var inte för snabb
att kasta domen
följ räckvidden
innan du släpper den ur hand
*
det finns en punkt av stillhet i allt
bliv i den innan du når spetsen
*
allt skapat andas
så andas allt
skapande i mening
andningen håller ej fast
*
vinden vandrar med en stav i hand
staven är av alla träd
blickar staven upp
blickar staven ned
vinden viskar
dessa är ett
samlade i stavens ögon
du vet träd har många ögon
träd in i dessa skogar
skogar levande i den tystnad vilken talar
i den tystnad vilken bär ordens innebörd
vinden ler
stannar vid en gryta smidd ur stjärnglöd
järn fallet ur himlar
ur jord stigen
hon bar den i händer
skålar formade ur lera
krukmakaren lindade lera i ringar
så andas havet ringar
sanden är svepande dynor
dyner
vaggande skepp färdas
så
staven i min hand
bär jag den till att röra med eller vid
bär jag staven i min hand till stöd
till stödjande
eller bär jag den till pekande
peka ut
hänvisa
visa an
är detta vidkommande
staven bär jag
gavs jag av träden i en stund av vacklande
allt var så förändrat då jag steg ut
steg upp
det vilade ett täcke av helt annat slag än
morgongryningens
det var ett täcke av obeskrivlig art
täcket sökte vända sig vrida sig
ändå var det så att vid varje försök
stelnade det alltmer allt mer
i stelnandet tog det med sig allt det
detta täcke lade under sig
visst undrade jag
jag undrade helt visst
hörde blomstren viska
de suckar över detta rusk kallar de det
ruskväder
ändå är detta väder så stilla
de rullar ut suckar över allt
över oss över livet
det var då jag vacklade
visst kunde jag lyfta mig över
det var bara det att fötterna mina
fastnade i denna smet
helt oförhappandes
det var i den stunden träden tvinnade sig
samman samt gav mig denna stav
med den kan jag stava alla positiva
andningar
samt därmed befria suckarna
just genom allt det träden ser
träden har många ögon
vi har samlat allt detta
i korgar
bävrarna flätade dessa
nu skall vi lägga allt detta här i grytan
ser du
elden har värmt källan
låt oss samlas runtom
låt oss nynna orden
vinden lyfte korg efter korg
hällde suckarna i
visst kan man tro att det skulle smärta
suckarna
så var det ej
de skuttade glatt in i grytan
vi tvagade dem med mjuka helande
björksvampar
tickor benämns de visst
bubblorna steg vida
kittlade suckgivarna
samt lockade dem in i leende
vi rörde
vi tvagade hela natten lång
elden den skimrade grytan den glödde
helt visst utan att brännas
vindens moder
hon log
och så gjorde jag
vinden tackade natten
löste grytan ur form
varvid tusenglödar
stiger in i sträckta himlahänder
korgarna de flätade löses upp
i sjöar susar vass
det sitter en makare
på ett berg vid floden ingenstans
makaren blåser i en bambuflöjt
gryningens ankommande
varvid tranor lyfter nattens dok
staven lindar vinden upp
åter står träd i ring
omfamnar stenarna vilka bar elden i famn
elden skänker röda
skänker cinnober
skänker guld slöjor in i morgonhimlar
vi vilka lyfte suckarna ur detta de
suckarna icke var dansar hand i hand
i lätta vindrörelser
vinden för oss
folken vilka ej vågade se stillhetens
skönhet vaknar samt
ser i ängen klarheten gnistra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar