har du verkligen sett hur lågan svarar gnistan
jag frågar dig
är det verkligen med storm detta svar är
*
så lyssnade de in i jordens sånger
därur gavs redskap
*
dina vackra minnen putsar tröskeln
skinande ren
så skimrar övergången fri
*
eken
en av ekarna
ekarna är kanske de vilka bringar eko i skogarna
i en av ekarnas händer lever en pärluggla
kattugglan spinner
vita trådar
komna ur vita kristaller
stjärnors
mjuka dun vilka föll faller i nattens andning
eller kanske bringades dessa av en låt oss säga snöuggla
ekarna i lunden ler
ekarna bär minnen
ibland
stundtals viskar de in i ravinen
den vilken är ett veck i bergens pannor
pannor mumlar en rot
hur kan pannor vara i fotbreddshöjd
ekarna ler
kanske ekovinden lade detta veck
kattugglan spinner vidare alltmedan elden skimrar värme
skänker ljus
pärlugglan har putsat pärlor
nu trädes dessa på kattugglans trådar
så lägges denna krona var
bruden
morgonbruden bär en slöja vit
denna ring av pärlor bär bruden
hon skrider leendevacker
dagen till mötes
eken harklar sig nu
visst lever ekarna ekogivarna här i bergen
vi är samlade här i ring
våra stammar har här levt i sämja så länge att stigarna ej
mer är räknade
kattugglan upphör spinna
sträcker ut sin långa kropp
liknar nu mer en girland av ränder
är du ej en uggla
är du
vad är du
den mjuka kroppen glider ur ekens hand
en katt
en tiger en leopard
tassarna landar mjukt
mjukt i det höga vintergräsets vita
pärlugglan
sluter vingarna runt boken
eken ler
e satt här lutade till mig
sökte skydd lä för regnet
de talade om kärlek
hur kan det talas om
om kärlek
säg mor uggla är inte det
kärlek ett levande väsen
de talade om
varandra
eller den de längtade efter
som
som om de
som att de målade tavlor
fägringar hägringar i allt vidare vyer
bilderna stelnade alltmer i varje andning de gav
ordfärgerna
jag började rysa fylldes av oro att de skulle spika upp
dessa plakat
efterlysningar tavlor på mig
tack och lov upphörde regnet
färgerna rann av dem och de begav sig av
säg mor uggla
hur kan de älska en bild
är inte det att älska leva i kärlek med en plansch
en bild
mor uggla särar lätt på vingarna
vänder ett blad i boken
kärlek är ett vackert skeende vilket belivar allt
de talar i gåtor i bilder ty de räds just detta att möta
varandra rena
en bild trotsar ju ej kommer ej med uttal eller påståenden
den hänger där
antingen med eller utan ram
på en tråd på en spik eller med nålar fästade i väggen
kan bytas ut efter behag eller bara rivas ned då de
tröttnat på den
visst kan den vara dyr i inköp
nåväl de kan ju måla den själva
dyr i inköp ej dyr i drift
frågan är vad de finner vara dyrbart
bilden eller livet
eken ser förundrad på ugglan
märkligt
inte är det konstigt att vi så ofta ryser
så är det
så är det
höres ekarna viska in i ravinen
alltmedan de varsamt rätar ut vecket i pannan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar