skåda dina fötters vidd
cirkeln är harmoni
*
en gång gav vinden dig andningen
var medveten i denna gåvoskönhet
ser du gryningsdropparna
ser du dropparna
just efter regn
*
hon viskar mjukt
människa se stigarna vi vävt
se skönhetens harmoni
stig in
vi välkomnar dig
och vi är du
du är vi
så
viskar hon
mjukt
*
öknarnas stränder
bär vågor stilla
så stilla
så stilla
den stillheten är rörelse
den rörelse allt är ur
öknarna vänder blad
havets azurblå
skimrar
smaragdgrönt
sju svanar stiger upp
eller är det havets azurblå vilket vänder ansiktet
vänder blad samt sju svanar vilka stiger upp ur sanden
seglar den stillhet
så stilla
så stilla
vilket är
rörelse
kärnorna spricker skotten spirar
tärde reser sig ur sömn
allt väver
så skulle jag kunna säga fort
så fort
ändå i stilla medvetenhet
ty varje rörelse kan jag följa
och kanske är jag ett av träden
stammarna sträcker sig
rötterna breder ut sig i balans med grenar kvistar
så är det med himlars jordars kronor
balans
samverkan
grenarna bär nu pärlor
kanske givna av havet
pärlemor
djupt i mitt inre vet jag att det vilket benämns rötter
det vilket är hållet i hennes kärleks händer
ävenså bär pärlor
ur pärlor vikes
rullas
vecklas blad
allt är ett hav av körsbärsblom
luften vibrerar
vingfolken rör vid träden
det är värme vävande i ljus
ljus vävande i värme
så
släpper vi dessa vita blad
pärlor vecklar viker rullar ut gröna blad
så väntar mognaden in sommardanserna
jag sluter ögonen
ser en kvinna vandra i öknen
hon vandrar barfota den närheten är hennes vilja
hon följer sandens rörelse
detta flöde sanden åstadkommer
till synes stilla ändå flytande
hon minns älgen
jag minns älgen jag mötte
detta stora majestätiska djur vilket är stort mycket stort
ändå är det denna rörelse
ett flöde
flöde i skönhet
en känsla av att vara stilla ändå rörelse
en känsla av att strömma sväva ovan mark
så är det med sanden
det är vackert
vackert se samt möta detta hav
så många skiftningar i brunt gult rött
hon ler in i mina ögon
du törstar
hon skänker mig trenne droppar vatten
baddar min törst
vandra
snart är
du
där
jag når en svacka i sanden
här är mitt nattläger
hon breder ett sandtäcke över min kropp
lyfter min själ in i sin famn
natten nalkas med stjärnvida närhet
ja visst
det är kallt
hon har bäddat in min kropp
förtäljer mig stjärnorden
ritar en karta i mina händer
i gryningens förstlingsstrimma
lägger hon min själ in i min kropp
hon skänker mig trenne droppar vatten
så hälsar jag denna dag i de fyras värn
öppnar mina fötters vilja
spolfadern följer
vid middagshöjd skänker hon mig åter trenne droppar vatten
baddar min törst
detta var de nio bladen
snart är du
där
hettan skingras
svalka rör vid min panna
mina ögon skänks en vy
sanden kisar
jag skymtar en kruka
denna
denna
är det
du är
här
krukan av lera skänker mig en rulle av pergament
hon ler in i mina ögon
jag viker ut vecklar ut rullar ut bladet
inandas orden
bilden av
träden
och kanske är jag ett av dessa träd
så väntar mognaden in sommardanserna
jag sluter ögonen
ser en kvinna vandra i öknen
stenarna runt mig bär mossa
sjalen har jag lindat tätt runt
markerna skogen doftar höststämning
här är en plats
en oas till vila
här är
sann
närhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar