de visste detta med stjärnor
följde stjärnornas fallande samt stigande
cirkelns fullbordan
så andas det fulländade
*
de såg träden avkläda sig barken
såg eldarna i skogen
bergens
tonhav
*
trumman ber dig röra mjukt vid huden
sakta väcka livets tonhav
*
lyft de kvistar vilka slagna ligger
rör vid dessas avskalade hud
se körsbärsblommen
*
ett enda sant ord kan öppna allvärldars skönhet
i det ordet lever ej inte
det ordet är öppnat av hjärtat
*
i den hand jag lade
såg jag natten stiga in i det blå den är midnattsdjup blå
indigoblå stjärnorna gav manteln detta skimrande vita.
djupt inom visste jag att så är det. se detta blå stig in i detta blå in dig gå
endast så kan detta vita upplevas. och jag såg gryningen glöda i böljande
slöjor värmandes detta stigande tonhav varur former gestalter frigjordes.
upplevelsen var att störta att vara ett glödande hav ett
glödande klot
och ur de blad de var ur de vingar de var bredde de nu ut
vingarna
hästdrakarna
drakarna bredde ut vingarna
händer blad
snäckor
skimrande vita i skönhet
så vacker var synen
detta är händer i den otadliga kärlekens verkan
ur detta skimrande syntes de
enhörningar
lugnet spreds in i allt det vilket är marker
de samlades runt mig
toner så förunderligt vackra vävdes runt mig
kanske spann tonerna en kropp
kan ske var det så
mina ögon såg en hand
en hand vilken rördes
och jag insåg att denna hand var min
ja, jag gavs en kropp
gryningsljuset lyfte mig ur dvalan ur sömnen
var det en sömn
med först stapplande steg vilka gavs balans genom dessas
närvaro
stod jag och kände livets
strömmar fylla mig
så skingrades gestalterna
i tacksamhet böjde jag mitt hjärta till en ödmjuk hand
träden susade
marken doftade av natt av natt stigen in i morgon
jag kunde ana en närvaro
den skrämde mig ej
träden viskade
stenarna viskade
ledde mig till en bäck
en bäck kommen ur en tjärn
hur visste jag alla dessa namn
hon ler in i mina ögon
hennes hand leder mig nu
till en slumrande i skogen
mina steg är tysta
fjäderlätta
kanske hade jag inte en kropp
kanske var detta min själ vilken vandrade
kanske var detta min ande
kanske var jag splittrad i tusen bitar
hon ler in i mina ögon
jag faller ned på knä vid bädden
där vilar vargen den vitskimrande
den vilken följt mina stegar
det vet jag ur djupet av mitt hjärta
vargen gnyr i sömnen smärtan genomfar mig
jag ser såret, såret de givit
träden viskar örtväg
tjärnen viskar
droppar
såret baddar jag med skogshelelse
vakar i dagars nätter
ser såret läka
sakta
sakta
allt har en läkning allt har en helelse allt har en mening
i en av alla nätter somnar jag tätt intill
vaknar av en hand rör vid min kind
du kom
du läkte såren de gav du läkte saknaden i mitt bröst
han tager min hand i sin vi stiger in i tjärnen
löses upp
vart leder denna vandring
i tjärnen syntes i gryningen tvenne lotusar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar