Ljugekors,
Nog är det förunderligt vackert, du sitter med den lille i knät, han vill att du skall läsa för honom, ett ord stiger fram – ljugekors: genom att korsa fingrarna bakom ryggen sades; säges det allmänt, lite lekfullt att det är tillåtet att ljuga då man håller fingrarna i kors bakom ryggen.
Det är många märkliga uttryck människan far med; det ögat ej ser det gråter det icke för.
Båda dessa uttryck är trams. Hur kan det vara tillåtet att ljuga genom korsade fingrar bak ryggen; är det given förlåtelse i förtid, i förväg.
Det är ett medvetet ett Medvetet ljugande,
Den medvetna lögnen är långt mer skadlig, oändligt mycket värre än den omedvetna.
Vi väljer att ingå i denna jämförande pakt: ”värre än” på grund av förtydligandets verkan.
Lögnen är skadlig hur människan än väljer att bruka den.
Ögat gråter i lögnens svek
Ögat gråter i lögns svekgärning
Stillsamt sade du; tror du att det finns sanningskors, du och den lille samtalade, bilder steg upp inom dig.
Visst finns det sannhetskors, det är den exakta medvetna balanspunkten, mittens möte i de fyra vägarnas andning.
Allt skall uppenbaras
Allt stiger fram
Allt, stiger fram då jordögat upplyses av solögat.
Tolv är ett vackert tal, sätt dig och rita tolv, siffrorna, rita – rita snabbt.
Det är så lätt att uppdela allt
Stjärntecknen
Tolv stjärnor vandrar hand i hand
Tolv tecken förbinder cirkelns helhet
Alla olika,
Lika,
Fullkomnar helhetsbilden.
Allt skall uppenbaras
Allt stiger fram
Allt, stiger fram då jordögat upplyses av solögat.
Ögat gråter i lögnens svek
ögat gråter i lögns svekgärning
*
Steg in i regnsältan
vaknade i
sötvattensfloder
*
hon sitter med tårblänke i fingerharpas strängljus
ovanför henne
svävar myggen mjuk rörelse
hon förvandlar sig till en mygg
svävar runt hans älskade steg
sätter sig stilla
invid hans
hjärta
han sätter sig okänsligt ned på vackerstubbe
tystar dess ordvingar
rycker
hårt
upp säv
binder samman
otyget kryper upp inom honom
hon ser hans vackerhänder
fläta samman väv till
det hon tror vara vackerväv
han lyfter flugsmälla
drämmer till
skogen skriar
stubbe kastar av honom
in i vilseström
hennes skirvingar synes
i eldljus skriven
är hennes kärlek
*
Hon ropar in i vind
Regnbågskrigare lägg din åskmantel runt mig
låt mig fara stormvind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar