29 augusti

Intakt är viljans gärning i hjärtats klangskål
Ointaglig för den angripande

I nattstjärnors hav
blickade ögonpar
inåt
såg hjärta
visst är det så att hjärtat kan känna oro
då bilder av sannhet klart, starkt stiger fram i
vetskapen av mening

det går icke att bortförklaras med mänskliga visdomar.

ser du
det vita arkets
väntan
det vita arket givet av växters viljering
bidar
väntan inom hårdpärmar
känner
varje vändning
varje strävan till
varje strävan från
detta från är en flykt bort från mening

hårdpärmar är nu fyrkantsfogade murar

ser du
färgerna

band
rader av pärlor
rubiner smaragder safirer diamanter

alla kristallers kristaller

doft av
blommor
har druckit
stjärnnektar
bladen är händer

färgkoppar

i dem alla vilar pigment

väntar

regndroppe av dröm

faller
in

solstråle
rör om

stjärnstoff läggs samman
blommande stjärnljus alter ego

bidar
väntan inom färgkoppar
känner
varje vändning
varje strävan till
varje strävan från
detta från är en flykt bort från mening
färgkoppar är nu fyrkantsfogade murar

ser du
alla träds träd

penslars skaft

givna av
träds gåvoviljas kärlek

de enthördas vilja
stiger upp
ur

de pälsbärande skänker hår
grässtrå binder samman

penslar givna av skog
av skogens
kännande
lyssnande
ilande pilande skuttande djur

känner
bidar
väntan inom
känner
varje vändning
varje strävan till
varje strävan från
ser du
glaset på bordet

fyllt med

vatten

solstråle
månstråle
väcker källans liv

viskar
kom
kom
I nattstjärnors hav

blickar ögonpar

inåt

ser hjärta

visst är det så att hjärtat kan känna oro

då bilder av sannhet klart, starkt stiger fram i

vetskapen av mening
*

det spröda pilträdet

vajar
vind


böjer

halvmåne

över bäck

doppar
fingrar

i strömmar

känner närhet

känner
hands lätta beröring

barken
pirrar liv

fingrar flätas samman

bjuder vandraren att dricka

Appaloosa

trummar

markernas hjärta

dånar


Lev


Gniststjärnedräkt falla

hon han

svävar

rymd

med en smäll

stängde hon igen boken


hjärtat kved


det egna försvann
det säregna steg fram

hjärtat brinner

skänker ljusvärme från Solgård
*

kanske
ansikten försvinner

då de förenas;
uppgår i varandra
kanske fågelns vingar är ansikten

bobale
ser struphuvudets rörelser
ser vingarser skönhet
orden
i dem
har jag
min bobale