31 augusti

Så länge
Har människan vandrat in i strider
Det hjälper inte att strida det enda det leder till är att stormarna ökar i styrka
Blodmantlar förblindar ögats lins bygger barriärer
Mellan tanke och hjärta
De stå på var sida om muren
Når
Ej
Fram

det var en gång en flicka en pojke ett barn barnet skuttade ängsstegur tallen skuttade en kotte och log
ur granens händer skuttade en kotte och log
barnet log solar nu blev kottarna en hästen vacker svart springare i nattens famn med skimrande hud
med långt svepande svart hår
i gryningen skiftade springaren skrud var skimrande vit
barnet satte sig upp red in i varats famn
kom så till en klippa
vid klippans rand såg barnet en
öppning ett öga
springaren stannade inför
vandra in du hjärtebarn
barnet gjorde så
klippan fylldes av skimrande ljus
gav värme i varats famn

länge stod jag
vajade högst upp avvägde kände valvbågars svar i fotvalv strålar sol
jag hade klättrat länge genom års dagar genom dagars år
trodde mig vara riven slagen
tillrättalagd
hjärtat skrek högre
trycket över bröstet ökade
skrek högre
visste att detta måste ske
luften blev ren klar jag nådde avsatsen
länge står jag där vindar greppar om inte vreda inte inte vindar fyllda av kärlek
jag följer strömmen luftströmmen vajar fram och åter
fötterna finner fäste känner valvbåge förenas med valvbåge
i cirkel strålar sol klar hela mitt inre fyller mig med värme
visste att detta måste ske
står helt stilla andas in det djupaste av andetag kastar mig utför
jag är ett löv ett blad känner alla livets nerver upplysas tydliggöras
vita linjer skimrande soldans
en gråvägg möter
jag virvlar till den
vet att detta måste ske
den är av glas vattenglas
kristallsalar sjunger
mitt liv
jag vet att jag inte trodde

jag dyker genom vattnets mörka yta
under mörk yta
bara
för att finna den vita stigens
kärleksljus
där är stegen rena
väntar du där

i höstregns fallmantlar
reser hon sitt vara
vänder ansiktet till
ropar vind

jag hör slagen vina ser svärden blixtra ser kroppar ligga utspridda
så mycken smärtblod har flutit flyter i mina ådror
jag hör vesuckan jag hör penningskramlornas ekande sång om grönskande skogar
löften om guld
min hud är smutsad av orena händer av hårda stegslag

hon rister mantlar jordeld sprutar ur ögons djup
vattenfall stiger ur mun
vita anemoner är inflätade i hennes hårsvall
träden vidgar väg stenar flyger vingslag
stjärnjungfrur lindrar hennes smärta
smuts virvla
virvla faller av
ser

ser hennes kärleks gärning hennes hjjärtvingars öppnade bön
känner hennes ord flöda liv
nu sitta hon med barnet i famn
vaggar barnet
nynnande in i
kärleks ljus varma eldskimmer

hon såg aldrig fällan
vandrade i fridssteg
*
moln hör barnets önskan
föränderliga är molnens vara
stjärnord uppenbaras
lyser klara med barnets önskan i hjärtsvar
stjärnregn faller
moln hör barnets önskan
visar svar i
klarljus
*
Hon såg aldrig fällan vandrade i funna fridssteg
tårdräkten hade stillnat vågor böljade mjukt
hon satt vid källans vatten levde i dess djup
omfamnades av vida mantlars värnande hölje
hon såg aldrig fällan
kände aldrig rostkulan borra sig in
fällkäftar slog upp runt henne
något ven genom luften
snaran drogs åt runt halsen hårdare vid varje rörelse
hennes ögons uppspärrade rop skriade tysta sökte rycka henne loss
hon var en frivarelse hon var aldrig rädd
han kastade nätet
nätet drogs åt han kastade henne i fångstgrop
vid varje försök att göra sig fri kördes en vässad påle in i
hennes redan sargade kropp
hon såg aldrig fällan
blev hans slav
*
moln hör barnets önskan
föränderliga är molnens vara
stjärnord uppenbaras
lyser klara med barnets önskan i hjärtsvar
stjärnregn faller
moln hör barnets önskan
visar svar i
klarljus
*
hon stiger ur sin kropp
flyger fri
i
dröm
*
jag är
en skuggaen tankeen flyktjag är en lindrande skuggaav ingentingen gång önskade jag att levanu dör sakta stegen bortjag är en skuggaen tankeen flyktjag är en lindrande skuggaav ingenting

vemodssjäl
sitter i himmelsgunga

ser rosenbladen falla

vind

vaggar gång

vemodssjäl

sitter i himmelsgunga

ser rosenvingars


purpurdans
skapa

livsknopp

brevutdrag till en ung kvinnanej du är inte naiv med avseende på dina ord om pengar.
Det finns mängder av människor vilka säger att pengar inte betyder ett skvatt.
De kan säga så ty de vet inte vad fattig- pengafattig är.
Tyvärr är pengar ett behov i denna värld
Låt dem icke bli begär. Ännu dummare är det då du ser vad pengar är idag, finns de
ja, i datorernas minne fladdrar de runt
låt oss hoppas att de inte blir dementa
men - det är det vilket sker nu... en ny syn på pengar behövs
ska vi byta grejer med varann rostig spik mot en falukorv..och så vidare.. behovspengar..