Helgade är alla de steg vilka tagas därmed givas i varsamhet
Deras sälta är i djupa; det vill säga icke förstelnade, de äro djupa av djup grund
Dessa steg åsamkar icke kratrar icke variga sår
De helgade stegens beröring är välsignad ömhet
Dotter du har länge levt med bilden av hjärthänder varandes hjärtvingar – en ängels sus genom rummen
Ängeln är allomfattande därigenom inom utanför bortom samt nära
Gång på gång ser du bilden av denna staty med händerna över bröstet
Du vill vara henne
Du vill vara under mossan bli buren
Du vill verkligen gömma hjärtnyckeln i ditt bröst i hjärtkammaren i hjärthavet
Det är vackra bilder
Din nyckel är gömd intill den gryning då den rätte är hos dig
Förlustelsens dimmor hör icke hemma i din stegvandring vi avser berusningsdrycker detta är intet du skall acceptera
Det fanns vandringar där liven hade behov av dessa berusningsdrycker, detta för att uppnå högre dimensionsvandringar, idag skall icke människans sinne sövas, den rätte vilken skall vara vid din sida är icke en dimfigur, den rätte är starkt klart värnande ljus.
I drömskepp
såg hon
vackerträdet
sluta mantel runt stam
såg trädet vända blicken
om
såg rötterna
dras
upp
ur jordhänder
såg kronan stråla fylld
med ädlaste stenar
klarljus
lyste upp natten
hon såg strålar vävas
de skira svävade runt
vackerträdet
vandrade stilla vördnad
stegen smekte markernas höstgräs
hon såg
vackerträdet stanna
hon stod vid andra sidan sjön
blad
föll ned vid hennes fotrand
hon lyfte det upp
kom till mig
böjde
livet
till gräset
ett strå var för henne
hon gav bladet mast och segel
steg in i skeppet
seglade till vackerträdet
ställde sig helt stilla under lade händer över hjärtkammare
böjde ödmjukt blicken
hon stod stilla
steg ur liv
ur trädmantel steg han
såg hennes stelnande kropp
såg klädnadens stillnade vågor
såg en tår lämna ögonvrån
varsamt fångade han upp tåren i hand
vattnade hennes hopp
hon steg in i liv
Svanskeppet
Vågor virvlade, slår hårt mot klippor
havets tjut slingrar sig runt
Svanskeppet
förliste
han vadade ut i havet
drog upp
delarna
en efter
en
lade dem samman i strand
rygglinjens bågform
revbenen böjdes om hjärta
med mjuka händer torkade han var fjäder ren
fingrar följde linjer
han vakade över
hennes hjärta bar ljus inom
hon orkade icke segla mer
hennes vingar smeker honom alltid
Vattenhjul
Snurrar gryning
säd lyser
guld
stenar mal vitmjöl
morgon doftar bröd
färdkost bjudes
Klippan
Kysste himlen
vattenfallet
sprang
ur
fängsel
hjärtströmmar
födde
röda
kronblad
i måntimja
synes hon skölja dröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar