4 augusti

Sörj icke hjärtats kronblad

dessa äro vingar

vingar med vackerlinjer

dessa vingar har givits fria

är moln

är hav

är vind

är eld

ur elden steg hjärtats händer

omfamnade sols ögon

därav strålar kärlek

se skönheten
se hjärtats värme omfamna ljuset
ljuset stiger upp stiger ned i värme

ljuset är honung

är honungskalk

själens gömma

själens nektarium


urelden är urbegynnelsen
är det ultimata kärleksljuset
*

Dotter
Du satt vid stranden, såg skira moln bada i himmelshavet det ljust blå
Sakta närmade sig grå molnbankar, dessa skimrade i en anings purpur, så mötte du den vackraste bilden, solstrålar, breda band sjönk ned från solfamnen in i havet, dessa avtecknades mot grå purpurmoln, bilden är förunderligt tvådimensionell

Så är det med de helgade stegen

Vänd nu din blick
Se dessa breda band inte stiga ned, se dem stiga upp; in i solhamnen
De bär havet inom sin ban, nu strömmar de in i solhamn.
Så såg du en rörelse i havet,
en orm var din åskådan från sidan sett, du följde vattnets slingrande ringlande rörelse, en orm – så långt ut, den vände sig och var då en fågel. Du log stilla, visst är allt möjligt i skapande verklighet, i rörelsen lever urrörelsen alla väsens rörelse, därigenom ser du olika skepnader i en gestalt, därigenom är det inte helt rätt av oss att säga olika ty rörelsen är enhetlig.
Rörelsen är given av rörelsens andar.
Du sitter vid stranden, med havet, du andas stillhet, rofylld rörelse
Känner allkärleken, andas harmoni upplever verkande vilja; innerviljans impulser strålar, strömmar lever.
Du sitter vid stranden, med havet, du andas stillhet, rofylld rörelse
Ser havet glittra, i klart ljus inser di vishetens ordströmmar, du ser hur rörelsen verkar, du ser rörelsen forma, skapa gestalta. Underbart vacker är denna treklang, Jupiter skådar in i framtiden, Mars står stark i mitten med svärdet i hand, berättar om förledande tankar om värnaden av innerjagets ljus, berättar om vindfången vilka kastar dig hit och dit, vindfången är påverkan, åverkan, Mars säger stå stadigt vid ditt fäste, räds icke möt det du räds för, se dess innebörd, Mars är rörelsen stannar icke i kramp, därigenom är du är alla solar ty formens andar lever i Solhamnen.
Underbart vacker är denna treklang,
Så ser vi myran, den är tredelad är tre kroppar i en, se vilka fantastiska stackar de bygger, de kan detta genom att alltid vara medvetet tre i samarbete.

Utanför tid
sitter vackerkvinna vid strand

håret är morgonrodnad aftonrodnad
utslaget böljande fritt
vågsvall

skummet yr
lekfullt skapande

kyler klipphäll


ser skira moln bada i himmelshavet
det ljust blå


hon dyker in i ler glitterstänk

vågor
lägger henne i klipphänder

sakta

närmar sig grå molnbankar
skimrande i en anings purpur

fingrar är solstrålar

hon är en båge handen följer vattenrörelse
söker svalka

breda band sjunker ned från solfamn in i havet
avtecknas mot grå purpurmoln

bilden är förunderligt tvådimensionell
så är det med de helgade stegen

hon vänder blicken

breda band stiga upp; in i solhamn
bär havet inom sin ban

hon känner närhet
*
Evig är inte evighet
den odödlige

är liv


är evig
uppståndelsekrafts vilja


är den hörsamma själens andedans i

Solgårds ängder


där avtecknas kristallsmyckets auraljus i
vilja av daning