Tidvågen vänder
Sorgfloden skall välla över
Vi hämtar dig hem dotter
*
Så har våren dansat
har sommaren fröjdats
Så har liven fötts
druckit ljus
skrudats i värme
Nu faller bladen
ytterfägringen av
yttrefägnaden av
det sägs att det gör ont då livet vaknar
det gör ont då livet har fällt bladen och står naket
ljuveligt vacker var hon i sin kärleks fägnad
ljuveligt vacker är hon i sin kärleks sorg
vårens sommarens bäckar källsprång är färgade röda
se henne sitta vid skogstjärnen
hennes tårpärlor faller däri
de höga träden flätar sig samman
böjer sig över
är ett valv
en hydda
en boning
över henne
skyddad är du dotter från insyn
så bärs budet till henne
hon är naken i vita fällars famn
i drömdvala väntar hon hans väcknings kyss
*
Tidvågen vänder
Sorgfloden skall välla över
Vi hämtar dig hem dotter
…
Varför skriva ytterligare ord runt detta, skönheten är där, evig är uppståndelsens kraft, föränderlig alltid i cirkelns ljuskrets. Intet av detta är död, allt detta är liv; begynnelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar