16 augusti

Det finns många sägner om svarta fåglar
Svarta vingar
Svarta korpar
Sägner, sägnader – du sade denna dag, i lördagens famn till en ung kvinna om bibeln:
Låt inte denna skrift tynga dig, gör den inte till en dogmbok, en lärobok.
Låt den vara en levande historiebok vilken berättar den positiva framåtsejden, läs höga visan.
Se hur denna skrift lovsjunger det vilket är liv.
Den unga kvinnan sade:
Jag kanske skall läsa den som en sagobok/en saga.
Du svarade:
Ja, gör det och minns att alla sagor är sanna.
Du ville tillägga – alla ursprungssagor – äldre sagor, ty det är vad du känner. Den oförstörda sagan är det oförstörda barnet, är det oförstörda ansiktet
Dessa sagor är sanna, är sannhet uppstigen ur sagans brunn, är feernas trollspö vilket möjliggör allt
Möjliggör drömmen förening med den så kallade synliga verkligheten där tidsanden väver, syr näversöm
Så ser du åter huden spänd i träram.
Fästpunkter är behövda, dessa äro fästen.
Därigenom fester
Ty dessa skänker livets rikedoms svar.

Hand slöts

i värnad

runt


runt hennes hjärtsol


tilläts bada i

oceanens silverblänke


stranden

tilläts

inte någons fot

att beträda

Vindarna virvlar

tunna grenars kvistar följer vind

är slöjor

löven, bladen söker dansens rörelse

önska

vill

i danande iver

under gårdagen talade du om malströmmar
det vill säga negativa händelseförlopp
Dessa börjar, frambringas av stiltje
En slags medicinerad sömn
Av en slags sömnmask
Bestående av påsagda utsagor, sagor vilka vandrat ut, gjorts om för att passa egenviljan.
Det är en tung sömn
Bedövande
Bedövande likt indiangiftet curare
En tankepil har blåsts i röret, träffat samtanken, sanntanken och förlamat dess käril.
Stiltje råder.
En svag krusning på ytan, en ytkrusning kan skönjas, så startar cirkelrörelsen, denna drar nedåt eller runt i allt snabbare takt.
Så tror livet att livet, stegen funnit fäste, det har de ej ty nästa malström sätts igång.
Det finns barnkaruseller vilka kallas tekoppen, detta är bilden.
Finns det icke en manöverdosa slungas livet ut från karusellen med en ofta katastrofal duns.
Sant är det att bladen darrar, de darrar i tillit.
Bladen vet att de är i den sammantagna rörelsen.
Bladen gråter icke för den förlorade önskan, de vet att den egentliga meningens önskan alltid är i uppfyllande.