I den djupaste av skuggvärldar stiger alltid ljuset upp
i den djupaste av skuggvärldar
skönjas
droppe av klaraste ljus
i den djupaste av skuggvärldar
skall silverpärla
stiga
ur
ur fångstgapets käftar
Ur
Ur
Ur
Ur snarors snärjande
klofingrar har de vise befriat dess ljus
i den djupaste av skuggvärldar
vandrar hon med brustet hjärtljus
stegen var häftade vid hans tungas osagda kärleksljus
han slöt sina händer om osagda ord
de ord han ville henne giva
kärlekens ord
de ord han visste var liv för dem båda
i ett
för helhet
till helhet
till den djupaste av skuggvärldar styrde hon sina steg. visste att hon icke fick vända sitt ansikte om, sig om. hon kände hans kärlek. tog emot hans tystnads dödande tystord. pilar var de vilka stungo hennes hjärtljus. hon vandrade djupt in i klippans ådrors ådersång. hon vandrade vandrade. han sökte henne sökte henne. de vise dolde hennes steg. långt bort i fjärran såg han silverne ljus hans hjärta strålade äntligen hjärtmod. han stred mot svarta vågsvall provades av Moderns vrede. Hon hade utsett kvinnokvinnans make.
i den djupaste av skuggvärldar
smiddes hennes dräkt
till att värna om hennes hjärtblod
en silverne pärla skönjdes av hans blick
helt nära
kände hans blinda ögon hennes andedräkt
hennes kyss väckte dem vakna.
Sorgen då hjärtljuset genomborras av tystord, det obesvarade, den obesvarade frågan är taggtrådar. Taggtråden är törnen, är slånbärsbuskens, havtornens svartpilar, de är sting vilka växer inåt, vem eller vad ger någon rätten att handla så, rädslan hos den flyende är orsaken. Dessa pilar, taggar växer är yttermera smärtsamma då den övergivna vet meningen.
Plågan av den flyendes gärning upphör aldrig, den kan lindras. Vi håller våra händer runt såren, den skuggvärld vi talar om är inte ondskans världar, denna skuggvärld är den bedövande sorgens värld, det är att leva omgiven av skuggor med hjärtat fyllt av kärlek.Du upphör aldrig med givandet i kärlek till alla, till allt, sanna är dina ord; du vänder aldrig bort ditt ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar