visst
är vägarna många
ändå är de en
ty hur du än
försöker vända vrida vägarna
är namnet de bär
förening
förenande
*
du kan välja att
hoppa i zick zack
men
säg mig
är det icke
skönare med mjuka steg
för alla
inblandade parter
*
molnen i dina
ögon är
inom citationstecken;
bara
solskugga
se hur solen
belyser skuggan
det är sant
det kan vara
månskugga
*
kan ditt görande
icke vara utan baktanke
är det kanske
bättre du låter bli det görandet
baktankegörandet
är icke kärleksgärning, frigärning
ej heller
gärning
är helt enkelt
baktanke
slughet
*
och jag såg
träden
röra vid ögonen
i människodalen
såg
träden
avkläda sig
sommarskruden
och träden såg
jag
skrida
in i ängen
bärandes
skira
skrudar
vävda ur drömmar
av
spindelnät
fyllda med
pärlor
dagg
skymning
renaste
klaraste
kristall
min själ fylldes
till brädden
den jag var den
jag är strömmade in
i detta böljande
hav
uppleva kunde
jag hur själen
steg in i
stammen
hur jag
skrudades i skirskrud
vävd ur
drömmar av
spindelnät
fyllda med
pärlor
dagg
skymning
renaste
klaraste
kristall
sägnerna hördes
stämmas
in i detta nu
böljande tonhav
inom vilket vår
rörelse gavs
belivelse
och jag kunde se
hur
stammarna
våra stammar
skimrade inifrån
svagt
ändå
starkt
i purpurtoner
nu
hörde jag
gnistfolken vita
nalakas ur
västanflodens
silver
dessa bar skålar
givna ur
nordanfloden
fyllda med hopp
med läkedom
till sargade
stigar
upplevde gjorde
jag hur våra rötter
ohörda rötter
helades
jag såg de
sovande i
människodalen
vända sig i
sömnen
såg plågan rinna
in i stjärnfloden
tvagas av
de vitas
fingerknoppar
jag såg de
sovande
i
människodalen
väckas i
gryningen
skrudade i klart
seende blick
detta såg jag
och detta bar
jag in i dagen
strödde synen i
kärlek
in i fälten
och jag hörde
träden svara i vinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar