det talas om spöken om gastarom gengångare
snubblade du över din genväg
kanske är det din rädsla
kanske är det ditt hjärtas varning du vill driva ut
*
egentligen finns ej underliggande strömmar
dessa underligganden kan bli under
det vill säga i en medveten – kärleks – medveten tillvaro
*
i skogen ligger kvistar grenar stammar fällda kvar
stenar bildar ring, det ser väl mest ut att vara
kringspridda stenar. utan planritningar sådana som människor planerar. stenarna
ler i kärlek spinnandemjukt. skulle du flyga min vän skulle du se vår
cirkelföljd. den är samt har alltid varit. därav kommer det sig att ni utan att
betänka det lägger stenar i ring när ni tänder en eld. så ser det ut här i
skogen just nu. det skulle du se vän om du lyfte dina vingar. så säg ej att du
ej kan flyga, det kan du.
ängen, ängarna vilka lindar sig runt trädöar bär
höstkläder. gräset, gräset är förunderligt, så många färger i grönt trots
höstens glöd.
det vandrar en kvinna här. saktar in stegen ty hon studerar
just gräset. hur gräset egentligen rör sig i dessa starka vindar. det hon ser
är hur gräset viker sig i tusenfaldsriktningar ändå följer gräset vindarna utan
trassel utan knot utan bråk. hon ser också att där fukten är hög, där vatten
var är gräset gult, nåväl gulgrönt medans där lagomfukt var är gräset ännu
grönt. så är det, så ser du ut, så vacker är du.
en gyllengul blomma fyller hennes ögon. hon böjer sig ned
tar blomman mjukt in emellan fingrar utan att bryta dess stjälk. så vacker är
du.
ännu några steg och hon ser en blåklocka ännu blå mer
liknande glas nu i hösten. så vacker är du.
hon når stenen rör vid stenen nu höstkylig i vinden minns
sommarvärmen den bar. så vacker du är.
kvinnan kommer till. jag undrar om bäcken är stigen hög.
bäcken är torkad fukten lever kvar. hon hoppar över.
sörj icke skogen, den vilken här var. de fällde oss, många
av våra fränder. till synes är det så. rötterna de djupa lever här. vi helar
hennes hud. sörj icke, lyssna in i våra stammar hör skogarnas vida sånger.
kvinnan vandrar, lägger händerna till stammar. ser svampar
vita överallt. välkomna hit så vackra är ni.
hon når ett av de äldrevida träden. nu studerar hon grenar.
minns en man vilken sade att träds grenar inte växer nedåt.
äldreträdet harklar stämman, visst har jag grenar vilka
pekar nedåt. varför skulle jag ej ha det. du kan ju peka nedåt. så myckna lagar
och paragrafer har ni. lyssna inåt. vi växer vi väver.
lägg din hand till trädets stam
förtälj mig det du känner
du säger kanske
skrovlig bark
en aning kylig
du säger kanske mossa
en anings åldrande stam
vänta en stund
förtälj mig det du upplever
du förblir tyst
det du upplever är obeskrivbart
visst kan vi skriva
visst kan vi
förtälja
måla
i stammen andas du andas stegen du tog
just för att komma till denna plats
du följde en upptrampad stig
stigen upplever dina steg
du brukar vandra den stigen
rådjur brukar vandra den stigen
stigen upplever
visst är det igenkännande
det kännande är ju just att lägga handen till stammen
låt oss säga en ytberöring
den finns det behov av
just för att nå
upplevelsen
kännandet kanske är just planteringen
planteringen av avtryck
av spår
vilka bäddas in
så kommer du vandrandes stigen
därvid darrar icke stigen
ty stigen känner dig
du stiger upp ur marken
där du är planterad
väl
känd
detta är ej att beskriva din upplevelse av trädet
trädet är ett väsen du är ett väsen jag är ett väsen
skogen hade en bäck
skogen hade ett kärr
ett kärr med trasselgrenar
ty människorna hade glömt denna plats
därmed släppte träden torkade grenar
människans hud torkar ävenså
detta är ej det vilket kallas att dö
grenarna blev vattnets täcke
träden slöt sig tätare runt kärret
kärret eller vattnet vilket vid närmare seende var järnrött
grodor trivdes gott där, skräddare
rådjuren drack vatten där samt trippade nätt över
bävrar kanske besökte kärret
vi kan nämna många
nåväl allt mindre solljus silades genom grenarna
kvistarna därmed steg vattnet
regn vattnar så kallat uppifrån
ser du här vattnar regnet så kallat nedifrån
ty vattnet steg och kärret bredde ut sig alltmer, alltmer
många djur trivdes här
människorna
jo, det fanns en del vilka ofta stannade här
just för att beundra skogsblomstren
kärrets vänner
en fredad plats
kanske ilar din tanke och viskar
hur kan denna plats vara fredad
ett kärr kommer av
och så rabblar tanken inlärda fraser
det var en fredad plats
så kom skogsmaskiner
träd fälldes djupa sår blev i marken
bäcken torkade
kärret
kärret drog sig samman
kröp in i marken
vände åter in i sjön
träden
träden står kvar
glesare helt visst
och helt visst saknar de bäckens sånger samt kärret
så kanske det är
så tänker din tanke
träden viskar
du skrev droppträd
vad är droppträd
regnet stiger nedifrån upp
upp genom i till
kvistar grenar
pärlande knopar
droppar
andningsdroppar
ordhängen
kanske är det allt detta du upplever i träden
bäcken kärret skogsblomstren stigarna
skogsrörelsen vilken planteras
vilken spirar
vilken
är
nu
i dina händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar