fäll
ut din oro
lyssna
till lugnet i orons kärna
kärnan
är synlig i fälld oro
din
ut
*
så
är vinden i seglen den bäring du ger
brådskan
kan spräcka tonsinnen
takten
är de mjuka tassarnas gång
*
Orden;
en droppe silver en droppe guld
pärlor
stigna ur mark, länder ligger stilla
stjärnor
rör vid bäddar
en
droppe silver en droppe guld bär jag till dig nu
*
Ord
Kan vina
Riktade, oriktade.
Ord kan svepa kan slå kan smeka kan avvika kan
lindas runt.
Vindar slumrar i grottan, i vindarnas grotta, vaggas
i vindens moders famn.
Vindens moder viskar, viskar glimtar, viskar mod.
Väcker vindarna i gryning i skymning.
Fyra vägledare finnes, fyra vägledare leder. Ser du,
ser du fågelmodern, ankan, anden med småttingar i rad. Ser du fröken med
småttingar i rad. Till parken begiver de sig. Fåglarna flyter in i vattnet, i
den lilla dammen, den trygga handen. Den med stenar vilka visar ansikten. Med
vass med mjukt högt gräs. Med andmat med näckrosors blad nu med höstlöv
flytandes med. Småttingarna gives mod in i övande. Övande liv, andliv.
Fröken då, vad gör hon, vad gör småttingarna.
I parken växer ett kastanjeträd. Fröken släpper
småttingarna fria ej ur sikte. Vad sker. Fröken breder ut vakarkjolar och
småttingarna leker liv med kastanjer.
Vindarna talte vi om.
Fyra vägledare leder vägen, småttingarna anar minns
vagt bilder och fylls nu av upptäckarlust. Virvlar yr leker med löv. Nosar,
upptäcker, smakar dofter. Så är det med vindar.
Behåller de det de upptäcker. Behåller kanske kan
ske ej. Det, allt för de med sig samt doftar pudrar över allt så delgives allt,
allt. Så samlas de alla i mitten, förtäljer vindens moder allt de sett samt
hört. Modern ler i kärlek ögonen strålar. Kryddorna, orden vad sker nu med dem.
Med orden.
Modern väcker elden, källan fyller grytan smederna
gav, bergsfolkssmederna. Orden lägges däri, modern kokar soppa och kanske är
det på spik kan du tycka. Kanske ruskar du på huvudet för att tankarna skall
inordna sig på led. Hur kan en soppa kokas på ord.
Det kan den.
Denna soppa är inte en negativ soppa är inte ett
hopkok av påhitt. Denna soppa har verklighet och kan du tänka dig. Kan din
tanke tänka detta att soppan kokar. Alltmedan berättelserna vandrar vida. Ångan
eller röken stiger upp genom berget ut genom rökgången och, och blir vad.
Jo minsann blir moln blir andning blir drömmar vilka
leder vidare. Giver småttingar av människosläkte av andsläkte vilja till liv.
Så är det med de ord vilka är ur vindens moders
händer.
Och visst kan jag berätta mer ändå säger jag;
Denna sagas vidare
Lämnar jag till dig
Skriv den
Våga
Skriva dess dröm
In i verklighet
Ett säger jag; var varsam med den du är.
Ett säger jag; var varsam med orden du slungar.
Tillåt dem, orden vara den lenaste honung
Soldroppar i silverkärl fyllda med koppartoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar