visdomsord kan
vara piskrapp för själen
när visdomen ej
är änglaord
*
varför skall jag
säga ord
allt talas redan
i allt
*
det är lätt
glömma i yrväder att
allt är
gudomlighet
kärlek
*
hudar kan vara i
så kallad olika densitet
var förvissad i
att de har exakt den tjocklek
bäraren orkar
bära
*
det lever ögon
vilka ser in i allt
ögon vilka
skalar av skalen
skalen är där
dessa ögon
ser in
ofta bär dessa
ögon smärtregn
*
dag till dag
natt till natt
stund i stund
öppnar jag
lådan; är det ett livstecken
finns det ett
öga en hand vilken skriver
skriver till mig
bara
bara
lådan är
tom
jag hör
väggurets
blåsljud
den ojämna
rytmen
pendeln vilken
längtar in i klang
sackar
alltmer
klangen är
ett vissnat löv
vägguret
det ej
uppdragna
ur träsken
ur dammens allt
tätare slemgräs
min hand
är slagen i rot
orkar ej
lyfta
handen
en rotad hand,
ja jag ser en stenmur. stenarna bröts upp med spett med hackor med hävstångar.
hävna över. hörde dessa brytande icke stenarnas kvidande, hörde dessa icke hur
stenarna viskade i allomkör; de ytliga rötterna kan de illagöra dock ej de djupa.
vildblomstren
susade mer lät detta susande som smällande segel eller piskrapp. hur skulle de
annorlunda kunna uttrycka sin glödgade vita vrede. stenarnas smärta berörde
dem. vad skall dessa brytare göra; sakta märkte vildblomstren hur deras
livsfrihet ringades in, omringades just med stenarna. det byggdes en mur,
vildblomstren stängdes in såg icke längre ut in i havet.
i muren var det
min hand rotades, mer låstes fast.
ett fönster
blåses upp
regnen stiger in
genom rutan eller är det mina tårar
trummor ljuder i
natten, regntrummor. blecken är lutade plåtar
fönstren vidgade
vyer
löv flyger ystra
ikring
ikring
gyllene röda
koppartoner
givna ur
morgon ur afton
sju klanger
stiger
ur kitteln med
kokande vatten kommet ur källan
kitteln smiddes
ur järn av järngåva
i smedjan han
byggde i
höstskogens
komna stigar
smedjan den
byggde smeden
med
trädens lov
ässjan, eldens
vilobädd med
stenarnas lov
får jag lov, så
bugade smeden i kärlek
bälgen den
syddes med hudars lov
järnet gavs med
bergets lov
får jag lov
så bugade smeden
i kärlek
skogen den
fylldes med klanger ur smedens hand
hammaren mötte
städet
städet mötte
hammaren
så lever dessa i
örats gång
hörsel gång
och gong
gongen ljöd i det nionde slaget
varvid haken
lyftes
luften fylldes
med glasvingar
smeden log,
hängde grytan i trenne kedjor
hållna i
trenne
nattsvanars
näbbar
trummor ljuder i
natten
regntrummor
bläcket samlades
i kristallkrusen
i havets kupade
händers
fasetterade
skönhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar