onsdag 29 oktober 2014

den 29 oktober 2014

du kan önska dig närvaro
därmed inte sagt att den närvaron kommer
närvaro
den
har du alltid
städse är ett vackert ord
inne börds ord

*


har du en gång
någon gång undrat
varför det heter innebörd
varför det inte heter utebörd

*

ditt inre är det barnet skådar
just för att se hur ditt yttre överensstämmer
är ditt yttre ditt inre följer barnet din rörelse

*

jag undrar ofta varför så många skyddslagar eller skall jag säga
skyddskapell
tillverkas av människan
vad eller vem ser hon
kanske en spricka i spegeln
finns egentligen tilliten
över huvud taget

*

kåpor
presenningar
vad är egentligen alla dessa spektakel
vem göms
är dessa kåpor presenningar
täckelser värn

*

regn faller ned sägs det
paraplyer fälls ut
sägs det
har du sett ett paraply
sett ordentligt
hur ser ett paraply ut

tystnaden faller in
ett dun seglar in
lyfter dig i
in i handen
dunet
en skål en hand
sjösätter dig in i tysthavet

du sluter ögonen du ler
ett paraply
en klocka blå
en tulpan
skålen är vänd till marken

för underligt förunderligt

regn faller ned sägs det
vänd ditt ansikte in i regn
låt paraplyet vara
regnet smeker ditt ansikte
kom inte med dessa förnumstiga uttryck som slagregn
piskande regn hur många negativa benämningar kan vi rabbla här
lika många som, som dropparna i regnet kanske kan ske.

regn är vackert, regn är ju faktiskt kristalljus och var finns kristaller i dig
säg mig var inte de första radiosändarna radioapparaterna tillverkade med kristaller. och var kom den iden ifrån liksom paraplyet.
månne såg de regnets verkliga jag näri regnet steg ur molnen. drömmarna är ju en slags moln. allt är möjligt i drömmarna. molnen bär dig du faller ej igenom möjligen i genom. moln mjuka kuddar bär dig. möjligen såg de regnet vara linjer eller strålar eller stavar.
promenadstavar käppar. så var det ej, det kunde ju vara av välbehag att vandra med en regnkäpp stav. kristallstav. det finns folk vilka gör så. möjligen, böjligen vi leker bara en stund med ord.
orden föll ned , regnord bildade en ordpöl. ordpölen den växte sig allt större var till slut en sjö. innan ordpölen blev en sjö var den en smärre sjöpöl. mitt på vägen i vägen låg denna sjöpöl. så kom där vi och vi skuttade och hoppade så orddroppar stänkte glittrandeglädje runt oss. visst blev vi blöta och vätan sjönk in varvid orden skapade former vilka hissade segel samt lämnade hamnen. för se nu låg ju sjön där glittrande framför oss. hamnen den hade ett utlopp liknande en mun eller ja vad. hur skall vi åter finna tråden, linan har vi ju lossat. knuten den gordiska knöt vi upp. visst finner vi tråden ty linan den brast ej och vi sökte aldrig ty tråden är röd och vi släppte den ej.

regn faller
så sägs det
där ser du tråden är hel
paraplyer fälls ut
så sägs det
och vad säger vi med det.

regn faller samtidigt stiger regn
därför ser paraplyet ut så.
för se den vilken vandrade i ängen såg klockor, blomklockor såg tulpaner och såg skönheten näri regnet föll i. med paraplyer kan vi segla vind kan vi segla hav väl bäst säga innan du kommer med förnumstiga påståenden vilka säger att friktionen är ett mått på ytornas möten eller tyngdlagen hela siffermängd och så vidare. siffror är vackra, kom lek med oss. så leker vi en stund med siffror både addition subtraktion gånger samt delar med oss. allt det andra hoppar vi för tillfället. till fället över.
hamnen ja, ser du hamnen. vad liknar utloppet.
det är en gång en sjö vilken egentligen är ett hav vilket mynnar ut i en flod vilken ringlar sig djupt ned mellan två höga klippor. klipporna liknar två jättar och visst är de så. ty dessa jättar är väktare av konungasläkte.
hur det nu är så sträckte dessa händer till varandra. folken kallade detta en hängbro eller en repbro. vi vet vad det var. så sänkte väktarna händerna av orsaker vilka var av mening och därav hoppar vi fr tillfället över och det är en utmaning. ut lopp ut maning.
och vi landar för klipporna bär oss i molnen vi icke ser.
i drömmen är allt möjligt
regn faller ned sägs det
paraplyer fälls ut
sägs det
har du sett ett paraply
sett ordentligt
hur ser ett paraply ut

allt detta och mycket mer är att leva med
ty just allt detta visar hur idéer vaknar
ur fantasin vilken kanske är dröm kanske inspiration
en sak är säkert
allt kommer ur skönhet
ur beskådandet av
beundra det sköna
och däri vaknar
den djupa längtan
till
fallet

fället

kom så badar vi ordsjön

tystnaden faller in
ett dun seglar in
lyfter dig i
in i handen
dunet
en skål en hand
sjösätter dig in i tysthavet


du sluter ögonen du ler

Inga kommentarer: