det rena är
städse närvarande
ser du
allt smutsat
stiger upp ur
sandbädden
*
det täta är
sinnesrörelsens djupnad
orkar du stiga
in däri
förbliva i detta
täta
ser du origos
oas
*
ökenkällan har
du i ditt bröst
*
andas
andas
havet är en
droppe
är droppar
andningen är
droppar
en gång var allt
hav
stillhet
bidan
lugn
ro
dimman lyfte hon
och hon såg med
ögon fyllda av kärlek
moder
moder
du är
allas moder
sakta lyfte hon
dimman
varvid dropparna
separerades
andas
andas
du är
jag är
du är
en ö
öar
hon såg med ögon
fyllda av kärlek
moder
moder
du är
allas koder
markerna
hennes hud
jordar
gavs växter
gavs träd
berg
stjärnglödar
till att värma
händer
till att upplysa
nätterna vilka ej var nätter
ty dag var icke separerad
ur natt
natt ur dag
dessa höll
varandra varligt och allt gungades i denna låt oss säga hängmatta
stillhet
bidan
lugn
ro
dimman sänkte
hon
hon viskade
stigarna in i de hörandes ögon
andas
andas
dessa slutna
musslor öppnas
pärlor stiger
upp
skrudar
stränderna
och trodde du
detta var stjärnor av frost
så trädde skenet
av neon ögonens syner in i bindel
ögonens syner in
i tankestormar
detta är pärlor
ur sand
ur hav rördes
ur liv av liv i
liv
och de vilka bär
skalen
skådar in i
gryningsvinden
lyfter snäckorna
samt andas
andas
tonar andningen
in i dagshänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar