de
vilka ber dig
undan
lyssna till
stegen dessa bär
vad väcker deras
undan
vem
påminner du dem
om att vara
*
det sträckta
har behov av
vila
höstvila
det framsträckta
tröttnar i det spändas sträckbänk
knotor dras ur
led
*
barnet
ett frö ett korn
minns du att
fröet
kornet
bär alltet i
skalet
sitt hjärta
grodden spirar i
gudomens ljus
*
stjärnöar
förskjuter ej
det gör töcknad
människa
i sovande själ
där sinnet
hamnat i van
vanan att se sig
själv i försköning
det
kan kallas
vansinne
vant sinne
invant vid att
ej se
*
det förskjutna
ser du smulan
vilken föll från brödet de gavs
hur de borstar
den undan för att hålla sitt yttre
sin bakgård
obefläckad
ren
ser du hur de
sopar smulan undan eller trampar den ned
*
förskjuta
försköning
för skjuter du
av silverkulan
spänner du hanen
laddar du krutet
tänder du gnistan
släpper du hanen
viner
silverkulan du göt
i skopan av
järnglöd
hanen gol i
morgonvinden
tusenfjädrar
virvlar yra till skrift
för
skjuter du pilen
du gavs
ur bäckens
åns
vakarträd
i bågen du gavs
av ene
med strängen
tvinnad av regn
viner pilen
eller är
pilen stråken
du lägger till
enstråkad violin
förskönar du
stegen vilka sargade dina bara fötter
innan du ens gav
dina första steg
varför förskönar
du det vilket är
vad är skönare
det vill säga
vackrare
se dig om
runt
dina steg är i
vildblomstrens ängder
komna ur de
knoppar du bar i din hand
så vem gavs lov
av vad
av vad att sarga
dina steg
din gång
försköna
förskjuta
ur krets ur
stams
ur stjärnö
stjärnöar
förskjuter ej
det gör töcknad
människa
i sovande själ
där sinnet
hamnat i van
vanan att se sig
själv i försköning
det
kan kallas
vansinne
vant sinne
invant vid att
ej se
det förskjutna
ser du smulan
vilken föll från brödet de gavs
hur de borstar
den undan för att hålla sitt yttre
sin bakgård
obefläckad
ren
ser du hur de
sopar smulan undan eller trampar den ned
det fanns en
gång ett barn
eller en tanke
eller en del
en kvist
en gren
eller
eller
låt oss säga ett
barn
barnet
ett frö ett korn
minns du att
fröet
kornet
bär alltet i
skalet
sitt hjärta
grodden spirar i
gudomens ljus
barn övar
jordestigarnas alla färger
stigar
lever i huden
sitt hjärta
barnet
ett frö ett korn
minns du att
fröet
kornet
bär alltet i
skalet
sitt hjärta
grodden spirar i
gudomens ljus
oftast har
barnet en mor en far
så är barnet
inom citationstecken i händerna hos eller på modern fadern
se bilden av
hängmattan igen
vad sker näri
modern fadern ej är ense
hängmattan
kanske blir ryckig ja kanske till och med i ett oharmoniskt ryck kastar barnet
ur
nu var det icke
detta vi skulle närma oss
mer
den stund vari
barnet självmant stiger ur mattan
varvid
hängmattan sträcks ut är en flygande matta
mjuk med vackra
mönster med fransar av gyllengulds silver
linorna
linorna ombeds
modern fadern släppa
barnet uttalar
ord meningar
nåväl se barnet
stiget ur barnhud
uttalar meningar
vilka går stick i stäv med modern fadern
sticket sticker
hål på bubblan av oseende
stävet uttalar
det stävjda
stick i stäv med
modern fadern ibland osar det hett
liknande
vulkanutbrott och barnet låses i skräck
i hjärtat kokar
frigörelse
ursinne
ur
sinne
förkolnad vilja
kastas upp
och
barnet förskjuts
se
ditt barn
i ljus i värme
med öppna ögon
det barn vilket
jag här lyfter fram
är ditt hjärta
ja
linorna släpptes
lindades i
nystan
lades i askar
i vindskupans lä
med adresslappar
skrivna i strömmar av övande
och livsstegen
vandrar
i bergs i dalars
banor
kanske försköts
barnet
ej barnet
det bortvända
ansiktet
läts därigenom
öva att knyta
rosetter
rosettringar
så
kan det också
vara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar