fräsande stämmor
kan liknas vid grovt sandpapper
avväg grovleken
på ditt beteende
sådant papper är
icke för själshud
*
stämmor har
många tonarter
frågan är om
bäraren vet sin tonart
*
slunga icke din
hand innan du varseblir handens styrka
*
om allt är
klangen av urtonen
hur kan du i den
vissheten motstå budet
*
det stiger en
ton ur hennes hjärta
*
i blåskira dansar
ögonen
med hon vilken
bär slöjor
vilken bär
slöjorna in i dansen
hon för icke
slöjorna, slöjorna för hennes rörelse
rörelsen är lugn
hon vet
hon vet
så länge har hon
övat
hon vet att
skynda trasslar in henne
så blir hon ett
garnnystan utan styrsel i kattungars tassar
hon ler
kattungar
djurfolken leker
i allvar
saktmod
saktmodets
rörelse tyckte hon om
hon lyssnade in
i ängens skogarnas markernas toner
följde molnens
stillhet i vindarnas
luftens andning
frapperades
hasten raserades
och hon sörjde
ej detta hon log
reste sig
följde nu
vindarnas cirklar
in i hav in i
luft in i eld in i jordar
så rörde hon
slöjorna med
älskade dansen
älskade rörelsen
kommen ur
tonen av
är
och livets
taggar lade sig stilla
taggarna vilka
drevs in
i nätternas
eldar
smorde hon
taggarna
doften av
rosenolja
av lavendel steg
stockrosor
djupvioletta bildade ring runt en kvinna
hon vilken lade
sina händer in i tillit
hon viskar
kärlek
varför kallar ni
maskeraderna kärlek
älska är när
slöjorna för er
när slöjorna
visar er
urtonens
källa
och molnen drogs
samman
scenen lades in
i dis
applåderna lyfte
taket
en jättelik
albatross
vilken sjöng
kärlekens lov
stilla sitter en
kvinna
i
gyllenlövskrets
markerna är
regnvåta
knottrad hud
krusandehav
allt tätare
slutes regnmanteln om
i gråskira vilar
ögondansen
en kvinna ler i
det hon viskar våga
våga vara i
detta
gläd dig
själsblomma
och hon hör
dropparna falla
sjunka
in
drömsläden
följer spåren med mjuka glidande rörelser
hon sitter nu i
drömsläden
slöjorna är
mjuka fällar givna av djurfolk
gnistrande
tunnlar lindas bakom
fyllda med toner
med renaste
klarhet
bjällrorna hon
bar runt vristerna
i öknarna där
snö var sand
där elden bar
rörelsen
in i kryddglöd
där brunnen
skänkte vatten
ur händernas
kupade givande
kupade
icke kuvade
där dagarna var
fritagna ur moln
där oaserna
skänkte ögonskugga
fikon solvarma
dadlar
solvarma
där folken samlades
komna ur bergsstigar
berber
berberis
med flinka
fingrar i ömhet plockade de bären
taggarna
och livets
taggar lade sig stilla
taggarna vilka
drevs in
i nätternas
eldar
smorde hon
taggarna
doften av salvia
av myrrah
steg
kvinnorna
färgade tyger in i gult av berberis
berber
hon hör
bjällrorna
nu
drömslädens bud
hur kan du
plocka träd i knippen
det kan jag;
har du sett
träden, liknar icke träden buketter
just knippen
hur kan du säga
så
binda träd till
knippen
buketter
och dessa stavar
finnes i allt
oktaver
kristaller
vilka genom vibrationer
framför urkällans
urtonens maning
skaparmaning
naturligtvis är
det så att om du följer trädens fibrer i växande
ser du
blommornas
skaft, stjälkar
jag ber dig
blicka in i gräset
det är ju snö
ja, just nu
snögräs
jag ber dig
blicka in i gräset
gräset det gröna
gula bruna är i
blicka in i
gräshavet
se banden
vimplarna bölja
i trädens kronor
fibrer och dessa
fibrer är rör
rör vid mina
sinnen låt mig se det vilket är; är
så släpp dina
ögon in i frihet
hur skall jag
kunna släppa ögonen fria
gör det bara;
ögonen är en kropp
ögonen är en
boll en glob
en kull med
valpar
släpp ögonen
fria ut ur lyan
var en vakande
moder med
och du skall se
det föränderliga i det föränderliga
det förändrades
verklighet
så är allt inom
citationstecken statiskt
just det du kan
uppleva näri du borstar ditt hår
så kallat
elektriska laddningar
urladdningar
just det du
skådar i nattens stjärnhav
i blåskira
dansar ögonen
med hon vilken
bär slöjor
vilken bär
slöjorna in i dansen
hon för icke
slöjorna, slöjorna för hennes rörelse
rörelsen är lugn
hon vet
hon vet
så länge har hon
övat
hon vet att
skynda trasslar in henne
drömsläden är
hennes vagga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar