är ej vänskap
det väna
skapandet
vän skapar ande
eller vän skapa
an det
helt utan
måttstockar
helt utan
förbehåll så hjärtfrön
in i mognads
mening
*
upphör vi
någonsin att glöda inombords
upphör någonsin
källan att porla
ja
jag undrar vad
är släcka
vad är sina
*
hon frågade mig
hon
skäran,
strimman av helhet
så vem är
pelaren i ditt liv
så steg jag in
i tystlunden
där allt är
stilla
allt är ro
och det var dag
och hon syntes framträda
skäran,
strimman av helhet
i tystlunden
syntes
höstlöven virvla
runt, runt,
runt
och solen
vandrar genom molnskogar
lyfter
gråmantlar skimrande
solpollen far
färder mjuka
och höstlöven
viskar
det tysta
hör du
det tysta
så frågar de
vad liknar vår
dans vad liknar våra viskningar
ser du vi
flätar sidenband
färgerna är sju
ord öppnade
yppar jag ej
de hör mitt
tysta
det jag viskar
tankar
tankar
liknar er dans
så svarar jag
löven rasslar
bladen rasslar
vem vänder
bokens blad
pärlande höres
milda stämmor
kom låt oss
tända lyktorna
skymningen
faller in
kom låt oss
upplysa mörkret
vilket fallit
runt stammen
kom låt oss
skruda detta träd
med lanternor
låt oss
skänka dig
träd
tusenden
lanternablad
från var gives
gnistan
så undrar jag
trädet
trädet sträcker
gnistan
och vi tänder
lyktor
lanternor
och trädet är
nu
ett
ädelstensträd
sidenbanden vi
flätade
vävdes av
mognade tankar
nu, nu skimrar
de fria
i trädet
vi stillar oss
alla
så stilla är vi
fågel
fågel
kvittrar
vilka är ni
vem skulpterade
er
vilka pelare är
ni
vi ler
vi svarar i
tystnaden
ty tystnaden
önskar vi ej störa
pelare
skulpturer
vi inväntar
mörkret kom fågel
vänta med oss
så stillnade
fågeln
och vi
inväntade mörkrets upplysande
skymningen steg
in i kvällning
himlar brann
röda
kvällningen
bars in i aftonen
så sitter vi
vid stranden
lyssnar till
dagens hjärtsägner
hörda av
aftonhamn
beundrar ett
träd
vilket nu
upplyser
just
mörkret
kanske bär vi
kanske lyfter vi
upp mörkret på våra axlar
så viskar min
tanke
åter
frågar hon mig
hon
skäran,
strimman av helhet
så vem är
pelaren i ditt liv
tempel jag
vistats i strömmar flödar genom mig
rör vid mina
sinnen
pelare vid
pelare
bär upp
taket
taket är
stjärnor
är
ädelstensträd
är
är
vem
i mitt liv
kan vi bära upp
våra liv allena
vem
vem är vi
vi är alla
pelare
i liv
vilka bär
himlarna på våra axlar
det är
kärleksgåvan oss givna
så kan vi höra
strömmar
ljuda
serenader
sfärer
urtonen
hon ler
hon
skäran,
strimman av helhet
hon frågade mig
så vem är
strimman i ditt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar