det sägs att det gör ont då knoppar brister i våren
säkerligen gör det ont att släppa bladen i hösten
*
vem tror du rörde vid tidsurets visare
vem tror du hällde sanden i glaset samt snörde om midjan
vem tror du mätte
vem tror du utmätte
vem trodde sig kunna vrida visaren efter egenbehag
vem tror du och
varför
*
det är av godo att acceptera det vilket ligger så kallat utanför
dina gränser
när du accepterar detta så gör det utan känslan av förlust
eller
känslan av att förlora något
acceptansen, denna, ligger så kallat utanför ditt förstånd
det är bra att le inte ibland utan ofta
*
han frågade är sand berg
är berg sand
hon vilken vandrar med en knippe månstrimmor i hand
ax flätade givna av månkorn
lystrade
så är sanden berg
bergen sand
hur skall du veta
så släppte hon axen fria varvid axen bredde ut skalen
varvid skalen bredde ut vingar
varvid tusenden fjärilar
landade i det torrlagda
fjärilarna
slöt vingarna samman
lades i bäddar
varvid vattnet
ur det torrlagda
steg
upp
hon log helt stilla
till han vilken nu satt vid brunnen i oasens
svalkande skugga
han hörde en stämma
ljudlös
så är sand berg
berg sand
hur skall du veta
hon lyfte hans blick
varvid oasen vek samman bladen
fjärilar lyfte
han såg en kvinna vandra med ax i händerna
hon släppte axen fria varvid stjärnor tändes
tändes över öknens vida stränder
han huttrade i nattens klarhet
så kan jag veta
i gryningen såg han ett rött eldklot stiga
så
kan du veta
in över öknen bredde solfadern ut sin vida mantel
mannen märkte ej sin vandring
sakta upplevde han fötternas brännande smärta
öknen var ett flimrande upplöst hav
han mindes nattens klarhet
nu var allt mer töcken
tankarna rann ur honom
vad är veta
hon sådde vete
ur vetet steg oasen
han märkte ej färdens upphörande
det sitter nu en begrundansman i öknen
blickar ut
in i ett flimrande hav av böljande hetta
han kupar händerna in i flimret vatten fylls i
han dricker törsten in i otörst
nu ser han öknens vågor
dyner
dyningar
skeppen är i hamn
seglen är revade
rullade samman i vackra papyrusrullar
det är nu det sker
vågorna dyningarna dynerna stiger
stiger
klättrar
det står ett berg inför en man
han hör en fråga
är sand berg
berg sand
berget smälter
åter är allt sand
solvinden reflektera i hans ögon
vågorna dyningarna dynerna stiger
stiger
klättrar
det står ett berg inför en man
han hör en fråga
är sand berg
berg sand
berget smälter
åter är allt sand
han ser en kvinna röra i en gryta
vindar vaknar sanden yr berget yr
han känner sig själv lösas i tusen bitar korn sand
så är min splittrade tillvaro
vindarna stillnar
han är en
man
en
en
en
så är jag förlikad med mig själv
så är sand berg
berg sand
så är jag sand
sanden jag
vi förs hem
så landade hon i hans hand
såg djupt in
öppnade stämman
tyst talade hon och rösten var en andesmekning
djupt berörde rösten hans själ
hon sade
när skalen brister far de i splittring
till synes i skalmoln i luften
skalen yr
landar
kan berg brista samt smälta till sand
kan sand anhopas samt modelleras till berg
av kärlek i kärlek
kan du splittras kan du smälta
samt åter bli du
så vet du
vi förs hem
så vet du det stenar vet
det säden vet
det mjölnaren vet
skalen landade
skalen gav näring till jorden
kornet steg in i grund
inväntade sprickan
inväntade maningen
grodden spirade
lyfte blicken
ur tyngden stiger nåden
hjärtblad veks ut
sädesfälten böljar
liknar vattenhav sandhav
rörelse
säden skördas med mildhets händer
bärs till kvarnen
stenarna mal
mjölnaren mal
skalen yr
mjölet är vitt
mjölet kommet ur sådd ur skal
ja mycket mer mycket mer
bakas till bröd
så är det med det malda
med det splittrade
med sand
med berg
med allt
mjölnaren vet
stenarna vet
kvarnen vet
vikten av att mala
och din tanke kan mala din stämma kan mala
om och om igen
det kanske till och med är så att du tröttnar ibland på detta
malande
vet då du tröttnar att malandet
detta malande är av godo och då du malt ditt mjöl
baka brödet samt upplev doften
ställ till med fest
bjud in till fest
bjud på ditt insiktsbröd
han såg handens tomhet
doften rörde vid hans panna
ögat vidgades
han såg
sanden skimra
hörde forsens lek
stenarna mala
det inkomna
så
så
är det mina händer
vi förs hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar