du talar
vem andas in din
andedräkt
ordens uttal
ser du
sammanvävandet
*
människan till
och med slår för att separera
kärnorna ur
helhetens vita
det fanns en man
han såg det
mjölkvita glasets tongåva
glasblåsaren
svarade hans syn
detta kallas
goetheglas
han svarade
djupen
*
stigarna
manar dig kallar
dig
du svarar
beger dig ut
ut i skymningen
det ledljus
vilket är hos dig eller med dig är
kornen givna ur
dag
marken skimrar
knappt synbarhär och var
var och här
gnistrar ännustannande regn
kanske är du ej
van att vandra utan stereotypa gatljus
vita linjer
avhuggna
delade
separerade
kanter
diken
kastande käglor
fönsternischer
med fyrkantsljus
än så länge anar
du stigen
kornen skänker
dig led
stigen vilken
ger fötterna fäste börjar kännas mjuk
gungfly
flyende
sviktande
skall du vända
eller
gå vidare
sinnena dina
spänns sakta
en viss oro ger
sig tillkänna
du hör
lokvisslan tåget skenar
hjorden skenar
jorden skenar
du uppmärksammar
att tankens minnesbank målar
med allt
kraftigare allt vassare penslar
med strån
spretandes
stretandes
i alla
riktningar
asymmetri
den ena bilden
efter den andra dyker upp
sönderrivna
oklara lappar
ett smekande
spindelnät blir en mara
rasslande
lekande löv blir en marar
ugglan hoar
eldflugor eller
ögon blixtrar
drar förbi
fladdermöss
följer eko
en knarrande
kvist blir en mara
du är omgiven av
maror
du spänner dig
alltmer
var är
fyrfaten
faktiskt liknar
detta tillstånd att bli söndergnagd
snarad snärjd
strupgreppet
tätnar
andningen rusar
upp i halsen
hjärtat en
stånghammare i bröst
slår följe med
andningen i halsen
du är låt oss
säga i ett tankefängelse
en slags
memoreringscell
vad är vad i
tornadon
sinnena är
blivna fängelser
du är nu i ett
tankesinnesfängelse
vad är vad i
tornadon
bränderna
tortyrkammare är
du
vandringen är ej
skönhet
den strömmar den
skenar om vartannat
den är fylld av
gjorda bilder
i kramp stannar
du
ett ryck
du försöker så
fly ifrån
från dig själv
rötterna håller
dig milt
det märker du ej
av
tror det ärt
fångstsaxar
fällor
en klar strimma
når dig
vad gör du nu
vänder du om
eller tar du hela denna grupp av maror i hand samt möter vandringen ren
fri
ser du
att du ej är
tanken
ej är sinnena
detta
just det
är att möta; ren
utan gjorda bilder
marken skogen är
silvervitsblå
det går inte så
bra att möta livet med halvfabrikat eller helfabrikat
dina maror är
icke att fly ifrån
marorna säger
ett steg om dig
säger något om
dig
stanna hos
marorna
trösta dem
giv dem vatten
att drick ur källan
tänd eldarna i
ring
vädra ditt
hjärtas röst
ja
lyft haken av
fönstrets slutna
tillåt vindarna
att andas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar