17 februari 2009

Skriv skriv skriv orden rena

väck livet i dem
ömt

Vandra vandra vandra
lyft dem upp ur jorden

Se dem glöda i dina händers djup

– ja dotter det finns bara en väg och det är den vägen du följer du skriver orden rena genom att med kärlek väcka deras ljus deras innebörd. Genom att kännande vandra känner du deras liv, du ser djupt in och blir det du ser. Det är så det sanna livet levs. Det är så meningen var i begynnelsen. Det var inte så att människan sattes att vara herre över allt. Allt alla levande väsen är här för att ni skall vårda, älska varandra, med ömhet värnande se och lära av varandra, samtala i och genom liv.
Ibland mumlar du så mycket klokheter i förbifarten. Du läser eller hör något, så likt en vind hör vi dig mumla; Idag läste du mycken sorg samt hörde människor förfasa sig över bilder de sett eller ser om orättvisor och alla dessa negativa strömmar, smärtupplevelser.
Så suckade du och mumlade du: människan förfasar sig över allt hon måste se och uppleva, så vad tror hon då att de goda upplever och ser.
Så är det dotter, detta är sanna ord och åter vet du svaret; endast genom kärleken kan detta förlösas.
lyft dem upp ur jorden
Se dem glöda i dina händers djup
Så är det, lyft dem varsamt ut, ur smärtan, genom kärleken. Edra händer skall glöda i det sanna ljusets värme.
Hjärtats värme skall färga edra liv.
Skriv orden rena väck livet och därmed ert liv med ömhet.
…

Träden talar
med jordens marker
röd värme är deras skrud

böljande strömmande porlande bäckar
ådror fyllda med liv

i gryningens vår

stiger värmen in i kronornas händer
smeker
blåa himlars marker

omfamnar varandra till liv

slöjor
fyller ögonens rand

doftande violers vingar tusende fåglar
lyfter vita sidenjorden in i salamandrars händer

trådar spinnes runt gryende liv
pärlor gröna

slöjor skira lägges om
väver i blommande trädens kronor

violvingars ljus
tusende fåglar

hälsar
nya gryningens vår
*
Spinner nätets begynnande grynings vår

– Du undrade först över dessa ord, inledningen av denna poetiska bild,
Nu ser du dock meningens liv i bilden, du ser helhetens samtal, ser trädens eviga samtal, du ser jordvärmen i hennes famn hur den stiger upp och i trädens famnar möts dessa energier. Det är en god och vacker beskrivning av vårens gryning och det är även en mycket god beskrivning av det vilket sker under livets vandring.
Ibland ”lägges” ni i graven eller i höst och vinterfamnen för att finna fotfäste. Det är inte att dö, men minns att ha tillit, det gör ont att födas det är det vilket du brukar säga det är en vald smärta, en berättigad, berättande smärta.
I vårens tid strömmar livet, kroppen är i kaos, så är det att möta den sanna kärleken i livet. Allt är genomströmmande liv.
Livanden vaknar i kroppen i den begynnande gryningens vår.