Det är många ord vilka ofta skapar förvillelse eller förirrelse.
De är mycket tydliga och skönjbara i sin upprinnelse.
Sin upprinnelse ur källans händer.
Orden är ögon fyllda med liv,
Är skålar med sjungande liv
Är alla klangbilders klangbild
De sjunger ur jordens hjärta
Icke ur jordens jord
De sjunger
Ur Moderns hjärta
Hennes
lyftade händer
hennes lyftade
kännande
fingrar
Är trädens stammar
Är kronornas skönhet
Är avklädda ljus
Är klädda ljus
Är livets andning
Är all omfattande
Närhet
Är nära liv är kärlek.
- de ord du ofta stannar vid och känner en viss sorg runt är nära och närhet.
Det är inte alls underligt ty dessa ord används med lätthet i den mänskliga världen, jag är dig alltid nära och närheten är alltid runt oss.
Många gånger har detta föranlett till icke möten. Varför mötas – vi behöver bara sända tankeströmmar så är vi nära.
Nära,
Vi kan först se bilden av att nära ett liv, att giva näring till liv eller livet.
Denna näring behöver inte vara det vilket tuggas med munnen.
Att nära någon är att svara till detta levande väsens livskärna och därmed behov.
Detta är att nära – ge näring.
Så har vi att vara nära,
Det är den fysiskt påtagbara närheten.
Det är att med fingrarna känna människokroppen.
Känna värmen, livets strömmar,
Känna fingerspetsarnas möte och energiblixtarna vilka strålar mellan.
Exakt den bild Michelangelo har målat.
Det skapas en gyllenen stjärna i detta nära möte.
Detta möte i sitt ursprungliga syfte är att skapa denna stjärna.
Den skapas då mötet är ett viljande svarande möte inte en flaxande flik av en mantels beröring.
Det flaxandet är många gånger förödande och det tar många år i den mänskliga tiden för helande till tillit.
Så har vi då närhet,
Det är en ”annan” dimension.
Att känna en närhet kan vara en aning,
Kan vara en vinds smekande hand
Kan vara att höra hjärtats röst
I den stunden öppnas stenen
Den sten vilken handen släppte fri in i havets famn
Ringarna vidareförs
Vidare
Vidare
Vidd
Kronbladen öppnas
Stillheten andas
I kronan skimrar ögonljus
Solögon
Silverögon
I den stunden öppnas stenen
Fjärilsvingar andas runt
Stenen är inte sten den är blommande liv
Känner
Vet
närhetens nära närhet
är att höra hjärtats röst uppgå i helhetens hjärtas allkärlek
Det finns många ensamma vandrare i den mänskliga tiden, de är ensamma vandrare just på grund av detta med nära. Deras händer och hud längtar till beröring och visst är det så att beröring kan vara av mångahanda slag.
Det går dock icke att bortse ifrån den dagliga beröringens betydelse,
Denna beröring skänker barnet känsla för den kropp barnet är i.
Bilden är att knåda lera,
Leran är Moderns hud eller jord. Ett lager av hennes klädnad. Hon skänker denna lera till dina händer, du håller händerna runtom och andas värme in däri. Denna värme är att känna strömmen i leran och svara till gestaltlängtan
Svara till utformningen av liv
Händerna känner och formar,
Kroppens gestalt är där
Står där framför dig.
Så är det med barnets kropp,
Till viss del knådar ni kroppen till bejakande form.
Lev med den bilden och sätt dig vid drejskivan.
Det går icke att forma lera då balans icke finns.
Denna balans detta balanssinne är en del av beröringens känsla, även om detta med beröring är ett sinne i sig.
Längtan till att beröra uppstår ur berörandet av dina händer.
Med andra ord så gives beröringssinnet liv genom berörande händer. Ja, varje sinne väckas till liv genom behagliga möten icke genom slag och hårda ord.
Det liv vilket så har levt i den mänskliga vistelsen har svårt att våga tillstå vår närhet. Då Vi säger att vi är nära är det närhet.
Det behöver inte innebära att känna en hand runt den egna handen, det behöver icke ta sig de mänskliga fysiska uttrycken. Ändå är det så att då många människor talar om detta att vara nära eller om vår närhet använder de mänskliga begrepp. Det är icke märkligt, men samtidigt är det att söka omformatera en närhet vilken svarar till varje enskild dels unikum.
Det är inget fel på den vilken icke känner en hand beröra sin då den sträcker ut den i luften mot den älskade.
Det är absolut inget fel på den vilken inte känner vår hand i sin,
Minns alltid att Vi är närvarande närhet.
…
Hon sjönk ned inom
isarna lade sig runt henne
stjärnors sidenljus bäddade glittrande in synen
Hon sover stilla stillhet
tystblad växer omring
från öster kom de med skimrande ljusskålar
ställde sig runt henne
Hon sover tom tomhet
tystådror tecknar bladliv
från söder kom de med klara källskålar
steg in i hennes bröstvalv
Hon sover fri frihet
tomblad sjunger djup
från väster kommer de med strålande kristallskålar
omfamnar hennes ögon
Hon sover dröm skapande
bilder stiger upp
från norr kommer de med rena silverskålar
stillar hennes hjärtros
Morgonvinden
andas
i öster synes han stiga in i solspannet
purpurmantlarna böljar
guldskimrande
röda
kronans strålar böjer han ned över henne
andas guld till hennes fridsmod
hans fingerljus
smeker hennes slutna ögon
armarnas ring
kysser hennes längtan
isarna smälter
porlvattnets sjunger
flödessånger
öppnar
livets
silverne kyss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar