Är hela tiden rädd för att släcka ljuset i en medmänniskas ögon, specifikt hos dem vilka jag älskar mer nära.
Egentligen alla levande väsen, vid skrivandet har jag svårt att särskilja eller urskilja.
Bakåt har jag sökt behaga genom att släcka mitt eget ljus eller genom att bortse ifrån mig själv och därmed mitt självs behov.
Idag vill jag behaga i ordets positiva bemärkelse, det vill säga i evighetesandningen,
Eller som de mänskliga orden säger i utbyte av, inte genom att kräva – genom att tillstå att jag har behov och har inte behov av att förtiga dem eller dölja dem.
Jag är och genom att jag är har jag ”skyldighet” att svara ”även” till mitt själv.
– dessa ord skrev du under gårdagen och Vi har tillsammans arbetat med dem under natten, låt oss se vidare till det du skrev under gårdagen.
För att förhindra upprepande negativa mönster stiger bilder fram, bilder vilka kan upplevas smärtsamma, vilka inte blir smärtsamma om de ses för vad de är.
De stiger fram för att det negativa mönstret inte skall upprepas,
De är vägledare i kärlek.
För att vi skall mötas ”jämlika”,
för att sanna möten skall ske,
innebörden av ordet jämlika är mycket vacker,
Är eller visar den grundade meningen i alla mötet – kärlekens möten.
Det visar också kärlekens möte mellan Man och Kvinna,
vilket är ett jämlikt möte utan gjorda bilder,
Ett möte där den grundade meningen lever och verkar.
Är uppvuxen med en knytnäve under hakan då jag framförde det jag upplevde. Denna knytnäve har alltid varit hos mig och dess skepnad har alltid varit olika.
Ja, det stiger fram många bilder i dessa dagar,
inga nya ty jag är helt medveten om dem.
De stiger fram för att jag inte skall upprepa mönstret.
Nu skall vi tillsammans se dikten du skrev,
För att få tyst på tankarnas stormvindar hjärtats skrikande smärtlängtan
– ofta är det så att den inre längtan är mångdimensionerad. Då den innersta längtan vaknar, är det svaret till hjärtats mening, det vill säga den gjorda längtan, har övergått till förankrad mening i det Vi ovan har sagt: Ett möte där den grundade meningen lever och verkar.
Detta är då bilden av att drömmen visar och tanken säger: ”det var bara en dröm”.
Det tanken inte vill se eller vågar tro är att detta är verklighet och nu sätter stormarna i att vina. Här skulle du kunna infoga det du skrev till en kvinna.
Vi väljer dock vårt samtal nu.
Du har verkligen tagit till dig bilden av Silverdalen vilket fröjdar Oss.
Det är också så att bilden av knoppen är talande.
Du har länge nu befunnit dig i denna knopp och badat i silverljuset.
För någon dag sedan öppnades knoppen för att du skulle skönja det vilket är nära ståndande.
Detta tillstånd av väntan är hjärtats visshet eller vetskap över meningens steg.
Hjärtat vet, andekvinnan vet och själen längtar till rörelsen, det vill säga förverkligandet av drömmen.
Varje havande Kvinna vet denna upplevelse.
Först fylls hon av längtan till att ta emot barnet.
Barnet kommer till henne i moderlivet, nu vandrar hon i nio månader av väntan, denna väntan är ofta fylld med ett slags vemod vilket icke är sorg.
Så startar födsloarbetet och rörelsen är nu verklighet.
Barnet föds.
Mötet mellan man och kvinna i det sanna mötet är att liknas vid detta.
Därvid skriker hjärtat smärta, det är inte en egobaserad smärta, det är ur vissheten och det svårförståeliga att se skillnaden på mänsklig tid och gudomlig tid.
Du skrev att det handlar mycket om att släppa taget och så är det.
Det handlar om att släppa taget om den egna tanken och tillåta den att andas andens ljus.
Då du släpper taget innan alla förberedelser är gjorda, innan de nio månaderna är vandrade, så sker ofta en kraschlandning.
Det är samma bild var du än vänder blicken, bilar, flygplan, resor vad du vill, måltider, välj de bilder du vill, det är aldrig av godo att intaga rå föda eller icke mogna frukter.
Du vet när ögonblicket kommer för att släppa taget.
Sker detta att släppa taget tidigare än menat blir livet ett tillstånd vilket kan liknas vid att vara bergtagen.
Bergtagen av ett ljus vilket icke är ett ljus.
Så kramptanken vill inte alls ha frigörelse eller det är snarare så att den önskar detta men upplevelsen är hisnande. Därför börjar den att söka göra skyddsnät. Den gör nedsättande tankar vilka för ned fötterna i tung lerjord, den bygger helt enkelt hinder och då du inte lyssnar startar de stora stormvindarna, det blir kastbyar.
Vad gör du då?
drog jag på mig de högklackade och skinnbyxorna, anlade krigsmålningens mönster
Bilden talar i sig själv, du söker fly meningen ty det gör för ont med all väntan.
Människan har alldeles för bråttom, därför rasar så mycket runt henne.
Människan borde ha större tålamod med livet,
Det går inte att tvinga en blomma att växa efter mänsklig takt, det går inte att tvinga liv att växa utanför den egna livsrytmen, då faller det samman på det ena eller andra sättet.
satte mig i bilen, vred på musikens högsta volym, bilen dånade vibrerade, djupa toner genomborrade sovron.
Även denna bild talar sitt eget språk, du söker döva tanken vilken ökar smärtan, för det är så att hjärtat vet, det är en regelrätt duell vilken försiggår, men i gryningen kommer hjärtvingarna att flyga in i den sanna solfamnen.
trampade gasen i botten, for genom oändliga snölandskap
i försöken att glömma trampar människan verkligen gasen i botten, resultatet blir att fara genom snölandskap. De är oändligt vackra och visdomsfyllda, men dotter du vet att livet är i det inre. Du skulle kunna argumentera runt detta i timmar med oss, lyfta fram kristaller och allt Vi tidigare sagt. Dotter, det är väl dumt ty allt Vi sagt vänder åter till att livet är helhet och det inre livet är hjärtat, även i den som ni säger minsta partikel finns en hjärtrytm. Släpp tanken och tag den enkla bilden: du trampar gasen i botten och hamnar i iskyla, det yttre livet, de yttre mötena vilka är kalla.
lutade huvudet bakåt, i backspegeln såg jag vita virvlar, gnisttunnlar virvla upp bakom mig. i bakomljuset anade jag svarta gap,
Nu kommer vi till dessa så oändligt vackra bilder.
Helt plötsligt lutar du huvudet bakåt, du slappnar av och ser, den vita snön virvla bakom dig, du ser gnisttunnlar, ditt liv virvlar upp och du ser vad?
”För att förhindra upprepande negativa mönster stiger bilder fram, bilder vilka kan upplevas smärtsamma, vilka inte blir smärtsamma om de ses för vad de är.
De stiger fram för att det negativa mönstret inte skall upprepas, De är vägledare i kärlek.
För att vi skall mötas ”jämlika”, för att sanna möten skall ske, innebörden av ordet jämlika är mycket vacker, Är eller visar den grundade meningen i alla mötet – kärlekens möten.
Det visar också kärlekens möte mellan Man och Kvinna, vilket är ett jämlikt möte utan gjorda bilder, Ett möte där den grundade meningen lever och verkar.”
Så är det och så kommer vi till nästa steg.
inom mig tackade jag dem och såg dem omvandlas till ljusflöden
Detta är innebörden av att förlåta i kärlek, det är egentligen inte att förlåta, det är att se in i framtiden och veta varför de var där. Det är att se den andliga innebörden och därvid förlösa deras gärning från blod. Blodet blir nu kärlekskraft.
Ingen annan kan förlåta deras fysiska gärning eller verkan av deras utåtriktade fysiska rörelse än dem själva, deras själv.
Genom att se deras nu vägledande egenskaper förlöses de och kan därmed förlåta sig själva.
Älskade
idag begav mig ut i vimlet för att finna tystnad
det enda jag fann är att jag längtar in i din famn jag längtar hem
vill omslutas av dina vackergörande ögon
känna din andning
känna din närhet
känna din hud
ditt hjärta
din puls
du
Älskade
Släpp mig inte
låt mig inte falla
in i tårar för att drunkna
tag mig in i din famn slut dina armar runt mig
låt mig känna din värme omsluta kylan
du
det enda jag kan göra är att sträcka in händerna i kölddimman
och viska till dig
kom
Dessa bilder är så oändligt vackra och kan tolkas på så oändligt många vägar, dels bönen till mannen eller kvinnan, den älskades närhet.
Dels bönen till dig själv att förenas med ditt själv.
Rädslan har släppt sitt grepp,
Älskade
För att få tyst på tankarnas stormvindar
hjärtats skrikande smärtlängtan
drog jag på mig de högklackade och skinnbyxorna
anlade krigsmålningens mönster
satte mig i bilen
vred på musikens högsta volym
bilen dånade vibrerade
djupa toner genomborrade sovron
trampade gasen i botten
for genom oändliga snölandskap
lutade huvudet bakåt
i backspegeln såg jag vita virvlar
gnisttunnlar virvla upp bakom mig
i bakomljuset anade jag svarta gap
inom mig tackade jag dem
och såg dem omvandlas
till ljusflöden
Älskade
idag begav mig ut i vimlet för att finna tystnad
det enda jag fann är att
jag längtar in i din famn jag
längtar hem
vill omslutas av dina vackergörande ögon
känna din andning
känna din närhet
känna din hud
ditt hjärta
din puls
du
Älskade
Släpp mig inte
låt mig inte falla
in i tårar för att drunkna
tag mig in i din famn slut dina armar runt mig
låt mig känna din värme omsluta kylan
du
nu sitter jag här med sjalar runt axlarna
det enda jag kan göra är att sträcka in händerna i kölddimman
och viska till dig
kom
Egentligen alla levande väsen, vid skrivandet har jag svårt att särskilja eller urskilja.
Bakåt har jag sökt behaga genom att släcka mitt eget ljus eller genom att bortse ifrån mig själv och därmed mitt självs behov.
Idag vill jag behaga i ordets positiva bemärkelse, det vill säga i evighetesandningen,
Eller som de mänskliga orden säger i utbyte av, inte genom att kräva – genom att tillstå att jag har behov och har inte behov av att förtiga dem eller dölja dem.
Jag är och genom att jag är har jag ”skyldighet” att svara ”även” till mitt själv.
– dessa ord skrev du under gårdagen och Vi har tillsammans arbetat med dem under natten, låt oss se vidare till det du skrev under gårdagen.
För att förhindra upprepande negativa mönster stiger bilder fram, bilder vilka kan upplevas smärtsamma, vilka inte blir smärtsamma om de ses för vad de är.
De stiger fram för att det negativa mönstret inte skall upprepas,
De är vägledare i kärlek.
För att vi skall mötas ”jämlika”,
för att sanna möten skall ske,
innebörden av ordet jämlika är mycket vacker,
Är eller visar den grundade meningen i alla mötet – kärlekens möten.
Det visar också kärlekens möte mellan Man och Kvinna,
vilket är ett jämlikt möte utan gjorda bilder,
Ett möte där den grundade meningen lever och verkar.
Är uppvuxen med en knytnäve under hakan då jag framförde det jag upplevde. Denna knytnäve har alltid varit hos mig och dess skepnad har alltid varit olika.
Ja, det stiger fram många bilder i dessa dagar,
inga nya ty jag är helt medveten om dem.
De stiger fram för att jag inte skall upprepa mönstret.
Nu skall vi tillsammans se dikten du skrev,
För att få tyst på tankarnas stormvindar hjärtats skrikande smärtlängtan
– ofta är det så att den inre längtan är mångdimensionerad. Då den innersta längtan vaknar, är det svaret till hjärtats mening, det vill säga den gjorda längtan, har övergått till förankrad mening i det Vi ovan har sagt: Ett möte där den grundade meningen lever och verkar.
Detta är då bilden av att drömmen visar och tanken säger: ”det var bara en dröm”.
Det tanken inte vill se eller vågar tro är att detta är verklighet och nu sätter stormarna i att vina. Här skulle du kunna infoga det du skrev till en kvinna.
Vi väljer dock vårt samtal nu.
Du har verkligen tagit till dig bilden av Silverdalen vilket fröjdar Oss.
Det är också så att bilden av knoppen är talande.
Du har länge nu befunnit dig i denna knopp och badat i silverljuset.
För någon dag sedan öppnades knoppen för att du skulle skönja det vilket är nära ståndande.
Detta tillstånd av väntan är hjärtats visshet eller vetskap över meningens steg.
Hjärtat vet, andekvinnan vet och själen längtar till rörelsen, det vill säga förverkligandet av drömmen.
Varje havande Kvinna vet denna upplevelse.
Först fylls hon av längtan till att ta emot barnet.
Barnet kommer till henne i moderlivet, nu vandrar hon i nio månader av väntan, denna väntan är ofta fylld med ett slags vemod vilket icke är sorg.
Så startar födsloarbetet och rörelsen är nu verklighet.
Barnet föds.
Mötet mellan man och kvinna i det sanna mötet är att liknas vid detta.
Därvid skriker hjärtat smärta, det är inte en egobaserad smärta, det är ur vissheten och det svårförståeliga att se skillnaden på mänsklig tid och gudomlig tid.
Du skrev att det handlar mycket om att släppa taget och så är det.
Det handlar om att släppa taget om den egna tanken och tillåta den att andas andens ljus.
Då du släpper taget innan alla förberedelser är gjorda, innan de nio månaderna är vandrade, så sker ofta en kraschlandning.
Det är samma bild var du än vänder blicken, bilar, flygplan, resor vad du vill, måltider, välj de bilder du vill, det är aldrig av godo att intaga rå föda eller icke mogna frukter.
Du vet när ögonblicket kommer för att släppa taget.
Sker detta att släppa taget tidigare än menat blir livet ett tillstånd vilket kan liknas vid att vara bergtagen.
Bergtagen av ett ljus vilket icke är ett ljus.
Så kramptanken vill inte alls ha frigörelse eller det är snarare så att den önskar detta men upplevelsen är hisnande. Därför börjar den att söka göra skyddsnät. Den gör nedsättande tankar vilka för ned fötterna i tung lerjord, den bygger helt enkelt hinder och då du inte lyssnar startar de stora stormvindarna, det blir kastbyar.
Vad gör du då?
drog jag på mig de högklackade och skinnbyxorna, anlade krigsmålningens mönster
Bilden talar i sig själv, du söker fly meningen ty det gör för ont med all väntan.
Människan har alldeles för bråttom, därför rasar så mycket runt henne.
Människan borde ha större tålamod med livet,
Det går inte att tvinga en blomma att växa efter mänsklig takt, det går inte att tvinga liv att växa utanför den egna livsrytmen, då faller det samman på det ena eller andra sättet.
satte mig i bilen, vred på musikens högsta volym, bilen dånade vibrerade, djupa toner genomborrade sovron.
Även denna bild talar sitt eget språk, du söker döva tanken vilken ökar smärtan, för det är så att hjärtat vet, det är en regelrätt duell vilken försiggår, men i gryningen kommer hjärtvingarna att flyga in i den sanna solfamnen.
trampade gasen i botten, for genom oändliga snölandskap
i försöken att glömma trampar människan verkligen gasen i botten, resultatet blir att fara genom snölandskap. De är oändligt vackra och visdomsfyllda, men dotter du vet att livet är i det inre. Du skulle kunna argumentera runt detta i timmar med oss, lyfta fram kristaller och allt Vi tidigare sagt. Dotter, det är väl dumt ty allt Vi sagt vänder åter till att livet är helhet och det inre livet är hjärtat, även i den som ni säger minsta partikel finns en hjärtrytm. Släpp tanken och tag den enkla bilden: du trampar gasen i botten och hamnar i iskyla, det yttre livet, de yttre mötena vilka är kalla.
lutade huvudet bakåt, i backspegeln såg jag vita virvlar, gnisttunnlar virvla upp bakom mig. i bakomljuset anade jag svarta gap,
Nu kommer vi till dessa så oändligt vackra bilder.
Helt plötsligt lutar du huvudet bakåt, du slappnar av och ser, den vita snön virvla bakom dig, du ser gnisttunnlar, ditt liv virvlar upp och du ser vad?
”För att förhindra upprepande negativa mönster stiger bilder fram, bilder vilka kan upplevas smärtsamma, vilka inte blir smärtsamma om de ses för vad de är.
De stiger fram för att det negativa mönstret inte skall upprepas, De är vägledare i kärlek.
För att vi skall mötas ”jämlika”, för att sanna möten skall ske, innebörden av ordet jämlika är mycket vacker, Är eller visar den grundade meningen i alla mötet – kärlekens möten.
Det visar också kärlekens möte mellan Man och Kvinna, vilket är ett jämlikt möte utan gjorda bilder, Ett möte där den grundade meningen lever och verkar.”
Så är det och så kommer vi till nästa steg.
inom mig tackade jag dem och såg dem omvandlas till ljusflöden
Detta är innebörden av att förlåta i kärlek, det är egentligen inte att förlåta, det är att se in i framtiden och veta varför de var där. Det är att se den andliga innebörden och därvid förlösa deras gärning från blod. Blodet blir nu kärlekskraft.
Ingen annan kan förlåta deras fysiska gärning eller verkan av deras utåtriktade fysiska rörelse än dem själva, deras själv.
Genom att se deras nu vägledande egenskaper förlöses de och kan därmed förlåta sig själva.
Älskade
idag begav mig ut i vimlet för att finna tystnad
det enda jag fann är att jag längtar in i din famn jag längtar hem
vill omslutas av dina vackergörande ögon
känna din andning
känna din närhet
känna din hud
ditt hjärta
din puls
du
Älskade
Släpp mig inte
låt mig inte falla
in i tårar för att drunkna
tag mig in i din famn slut dina armar runt mig
låt mig känna din värme omsluta kylan
du
det enda jag kan göra är att sträcka in händerna i kölddimman
och viska till dig
kom
Dessa bilder är så oändligt vackra och kan tolkas på så oändligt många vägar, dels bönen till mannen eller kvinnan, den älskades närhet.
Dels bönen till dig själv att förenas med ditt själv.
Rädslan har släppt sitt grepp,
Älskade
För att få tyst på tankarnas stormvindar
hjärtats skrikande smärtlängtan
drog jag på mig de högklackade och skinnbyxorna
anlade krigsmålningens mönster
satte mig i bilen
vred på musikens högsta volym
bilen dånade vibrerade
djupa toner genomborrade sovron
trampade gasen i botten
for genom oändliga snölandskap
lutade huvudet bakåt
i backspegeln såg jag vita virvlar
gnisttunnlar virvla upp bakom mig
i bakomljuset anade jag svarta gap
inom mig tackade jag dem
och såg dem omvandlas
till ljusflöden
Älskade
idag begav mig ut i vimlet för att finna tystnad
det enda jag fann är att
jag längtar in i din famn jag
längtar hem
vill omslutas av dina vackergörande ögon
känna din andning
känna din närhet
känna din hud
ditt hjärta
din puls
du
Älskade
Släpp mig inte
låt mig inte falla
in i tårar för att drunkna
tag mig in i din famn slut dina armar runt mig
låt mig känna din värme omsluta kylan
du
nu sitter jag här med sjalar runt axlarna
det enda jag kan göra är att sträcka in händerna i kölddimman
och viska till dig
kom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar