älska

– Han sitter på stranden
Trär ljuspärlor på långa band
Så är det.
Detta new ageande har glömt ljusbärarnas sammanbundenhet.
New = ny
Age ande = ny ålder.
Ny ålder i andens det.
Han trär ljus och han fyller ljuset med värme. Den obefläckade pärlan är nu obefläckad,
Du är ren.
…
– Han sitter på ängen av all förgänglighet.
Trär blad på tråd.
Pärlorna är blad skrivna med mänskliga tecken,
Han samlar de vackraste,
Givna av Gudinnans ljus.
Se, han lyfter dem alla, skrudar träden med girlanger.
Bladen följer vindarnas vingar runt Fågelns kropp.
Runt pärlans ljus.
Se mannen
Se kvinnan
De är i kärlek.
…

– Vem är han som sitter där,
Han är Den Store Anden.
Den vilken förde Solen och Månen till samman
I ömhetens omfamnande liv av sanning, den vilken vaggar jorddrömmens liv,
Se, himmel och jord förenas,
Förverkligas,
Se pelaren av ljus och värme strömma stråla i denna dag.

Det är en god dag för nytt liv.

– Vilka är det han trär, han ”trär” alla sina barn.
Han samordnar, rättar till alla förbindelselänkar, löser upp alla knutar, varje blad är ett skrivet ljusminne, ert äktenskapskontrakt med ert själv, mitt själv, sitt själv – att älska i nöd och lust.
Vänd blicken till dessa förbindelselänkar, minns bilden vi gav dig tidigare runt de tolv.
De tolv står i ring med sina gemål, runt varje tolv finns bågar, diadem,
Det är den mångfaldigade Lotusen.

Det är en bra dag idag.
…

– Visst är det så att det går att älska på olika sätt,
Älska går inte att gradera.
Du älskar ett barn på ett sätt, en vän på ett annat sätt, detta förminskar eller förstorar inte älskandet,
Älskandet härrör ur samma källa, meningen för dess strömmar har olika vägar.

Att älska är ett ursprung, det finns egentligen ingen tydligare bild än ringarna på vattnet, det är en rörelse,
En rörelse vilken alltid leder till liv.

Vattnets yta kan tyckas vara helt stilla, den är det aldrig. Det är en synvilla att tro att vattnets yta är stilla, eller en orkeslöshet att se den vara stilla, en orkeslöshet vilken gör att själen har behov av att vila eller att icke se innebörden.
Rörelsen upphör aldrig, den är där och älskandet upphör aldrig.
Vattnet är en mycket talande bild ur många aspekter,
Lev med vad vatten behöver för att vara drickbart eller det vilket kallas ”tjänligt”.
Vad behövs för att livet skall vara liv,
Tjänligt, tjänare tjänarinna,
Det har vi talat om tidigare.
Vad innebär det då Vi säger att vattnet skall var tjänligt.
Det innebär att vattnet skall göra livet levbart, vattnet är här tjänare till livet.
Det innebär ett ansvar från varje levande väsen;
Vad har vattnet för behov för att vara tjänare till liv.
Behandla att älska så som ni behandlar vattnet.
Inte med konstgjorda medel för att rena det,
Dyk ned under hudarna – genom sandjordarna – under jordlagren och följ källan.
Vattnets yta kan tyckas vara stilla, det är den aldrig det är en synvilla, en trötthetens synvilla,
En uppgivenhet.
Vattnets yta är också spegelsjöns yta, skogstjärnen.
Den kan förbli sluten, då rädslans hand kupas – kupas runt hjärtskålen.
Blodet förmörkas av denna skuggrörelse.
Ser du skönheten? Den skönhet vilken lever och verkar då handen öppnas.
Då handen öppnas skimrar Rubinljuset.
…

Ur havet lyfter de

pärlkronan
lägges runt hennes hår

skimrar strålar natt och dag

hon skrudas i

rosenklänningen
faller i mjuka vågor runt hennes kropp

hon skrudas till brud

i kärlek
skrider de hand i hand

upp för
altargången

fjärilsvingar
fyller luftens andning med

ljussånger
lyfter valvens tyngda bågar
de skrider in i sin tempelgård

förhänget
vikes undan

vingarna slutes runt löftet

De är nära i sitt tempel.