Allt liv vilket du ser framför dig, runt dig, är det liv du förlöst bakåt.
Naturligtvis lockar dessa ord genast tanken till att säga: ”vad var det jag sa” eller ”som man sår får man skörda”
Visst är det sant i ett avseende.
Du skördar i framtiden, det du sådde för framtiden.
Detta är icke en negativ sådd. Vem sår negativa frön för framtiden, var och en sår ljusfrön för framtiden, hur skulle du annars orka leva. Hur skall ett begynnande liv orka leva om det sår negativa förödelsefrön. Du tycker inte bilden är tydlig dotter; se detta, du står med en hand fylld med frön. Du blickar in i framtiden och ser fröna med negativa ögon, då sår du också negativ framförsikt in i blicken. Då du ser dessa frön och på förhand vet att de skall ge missväxt, varför skall du då så dem.
Så – vem orkar vilja vandra sin livsväg om den med avsikt sått dessa frön.
Varför då ens så dem.
Du är mycket trött just nu, låt oss gå vidare.
Du skördar i framtiden, det du sådde för framtiden.
Detta är icke en negativ sådd, hur skall den kunna vara det?
Vissa frön kanske drabbas av sjukdom, inte för att de egentligen ville detta, det finns mycket vilket påverkar växandet.
Ser vi nu till helheten, så är det så att frön är planterade, planterades för framtiden i vår gemensamhetssådd till gemensamhetsskörd.
Låt oss nu se till de frön vilka har utvecklats till sovande, inkapslad livsvilja/livssvar. Livsviljan eller livssvaret är svaret till ljusminnet; det vill säga det minne/ den livsväg vi tillsammans en gång vävde. Hur kan ni ens tro att ni vävt en negativ väg för er, hur skulle ni då ens önska att födas.
Tillsammans samlade vi denna information och nedlade den i fröet till ert liv.
Något har nu skett och det är att de frön vilka har utvecklats till sovande, inkapslad livsvilja/livssvar befinner sig i fängelse.
Detta frös svar är inkapslat genom att det lägre jaget i habegär krampar runt det.
I de andliga kretsarna talas det ofta om de och oss, ja, inte endast i de kretsarna. Ord låter; vi har kommit längre än… vi klarar oss från bannlysning…
Vad är det ni säger!
Om ett liv är sjukt, har drabbats av sjukdom, blir det bannlyst då? Är det så ni verkligen vill att det skall vara. Detta att bannlysa är likvärdigt med dödsstraff om inte värre.
Nej – den vilken är sjuk får medicin, får hjälp, är sjukdomen allvarlig för det omgivande varat, med risker för det omgivande varat sätts livet i isolering eller i karantän, detta tills sjukdomsorsaken är diagnostiserad och den rätta hjälpen kan ges.
Den sjuke kan även isoleras eller sättas i karantän för att skyddas/värnas gentemot påverkan från det omgivande varat.
Det är för oss obegripligt hur ni hela tiden återvänder till detta med strafftänkande.
Helheten är för alla, det vilket sker är icke för att avskilja, det sker för att urskilja agnarna från vetet, det vill säga agnarna skall tydliggöras av den enkla anledningen att helande skall kunna ske.
Du mumlade för en stund något väldigt vackert: ” varför firas egentligen födelsedag – borde inte varje dag firas som livsdag .
Dag till liv, borde inte varje stund firas.
Det är ju därför vi alla är här, för att skapa liv.
För att så frön in i framtiden.”
– Varje frö som sås är som vi många gånger sagt en andlig impuls, ett hjärtslag, ett barn, en förverkligad bild av anden, en förverkligad himmelsvision till jordad mening i närhet.
Du ser bilden av de tider då människorna satt i borgen och åt. Kungen och Drottningen satt i herrsätet och ja bordet hade en U – form.
Det du ser är hur de åt; de åt djuriskt kan det liknas vid utan att åsamka det djuriska sorgsmärta, det rann fett efter mungiporna, köttslamsor var mellan tänderna, rovdjursblickar kastades lystet runt och de avgnagda benen kastades till de mindre värda.
Den bilden har mer och mer tagit över människan, det är bland annat den bilden vilken nu vänds.
Det finns inga människor inga väsen vilka är rester från andra människors dignande bord.
Allt liv är bilder – förverkligade bilder av andens ljus, inga rester från så kallade påvar, kungar och herremäns bord.
Ja – benen de så kallade avgnagda benen/resterna skall resa sig och är de vilka helar dessa falska profeter.
Hur kan dessa så kallade rester hela?
Ty deras hjärtan är ödmjuka, icke underdåniga.
Deras hjärtan är ödmjuka i vissheten av helhetens skapande skönhet, de ”lämnade, gav upp sig själv” för att vandra in i sitt själv för att därmed uppgå i helheten. De lämnade periferin, det perifera livet och valde att vandra in i cirkeln, den gyllene cirkeln och blev därmed ekrarna i hjulet, det sanna livshjulet –
Andens öga
Irisen
Och regnbågsljuset strömmar in och ut genom dem i en evigt utåtgående och återvändande andning.
Allt finns runt er och i er,
Allt talar till er,
Samtalar med er.
Så
Öppna er och lyssna.
Lyssna till vår kärleks vilja,
Giv oss svar,
Det svar ni så intensivt själva önskar höra.
Naturligtvis lockar dessa ord genast tanken till att säga: ”vad var det jag sa” eller ”som man sår får man skörda”
Visst är det sant i ett avseende.
Du skördar i framtiden, det du sådde för framtiden.
Detta är icke en negativ sådd. Vem sår negativa frön för framtiden, var och en sår ljusfrön för framtiden, hur skulle du annars orka leva. Hur skall ett begynnande liv orka leva om det sår negativa förödelsefrön. Du tycker inte bilden är tydlig dotter; se detta, du står med en hand fylld med frön. Du blickar in i framtiden och ser fröna med negativa ögon, då sår du också negativ framförsikt in i blicken. Då du ser dessa frön och på förhand vet att de skall ge missväxt, varför skall du då så dem.
Så – vem orkar vilja vandra sin livsväg om den med avsikt sått dessa frön.
Varför då ens så dem.
Du är mycket trött just nu, låt oss gå vidare.
Du skördar i framtiden, det du sådde för framtiden.
Detta är icke en negativ sådd, hur skall den kunna vara det?
Vissa frön kanske drabbas av sjukdom, inte för att de egentligen ville detta, det finns mycket vilket påverkar växandet.
Ser vi nu till helheten, så är det så att frön är planterade, planterades för framtiden i vår gemensamhetssådd till gemensamhetsskörd.
Låt oss nu se till de frön vilka har utvecklats till sovande, inkapslad livsvilja/livssvar. Livsviljan eller livssvaret är svaret till ljusminnet; det vill säga det minne/ den livsväg vi tillsammans en gång vävde. Hur kan ni ens tro att ni vävt en negativ väg för er, hur skulle ni då ens önska att födas.
Tillsammans samlade vi denna information och nedlade den i fröet till ert liv.
Något har nu skett och det är att de frön vilka har utvecklats till sovande, inkapslad livsvilja/livssvar befinner sig i fängelse.
Detta frös svar är inkapslat genom att det lägre jaget i habegär krampar runt det.
I de andliga kretsarna talas det ofta om de och oss, ja, inte endast i de kretsarna. Ord låter; vi har kommit längre än… vi klarar oss från bannlysning…
Vad är det ni säger!
Om ett liv är sjukt, har drabbats av sjukdom, blir det bannlyst då? Är det så ni verkligen vill att det skall vara. Detta att bannlysa är likvärdigt med dödsstraff om inte värre.
Nej – den vilken är sjuk får medicin, får hjälp, är sjukdomen allvarlig för det omgivande varat, med risker för det omgivande varat sätts livet i isolering eller i karantän, detta tills sjukdomsorsaken är diagnostiserad och den rätta hjälpen kan ges.
Den sjuke kan även isoleras eller sättas i karantän för att skyddas/värnas gentemot påverkan från det omgivande varat.
Det är för oss obegripligt hur ni hela tiden återvänder till detta med strafftänkande.
Helheten är för alla, det vilket sker är icke för att avskilja, det sker för att urskilja agnarna från vetet, det vill säga agnarna skall tydliggöras av den enkla anledningen att helande skall kunna ske.
Du mumlade för en stund något väldigt vackert: ” varför firas egentligen födelsedag – borde inte varje dag firas som livsdag .
Dag till liv, borde inte varje stund firas.
Det är ju därför vi alla är här, för att skapa liv.
För att så frön in i framtiden.”
– Varje frö som sås är som vi många gånger sagt en andlig impuls, ett hjärtslag, ett barn, en förverkligad bild av anden, en förverkligad himmelsvision till jordad mening i närhet.
Du ser bilden av de tider då människorna satt i borgen och åt. Kungen och Drottningen satt i herrsätet och ja bordet hade en U – form.
Det du ser är hur de åt; de åt djuriskt kan det liknas vid utan att åsamka det djuriska sorgsmärta, det rann fett efter mungiporna, köttslamsor var mellan tänderna, rovdjursblickar kastades lystet runt och de avgnagda benen kastades till de mindre värda.
Den bilden har mer och mer tagit över människan, det är bland annat den bilden vilken nu vänds.
Det finns inga människor inga väsen vilka är rester från andra människors dignande bord.
Allt liv är bilder – förverkligade bilder av andens ljus, inga rester från så kallade påvar, kungar och herremäns bord.
Ja – benen de så kallade avgnagda benen/resterna skall resa sig och är de vilka helar dessa falska profeter.
Hur kan dessa så kallade rester hela?
Ty deras hjärtan är ödmjuka, icke underdåniga.
Deras hjärtan är ödmjuka i vissheten av helhetens skapande skönhet, de ”lämnade, gav upp sig själv” för att vandra in i sitt själv för att därmed uppgå i helheten. De lämnade periferin, det perifera livet och valde att vandra in i cirkeln, den gyllene cirkeln och blev därmed ekrarna i hjulet, det sanna livshjulet –
Andens öga
Irisen
Och regnbågsljuset strömmar in och ut genom dem i en evigt utåtgående och återvändande andning.
Allt finns runt er och i er,
Allt talar till er,
Samtalar med er.
Så
Öppna er och lyssna.
Lyssna till vår kärleks vilja,
Giv oss svar,
Det svar ni så intensivt själva önskar höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar