den 12 november 2011

korset visar dig

fyra vägars

val

*

hon vandrade

i skogarnas ytterkanter

sökte höra vatten porla

andades in grönskan

upplevde mossan

mjukgröna mockasiner vilka bar henne

lera

doftade

in i hennes händer

bar i löfte hem lera

formade leran till en kruka

ur dig kan jag bjuda vatten

till min älskades törstande

krukan ställde hon i eldugnen

i stenugn

byggd av hans händer

en gång

i gryningslunden

ännu förde vindar doften av hans nära

innan han vandrade vilse

undan

sedan den stunden stod hon i enslighetens

sörjandeskov

ensamheten har jag ej svårt med

ensligheten

andas mig

illa

*

vindarna plägade bära flöjttoner med sig, mjuka smekande, plägade föra stränginstrumentsklanger med sig, trävindspelet de trätt ljöd skogsregn, ibland hände det sig att fågelvingar rörde vid klangerna, tonerna vände

och krukan ställde sig invid trädet

och trädet ställde sig invid krukan

trädet samt krukan ställde sig vid kvinnan, kvinnan vilken sörjde glädjens frånvaro

varför sörjer du frånvaron av glädjen

frånvarons glädje

den ligger ju i din bädd

ligger i din bädd i vila

du sade så sant

så vackert till barnet vid din sida;

du får vara ledsen

se stjärnorna min älskade vän – stjärnorna strålar ej alltid de måste få vila ibland

så vävde ni en sagobädd till den trötta stjärnan

barnet tillredde en bädd till stjärnan att vila i

frågade dig;

om stjärnor har vackra ansikten

ja – sade du, så sade du; oändligt vackra ansikten, mycket vackra ansikten

mycket vackra är stjärnornas ansikten

så varför sörjer du frånvarons glädje

se ordet

från varons

eller kanske; rons var från/ron var från

ro kommer från vila

ser du mig sade krukan

hård var jorden

bäcken fann vägen

vägen

in

bäcken är

droppar

droppar ur

hav

ur tårar

vattnades

jorden

lera steg fram

händer fann

lera

krukan

steg

fram

brändes i elden

bär vatten ur brunnen

står vilandes invid

vid trädet

trädet fäller droppar in

ser du mig säger trädet

just nu ser du mig i trädet

jag lever i din flöjt

i din lyra

i trumman

balans består av dessa sidor

ej sidor

nej sidor är de ej – de är

vila/vakenhet

natt/dag

skymning/gryning

tårar/skratt

och allt detta vet du

ty glädjen har stundligen ena ögat öppnat med

så är det ju

två ögon

två händer