den 7 november 2011

i dessa stunder ser jag världsvidder cirkla


fåglar har länge nu
vingprydda har länge nu
rört vid luften
satt luften i rörelse


nu ser jag
fåglar breda ut vingar
över marker
röra vid marker


sätter det vilket stelnat i rörelse


var
varse
*


så oerhört saknar jag din hand
och det är ju löjligt för du finns ju inte


om jag ser dig
i varje
möte


kanske du


når mina händer
*
hästar
flugsvampar


i skogen växer ett stånd med flugsvampar
vackra röda
med vita prickar


jag frågar vari är din röda färg
kärlekens röda


vari är dina vita prickar
kärleken den rena


plocka mig
inmundiga mig


i korgen lägger jag flugsvampar


tillreder samt äter


ack oh ve
sjuk blir jag


vindmoder – vindens moder
stiger in


lägger svaldun över panna


lyfter mig


skänker mig pilbåge


ser du flugsvamparna
de står åter där


tag pilen jag förberett till dig
lägg pilen an
spänn bågen
sikta väl


vindmoder – vindens moder
står vakande med mig
jag vajar svag


pilen når flugsvampar


ur dem flyger ej flugor


det galopperar hästar
hundraden


galopperande
stegrande


vilda med uppspärrade näsvingar


så är det med
det


enkomtänkta


vindmoder leder mig hem
lägger helandehänder i mitt hjärta
*
dilemma
det är ett dilemma att befinna sig mellan två världar
med så att säga en fot i vardera
bilden är att stå med handen
med en hand i vardera en persons hand samt att båda drar åt vardera håll


det är att stå i mitten samt slitas i två riktningar
ställ dig i en dörröppning, sträck ut armar, händer så mycket det går
tryck dem mot dörrkarmen så mycket det går
tag så klivet ut
klivet ur greppet
upplev det dina armar gör
de lyfter sig i befrielse
och det är inte ”bara” armarna – det är hela ditt väsens upplevelse
det är en verklig
befrielselättnad


det är svårt - dilemma för den vilken ”räknat” samtliga pärlor i sitt pärlband samt lagt detta bakom sig, sägandes;
färdig är jag i detta verkande
jag stiger in i nästkommande


med andra ord: jag tar farväl
detta farväl är ej farväl
det är på återseende


det är då – bildligt skrivet – dina händer grips av dåvarande samt framvarande
dåvarande vägrar släppa
framvarande vet att du är redo; det är en god stund till resande
det är ett dilemma för den så kallade döde
i dödsögonblicket,


insteget i det så kallade födsloögonblicket fördröjs


vi har talat i termer av att död samt födelse egentligen ej existerar
för enkelhetens skull skriver vi död
detta kvarhållande gör ont i den döde vilken ej önskar annat än vidare vandring
det gör ont i den döde, lika ont som det gör i det du trycker ned dig själv i stövelskaften


den döde befinner sig i ett dilemma;
jag är redo att gå
jag ser hur de sörjer, håller mig kvar
hur skall jag kunna svika dem så
”jag stannar i kulisserna”


den döde befinner sig alltså i ett slags mellantillstånd


det är ett dilemma för de kvarvarande, de känner den dödes närhet
det är ett dilemma för de kvarvarande, i enkelhetens namn skriver vi levande – de blir kvarvarande i minnet


den döde har släppt minnet, lagt pärlbandet bakom sig
de levande gräver upp detta pärlband
och detta uppgrävande är likartat med att gräva upp stridsyxan


det jag ser är den döde vilken står i dörren på tröskeln och slits mellan två viljor


jag ser gamla tortyrredskap, där armar samt ben bands fast, så drogs lemmarna åt vardera håll, stundtals så hårt att lemmarna lossnade, kroppen brast
den uråldriga sträckbänken är detta


och det är så att den döde är fastbunden, blir fastbunden av detta och samtidigt blir de levande fastbundna


i detta