ja, denna natt till det första adventsljusets tändande steg vindar in i klarnande stigar
svepte trädkronor närmre varandras varande, flätade träden fingrar in i himlakorgar, varsamt samlades regndroppsfolken i vaggandekorgar, nynnade morgonbrisens vilorund.
vindar bar mjuka mockasiner ändå bar fingertoppar kyla, kanske rörde fingrar vid isblivande aning, droppar stannade i vindens andhämtning, strimmor av blå syntes av solhänder givna, slöt ögonen och stålgrå skred in öppnade vindars andning in i fjärilsvingars kokonger, lager till lager av ljus lindar vindar, vila i ditt inre fjärilsbarn andas skimrande värme fyll vägen den med stegsjöars grund vari lotusknoppar av opaler givna inväntar själssvaren i andeklarning.
hon frågade
vad skall jag fly ifrån
skall jag fly ifrån vinden
och hur skall detta ske
vinden är ju det vi andas
vinden är ju den
vilken lyfter oss över synvillehindren
i de stunder vi ej ser stenen öppna händer för oss
i det vi ej ser tuvan öppna händer för oss
i det vi ej ser roten öppna händer för oss
detta ser vi ej i de stunder vi snubblar
ramlar över stenen
trasslar in oss i tuvan
anklagar roten för lagda krokben
och vinden är med oss allestädes
så vad skall jag fly ifrån
skall jag fly ifrån haven
sjöarna
bäckarna
åarna
vattnen
vilka bär oss genom
vinden
luften
vattnen
dessa vackra visandehänder vilka i stor kärlek
visar oss
strömmandets konst
medföljandets konst
är det dessa jag skall fly ifrån
så tydligt hör jag dessa sjunga denna natt
skall jag fly
ifrån markerna vilka jordbördat mig
skall jag fly från
dalar
höjder
fåror
sårader
ängder
fält
allt det vilket är marker
marker av jordvisshet
skall jag fly ifrån
metaller
planeteter
stjärnor
klangvidderna
vilka i stor kärlek visar oss
föränderlighetens konst
skall jag fly ifrån elden
vilken skimrar värme
skimrar ljus inom oss utom oss
vilken i stor kärlek
visar oss kärlekens panoramaoceaner
ja
skall jag fly vinden
allas vår moder
vilken bär allt i sin famn i lä
i lä i hjärtdalen där bergen möter varandra
stiger
glider in i varandra
till
ett
etthet
helhet
hjärta
plattform i livet
så fråga dig vad en plattform är
är den platt
eller är den stödjande
hjärtplattform
skall jag fly
och varför
vi kan ej fly från det vi är och inte är
det är det enda vi behöver veta
är och inte är
och i den stunden vi vet detta upphör rätt och fel
dessa kan ej höja sina dömande röster över oss i det vi lever i är och inte är
ja
i den stunden har vi
är vi
instigna i det vilket ödet verkligen är
destiny
vi vandrar vår destinationsväg och den kan vi aldrig bära vilja till att fly
ty den är skriven i stor kärlek av oss
med oss
genom oss
till
för
samt i
den vägen är; jag är den jag är
i full klarhet
och i det mina läppar kysser de förtäckta orden
rämnar täckelsen för livsvandrings mening i tillförande förverkligande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar