när du målar
rör du vid
stillastående
du sätter rörelsen
du sätter stillastående i rörelse
i cirkel
cirklande når däri oändligheten
vad är det nålen gör
knappnålen finns med silverne
med pärlhuvud
i drottningens syskrin kanske den finns i guld
var gång hon lyfter dessa nålar
stiger morgonrodnaden in i hennes kinder
ögonen är skimrande
drömsvarsljus
hon sömmar hans skjorta med vackra broderier
osynliga
han vandrar i skönhet
behöver ej egentligen broderier
de broderier hon syr kan endast han se
ty det är hennes
kärleksord
knappnålar fäster tygstycken samman
pärlrader håller tygstyckena samman
så tar hon synålen
trär tråden genom ögat
samt begynner sömnaden
synålar finns det mängder av med differentierade namn
tapetserinål
stoppnål
broderinål
dessa nålar är raka är böjda öär är
ett öga har de gemensamt samt en spets
spetsen kan vara spetsig, sylvass
kan vara trubbig
kan vara
vara
knappnålen håller samman
synålen – sömnadsnålen syr samman
så finns det säkerhetsnålar
vi stannar vi de första
specifikt den vilken benämns synål
jag ser ögat
och ser ögat blickande i öknen
ser ögat i fiskens tecken
i ellipsen
ser det allseende ögat
en poet skrev hur många änglar kan dansa på en nålspets
hur många människor – människan skulle bränna sina fötter – ångest. ordalydelsen var vidare samt vackert och väckte bilder , vilket visar mig att orden är ur sannhet skrivna.
läste orden flertalet gånger ty nålen begynte visa sig. först såg jag nålen med spetsen riktad in i det vi benämner himlavalvet, däri kan jag se änglar dansa på nålspetsen och jag kan se hur allt det vi benämner så oerhört stort dras samman till en nålspets där hela änglavärlden kan dansa – så ser jag människans försök att nå himlen medan hon vandrar sina jordesteg. först söker hon klättra, det går inte så bra, så använder hon nålsögat till titthål; lever en stund med vad ikoner är; ett fönster mot/till himlen.
människan blickar in i himlar genom så många, oändligt många aspektögon – hon bortser från att hon är himlen – hon har förfrämligats – så mycket tycker jag om detta ord: förfrämligats - det vilket sker är att hon kommer allt längre bort från sitt himmelrike i sitt hjärta. ja, hon har inte endast gjort sig till främling, hon har blivit förfrämligad.
så tar hon trådrullen vilken tidigare gjordes av trä. vilken tidigare var en trädgåva, vilken svarvades till denna underbara form med doft av träd av skog. tråden var av bomull, vida bomullsfält, folken vandrar med vita lakan knutna likt bärsjalar, varsamt plockar de bomullen och förbereder den till sytråd, tråden kunde även vara av lin av senor. människan satt med nålen i hand.
betänk att du aldrig sett en synål, aldrig sett en tråd – du har inte en aning om vad du skall göra med tråden med hålet, slutligen trär du tråden genom nålsögat och söker nu med trådens hjälp nå spetsen vilken är fästad i himlarna. det fungerar inte heller.
det är nu jag ser nålen sakta röra sig
och slutligen står nålen med spetsen i jorden
nålen är planterad i jorden
och fråga dig nu;
vad denna innebörd är
allt är i dig
du är i allt
kanske
är det
så
sträck ut din hand
in i
natten
upplev
stjärnan vilken faller
i
din hand
detta är givande
detta är mottagande
inom citationstecken: utan destination
allt har en mening
denna: utan destination/utandestination är befriad från tankesvärmare
själen vandrar alla stigar
alla vägar
hur kan det komma sig
är solens vägar en vg
är månens vägar en väg
är stjärnornas vägar en väg
till viss del kan dessa vägar sägas vara en väg
ser du dem skimrar de vida- solstrålar, månstrålar, stjärnstrålar
i barnets värld strålar
lägger du blicken i denna strålvärld upplöses de – strålarnas en och en upplöses samt blir just skimmer eller cirklar
dessutom vandrar de alla i cirklar
stirra dig inte blind brukar det sägas och det är vad som sker då du stirrar
till slut ser du – just ingenting
du kan se fåglar flyga högt upp; slutligen löses de upp
själsfåglar
flyger in i
oändlighetens intet
upplöses in i välsignelse
så är själen i rörelse
själen är rörd av andeljuset
lägger själshanden gärna i andehanden; led mig in i intet
däri är mitt väsen tömt
i den fyllda tomheten
endast däri är jag ett emottagande väsen
är jag ett givande väsen
ser du händerna är skålar
ständiga skålar
givandebjudande
emottagande
helt utan utarmning eller kuvadbugad
detta är en tusenskålarsväg
en själsväg vari själens begynnelse är oblaten – opalen den vita, pärlskimrande
bladen läggs i ring i ring i ring
bilden är
tusendebladslotusens
aldrig
upphörande
i det höga gräset betar bufflar
stora bruna mjuka stenar
andas lugn
kroppar böjda i kärlek till jorden
fruktar inte folken
ty de vet att folken vet
de kan ana
bufflarna kan ana dem röra sig likt skuggor där i kullarnas mjuka vågor
en man lyfter pilbågen
sonen lägger handen på armen
låt bufflarna vara
hur skall jag kunna
du kommer att frysa utan deras päls
du kommer att hungra
vi har behov av bufflarna
ser du bufflarna betar gräs
våra anfäder är i det gräset
en del av dem
vi skjuter djur
vi äter djur
människan lämnar kroppen
vattnar markerna med näring
gräs stiger upp
bufflar äter
och bufflar ger näring åter till nygräsen
allt är en vacker cirkel
inom vilken vi alla är ett
ett
kretslopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar