och jag har alltid älskat er
envägskonversation
motsvarar
den enslighet
ej ensamhet
jag numer befinner mig i
med klar insikt kan jag skönja vad outcast
vad bannlyst är
eller vad innebörden av att så utanför är
det kan tyckas horribelt
det har dock blivit så
och vem skall jag tala med då alla röster tystnat på grund av mig själv
min oförmåga att numer sträcka mig utanför ensligheten
*
(vilsen)
en vilsen vandrar
i det mörker
vilket sluter tätt om
i den ena handen bar vilsen ej en lie
bar vilsen en fjärilshåv
i en händelse
av en händelse
slängde vilsen upp fjärilshåven
i luften
kanske såg vilsen en fjäril vilken vilsen ville fånga
det svischade i luften
nät svischar med en speciell sång
i det nätet far genom luften
kanske består nätet av tusende ljudtunnlar
i en händelse slängde vilsen upp fjärilshåven i luften
detta utan att släppa taget om
handtaget
skaftet av bambu
bergen ligger insvepta i mjuk dimma
regndroppsdimma
fuktdimma
skogen andas moln
träden
vajar
sakta
susande
lugn
rörelsen lever i träden
en sakta rörelse i svart och vit
vit och svart
pandor
mumsar
bambublad
vilsen fångade en stjärna
slöt nätet om
vilsen sade
slink inte ut genom maskorna
markerna var böljande rörelse
ur maskhålen slingrade
ringlade daggmaskar sig upp
se våra ledringar
hör klangerna
vi myllar jorden
så dina frön
se frön spira
slink inte ut genom maskorna sade vilsen till stjärnan
stjärnan teg
lyssnade in i vilsen
skimrade mörkret till aning
vilsen sökte i lådor
i skåp
i hörn
i vrår
fann sig
böjliga slanor
böjde dem i valv
i bågar mot golvrundeln
en dörr vek vilsen upp
lirkade med håven
satte stjärnan i bur
stängde skyndsamt dörren
vred låset nionde varv
stjärnan teg
lyssnade in i vilsen
skimrade mörkret till aning
för varje stund vilsens ögon såg in i stjärnan
klarnade mörkret en strimma
en fjäderstrimma målade ljuskvist
med solfågel spelande solharpa
sakta vande vilsen sig vid skimret
började alltmer känna sig hemma
närmre hem
stjärnan teg
lyssnade in i vilsen
skimrade mörkret till aning
kände sig
instängd
mattades en aning
hörde vilsens inombord
sträckte viljan en aning längre
skimrade mörkret till möte
det kom
det
mötet
vilsen såg klart in i mötet
stegade fram till buren
vred låset
nionde varv
vek upp dörren
släppte stjärnan fri
sju vita
duvor flög fria in i själens bröst
ledde vilsen in i bo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar