var varsam om ditt liv
vi säger var rädd om ditt liv
kanske skall vi här stanna inför ordet rädd och se skönheten i rädd
din sårbarhet
sköra fjärilsvingar bär dig
skiraste kristallskivor
oskattbart glas
visst är det fantastiskt att fosterhinnan håller barnet i sin famn
helt
utan
att spricka
så tunn
så stark
så bärande
vi säger om ditt liv
kanske vi skall välja ordet med
även i bilden av om stiger skönhet här fram
ty här talar du inte om: om ditt liv
du höljer ditt hjärta om ditt liv
det sägs att livet är till låns
kanske sades det så ty ofta är rörelsen mer rädd om det lånta
livet är till låns
är det så
är livet till låns
är inte livet för att alltet skall uppleva livet
inom sig
med sina tolv sinnen
jag ser en bild av en människoplanta
människoplantan håller en vattenkanna i sin hand
vad sker då människoplantan ej orkar lyfta den
vattenkannan
vad sker då människoplantan förirrat sig samt glömt vägen till pumpen
vägen till källan
vad skulle ske om blommorna växterna ej gavs vatten i balanserad, doserad mängd
människan tror sig med ens stå över allt detta
människan är en människoplanta
hon har fått en vattenkanna i sin hand för att undervisa sig själv i doseringen av
allt det människoplantan gör i mötet med alltet gör hon för att uppleva det hon behöver samt vara till hjälp vid behov
hur kan hon vara till hjälp
det är mycket enkelt; har människoplantan en gång upplevt sinandet vet hon det växter upplever och så vidare
livet kanske är till låns
det är en vacker tanke
vi lånar pengar i banker
vad sker då vi går i personlig konkurs
vem finns i din närhet då detta sker
finns det någon
och vad är att gå i personlig konkurs
det är en god fråga att leva med
sitter i lyssnarvinden
med stämgaffel i handen
så många toner
skorrar
sitter i lyssnarvinden
hör stämmor springa in
ordlösa är stjärnorna
min dörr har jag öppnat
lite
en aning
på glänt
endast en springa
ordlösa är de
ty min vilja är att lyssna till klangerna
lyssna in
klangernas
renhet
min vilja är att uppleva huruvida det är lättare förstå
avsikten med
orden
stämmorna vilka jag kanske trodde skulle nå mig
varsammare genom att jag gav dem endast en glänta
ser ett getingbo byggas
först en liten
liten pärla
har du levt med hur lätt ett tomt getingbo är
det väger inte ett gram
faktum är att upplevelsen är att ha luft i handen
först en liten pärla
denna pärla växer
blir större
större större
skulle jag vilja likna det vid ett skeende är det kanske att linda trasmattsremsor
formen är oval
en människa ser getingboet och ryser
bryter av en pinne i total obetänksamhet
börjar röra
peta på getingboet
för si getingarna är inte välkomna
av denna människa
vilken säger att de är farliga
en pinne i hand retar upp getinginnevånarna
… bisamhället
ilskna getingar far ut
hela
svärmen
det är bilden av stämmorna
stämmorna
anfaller
angriper
och vad kan jag säga
var rädd om ditt liv
denna dag högg jag ved inför vintern, ett mycket tungt arbete
det är en konst att stapla ved
har lärt mig en hel del under alla dessa år jag bott här
nåväl
dagen var solfylld
ryggen värmdes av solhänder
fåglar var runt mig
timmarna vandrade i molngångar gömda bak ögontallar
slutligen lade sig solen ned
drog täcket över sig
det röda täcket
det är lite svårt stapla ved i skymningsmörker
så jag lassade skottkärran med ved
drog den till verandan
började bära upp veden
slutligen gick jag in för att ta av mig jackan
skymtade en rörelse i ögonvrån
en katt röd trodde jag det var
på väg uppför trappan
med sikte på den öppnade dörren
det var inte en katt
det var en av de vackraste rävar jag mött
räven backade
jag stod still
strömmade lugn
började tala med räven
vilken lade huvudet på sned
i lyssnande
hela räven strålade av vilja att komma in
och den tog osynliga steg
med andra ord den rörde sig inombords
vi stod och samtalade en stund
så sade jag på återseende och gick in
räven såg lite besviken ut
jag anar dock att räven har det bättre utomhus än i dessa stängda rum
det
var ett vackert möte vilket är ett smycke i mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar