tillitsförtroende är ett vackert ord
de vilka glömts är ej synliga
de vilka ryggar vänts till
syns inte mer
när vi
glöms
syns vi
till slut
ej
det förtäljer oss vissnadeblommor
det finns berättelser
röster vilka stigit ur vingar
slutna om kroppar
frysande kroppar
utarmade kroppar
röster av barn vilka endast gavs föda, gavs klädbyten helt förutan mjuka händer
gavs livets nödtorft helt utan känsla
till och med iskall, iskyla vore bättre än detta ejbryende
dessa barn växte upp i ett ja – vakuum – i en total oempatisk verklighet
de gavs ej vaggande sånger
de gavs ej vaggande berörelse
ej välkomnandegester snarare besvärliggester
apatiska blickar de ut, utan att egentligen se ty det gör för ont att se livet
gör ont att se människor skratta
möta varandra
det finns berättelser
röster vilka stigit ur vingar slutna om kroppar
frysande kroppar
utarmade kroppar
röster av växter vilka kanske gavs föda, växterna stod där i fönstret i krukan vid trappan
i trädgården i ängen i skogen
ögon såg dem ej
ej på riktigt
vi kan säga att dessa barn, dessa växter, dessa liv var förbisedda
hur tror ni att de överlevde
hur
genom alla tankar vilka sprang förbi, var det genom de tankarna de överlevde
tankar vilka sprang förbi
det finns berättelser
röster vilka stigit ur vingar slutna om kroppar
frysande kroppar
utarmade kroppar
röster av gamla vilka endast gavs föda, omvårdnad kallas det visst
besparingar
rösterna förtäljer
ett sakta
sakta
sinande
valde de detta
valde rösterna detta
tänkte de detta till sig
eller var det de tankar vilka sprang förbi
tankar de ej hann stoppa till möte
eller ej orkade be stanna
komma
tänkte de detta till sig
var det därigenom de överlevde
de tänkte detta till sig själv
liv består till en stor procent av vatten
hur ser den törstandes
uttorkandes tillvaro ut
det finns berättelser
ur öde gårdar
öde trädgårdar
här i mening av övergivna
glömda
dessa gårdar
trädgårdar har legat där under allt annat
ofta bråte
täckta av bråte
så en dag rörs de av en hand
en fot
en rörelse
sakta stiger de upp
sträcker sig helt utan brådska
tilliten är inte helt reparabel med ens
de sträcker sig
gäspar andas in luftdraget
ligger kvar
iakttager
studerar ljuset
sträcker sig så på tå
inser närheten
intresset
tanken vilken övergått till handling
gärning
verklig
det står en blomstrande trädgård
yrvaken
i ditt
ögonrum
vi har alla våra fallna grindstolpar
jag vandrar utmed en kanal
stigen leder in i skogen
det doftar mossa
ormbunkar
stenar
fukt
jag hör forsen sjunga
det surrar
det porlar
det andas liv
skogen öppnar händer
blåser mig
fjäder ut ur skogen
står i högt gräs
gräset når mina fingertoppar
vinden puffar mig lätt i ryggen
ser växter
växterna är
trädgårdsväxter
strosar runt
och märker att jag befinner mig i en öde trädgård
husgrunden finns
är kvar
mest kullriga stenar
en del murknade bräder
och så fruktträden nu vilda
rabarberblad vilda
rosor
slingerväxter
ser en snurrande rörelse
ser ett staket av trä med en grind
grinden hänger på sned
den finns
grinden är
så ser jag en hand
en fot
en rörelse
återvänder efter stunder av andra möten
det står en blommande trädgård framför mig
och grinden
den har rest sig upp
den sitter på plats
och viker upp handvingen för mig
grinden blåser mig
fjädern in i trädgården
i natten steg ordet diametral fram
det brukar sägas diametrala motsatser
det är inte det ordet säger mig i natten
ty diametral står eller svävar i natten samt är en diamant
dessa strålar
undervisar mig i måleri
tecknande
strålarna är linjer vilka blir dalen – dalgreppet
vilka blir blad växter
landskap
dimensionalitet
diametral är på ett sätt här mångfald oändlig
ofta kämpar vi hårt för att uppnå ett reslutat
vi kanske ber en bön
ändå kämpar vi
barnet hade en gång en mur vilken räckte upp till himlarna
muren var kanske jacks bönstjälk, hur det nu var så kunde barnet klättra uppför muren och sitta i sina ljusföräldrars knä i mörkerstunder
det fanns inte en mörkerspricka i muren inte en tagg
den var helt plan
och vacker
oskuldsfull
skugga existerade inte i barnets värld
inte annat än på lek, skugglekar
ändå fanns dessa mörkerstunder och de var skuggor kastade av andra
vilka angrep tillitsmuren
ja
det blev kanske sprickor i muren
inte på riktigt mer av föreställning
barnet växte sig till ungdom till vuxen
och muren växte kämpahög
nu är muren törnrosamuren
du ser taggarna
du kan även se de vackra rosorna
i det du vaknar
vi kämpar för att uppnå resultat
det handlar inte om att släppa allt
det finna angripare
dessa lever i rädsla och tror angrepp vara det enda
det skall vi ej bortse ifrån
de finna och de är där
de förminskas inte av att vi ej ser dem
de förminskas av att vi ser dem utan att sky dem; vi tillåter dem ej att beröra oss, vända om vår syn. de växer då vi skyr dem.
tilliten
tillitsförtroendet
vi har mycket goda vägvisare i kroppen
eller hur
du får ett sår
och det är nu du ser de vita blodkropparna komma
vita
blodkroppar
ljuskrigare
så är det
vi behöver öva tillit till de händer vilka kommer till oss i stunder av mörker
de är och de överger inte
faktum är att dessa händer är diametrala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar