ett ord kom i natten
flög ut genom slutna fönster
hemi..
hemo…
jag söker ordet
hemiplegi, halvsidig förlamning
hemokromatos
kromatisk
så fantastiskt detta är
hemiplegi är halvsidig förlamning
hemokromatos är låt oss säga överskott/produktion av järn
kromatisk tonskala
med tolv toner
halvtoner
jag kan höra järnets klanger
mjuka
i allt andas allt
i mening
kan du se floden strömma
floden är en virvlande fors runt stenar
skummet yr
virvlarna är hektiska
floden
forsen har bråttom
mynnar ut i vattenfallets trappor
stenar
klippor
skjuter ut här och var
den ene slinter
ramlar handlöst in i forsen
vattenfallstrapporna
följer
ledlös
lealös
med
överlever
omtumlad stiger denne upp
den andre dör
det är lätt fyllas med smärta
med bannelser
du vet ej
vad
dörren har öppnats för
öppnats till
låt bannorna bli
kronbladsfjärilar i dina händer
av gudomens ljus är ni satta i värme
bakom varje dikt
finns
en människa
ja det sägs
bakom diktarjaget finns en människa
hur
hur skall dessa ord kläda
poesi
poesi är skeende
inte
ordstaplar
på rutat papper
ett ord kom till mig under gårdagen
tramsskåp
har du städat ur ditt tramsskåp
alla nedvärderingar av allt det du gör
har du kastat alla hopknycklade papperslappar
önskelappar
in i elden
sett eldfåglar flyga
har du lyssnat till sångerna
av de vikta ordens frigörelse
tramsskåp
är ett ord fyllt med mening
sortera i det skåpets lådor
vinklar
vrår
se efter att det ej befinner sig lönnfack i skåpet
essensen
doften av
essensen av
fotot
en blinkning
en nanosekund av en verklighet
hur kan foto visa liv
i det livet är ett skeende
droppen kan ej visa verkligheten
droppen har stigit ut
stigit ur havet
droppen har lyfts ur havet för att framföra havets
havens färger till ögonvärldar
länge skrevs ej orden
orden berättades i andeström gjordes orden
så har det varit så är det
så har det varit och är stundligen med alla konster
så vänder vi ansiktet till fotografiet
länge målade de av vyer
scenarion med kol
med en pinne i sanden
med penslar
med vax
så började de fästa bilderna på papper
det var inte så att de nålade fast det de såg
ändå kanske det var tatueringens begynnelse
en önskan om att fästa bilden av skeendet
så började de fästa bilderna på papper genom linser
linsverkan
nej det var inte linser vilka växer i fältens famn
vilka skördas
vilka kokas i den stora järngrytan vilken står på trenne ben
höljande elden
tagande emot eldgåva
de använde linser
konvex
konkav
lådkameran kom till
camera obscura
de kämpade för att kunna bevara bilderna även i det bilderna utsattes för ljus
sannhetens ansikte skyggar ej för ljus
de fann vägar
de gavs vägar och så kom det sig att fotokonsten steg fram ur ridåerna
vad är fotografiet
jag fäster essensen av en människa på papper
*
hon lutade ansiktet bakåt
inte in i då
hon lutade ansiktet bakåt
tillät vindarna smeka hennes hud
i rörelsen
berörelsen slöt hon
ögonhusen
andades djupt in haven
havens sånger
reven steg upp till ytan
doften av tång
havsanemoner
så slöt havet åter vattenhänder om
runt om
han lyfter snäckan varsmet i händer
lägger den till läppar
mjukt formas läppar till
han andas
snäckans virvlande
spiraltoner
mjuka
hon sätter sig i sanden
med ansiktet lutat bakåt
hon hör haven
andas
fjärran
helt nära
hör hon steg
stigskapande rörelse
djupt in i havet
i den mjuka vågsanden
vandrar en snäcka
en mussla
en pärlbärare
ett ostron
hon ler ty hon kan höra klappret
av träskor dansande mot trägolv
tiljor
hon kan höra kastanjetter
hon kan höra
klappret
ser snäckans vandringsandning
ser linjer i den mjuka vågsanden
är du en fjäril
är du en fågel
är du mina händer
snäckan
musslan
når stranden
stiger upp
lägger händer om hennes
hon tar emot pärlan
ja
jag är dina händer
vi har vanrat länge nu
vi har många vandringar vidare
till
du måste upphöra med att ta avsked av
allt
alla
och havet är alla hennes tårar
ur den djupa källans brunn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar