så har du förberett garnet till din tröja
du har ritat mönstret
du har räknat trådarna
lampetter på väggar skimrar levandelågande
sprider dig värme
till
korgen står med garnnystan
stickorna är i dina händer
i en av alla stunder andas du in
står inför det vita arket
penseln hänger i luften
tvekan är ej detta
detta är fröjdefullsvärnad
glädjerikedom
du andas försiktigt ut
brist ej vackra bubbla
regnbågsbubbla
du lägger upp antalet maskor
stickorna klingar
klingar gör vi ej
nynnar
hummar gör vi
talar
det är det vi gör
en rät en avig
följ mönstret
i balans andas trådar
en rät
en avig
stickorna nynnar dig in i jämn rytm
du stickar
märker att
det stämmer ej
mönstret
det fattas en eller flera maskor
vem har skjutit ett hål i min väv
hålet gapar tomt
ett skrik
ur mörker
händerna hålles över öron
det egna skriet gör för ont
siarbron
svarsbron är tyst
vem har skjutit ett gapande hål i min väv
slitit väven
in i sår
det fattas en eller flera maskor
det går ju bara inte att strunta i det
du vet att det kommer att föranleda till obalans opasslighet
det går inte att bara inrikta sig på det gapande hålet
ett liv bär ett hål
en väv är bärare av detta hål
ett liv har skjutit ett hål i en väv
orsak
verkan
verkan
orsak
det går ej att inrikta sig enbart på den länk vilken fattas
den missade länken
den felande länken
den länk vilken felas
en länk har feber
yrar runt i vakuum moln
ser ej hör ej
virvla virvla vind still in i min hand
tråden löper i fingerlindan
det går ej att inrikta sig på den länk vilken fattas
fråga då
vad fattas dig
länk
länken har tappat fästet
det är ju inte maskan vilken är den egentliga orsaken
det är inte du vilken är den egentliga orsaken
det är så att du måste se hela bilden
du måste stanna inför
se hela
vandringen
skölja in
vandringen från stickorna
stanna ej i detaljer
inte än
nålen i höstacken stiger fram
vandra helt utan bedömande
be
döm
ande
döm icke
be om lov
får jag lov att vandra med dig
se över hela vandringen
se över är här ej att se ned på – nedvärdera – tala över huvudet på
det är att se över alla virvelvindar
yrvindar
feberyran
se över hela vandringen från stickorna i dina händer
gärna till fåren i hagen
till fåren vilka var lamm
vilka nu bär lamm
se gärna ännu längre
i begynnelsen var
är ordet
det är samma skeende då en väv brister
då du väver och en tråd brister
tråden brister upprepade gånger
bommen slår hårt
tramporna hackar
skeden matar snett
staden vinklar in
vinglar ut
solvögonen haltar
du måste stanna inför
se hela bilden
se alla länkarnas inverkan
det är så
så är det i livsskeden
skeenden
modern har i järngryta
trebent
kokat havremusten
vid bordet det vackra av hans händer
sitter moder med skål med vacker träsked
barnet har rosenröda kinder
ögon strålar
moder omhöljer
i kärlek
matar barnet
skeden doppas mjukt in i vällingen
lyfts utan en droppe utanför
lagom varm
barnets mun gapar
skeden seglar in
utan att halka snett
utan att spilla
havremusten fyller barnet med värme
mjuk
det är så i livsskeenden att det inte går att peka finger
peka finger i en riktning
på en punkt
ej heller går det inte att peka ut en enhet
livsskeenden är låt oss säga flersidigheter
det vill säga mångfald
i det något övergår till ensidighet framstår ett behov av att utveckla vävens fyllda möjligheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar