torsdag 3 november 2011

den 3 november 2011

till egenvinning
har människan evinnerligen traktat


ur detta skrivit det ena traktatet
traktatbrevet efter det andra


sårat sina hjärtrötter




värme


värme läker allt söndrat


värme
värme helar allt


kanske var det detta de upplevde
de med frusna händer
de kupade händer runt varandra
och blåste


ser du händernas skönhet
ser du snäckan


ser du
hur toner strömmar ut


kanske var det detta vilket tinade de frusna händerna


värme helar
allt


det har funnits stunder inom vilka jag ännu trodde det fanns möjligheter för mig. alltmer har jag insett att det jag trodde skulle kunna ske var inte en dröm utan en utopi. det är något med mig vilket försätter mig i förlisning. det märkliga är att mina vrakdelar alltid flyter upp till stranden.
minns hur jag – dåbarnet - följde piraters skattjakt med iver. det jag inte direkt tyckte om var all blodspillan att de gjorde varandra illa, ändå tyckte jag bättre om dessa fäktningar med svärd eller sablar – hur de möttes i dessa strider -
”man mot man eller öga mot öga” – de kunde ej fly varandra, de såg in i varandras ögon, därmed visste de vad de gjorde trots att de tvingades till gärningar av ett befäl.
jag minns att jag tyckte om att de rövade bort kvinnan, idag inser jag – dåbarnets – rop mitt rop: lyft mig bort ur det de gör mig. jag lyftes ej bort, hölls med näsan ovanför vattenlinjen.
ser vrakdelarna och undrar ibland varför jag ej byggde samman dem. till viss del gjorde jag det, jag är ju i en kropp.
kunde inte inse varför jag skulle bygga upp igen – vilken mening fanns det i det, att bygga upp något vilket inte togs emot – det vilket ej emottogs.


kanske var jag skatten
skatten piraterna sökte, det var nog min innersta dröm: se mitt inre – den jag är.
och visst har jag lyft fram och visst lyfter jag fram pärlor ändock ser jag vrakdelarna alltmer vilse. ibland undrar jag vad de egentligen söker säga mig, kanske att jag skall vandra högre upp till flodens utlopp – ja, jag vet inte.
jag ser vrakdelarna alltmer vilse, kanske borde bygga samman dem i en annan form, undrar bara varför – vad förändrar det


i drömmen sätter jag mig på stranden
ser vart havet för bitarna

Inga kommentarer: