fågel
satte sig
på mitt finger
se mig djupt in i vingarna
jag såg
och jag såg
ända tills jag ser
bläckplumparna lösas
och floderna flätade sina hår
i gyllenringens sjööga
fågel
bar mig
in i
dunets
vagga
i natten andas vindar
vida segel
vida havsångare
helt utan ånga
möjligtvis
morgon eller skymningsdimmas andedräkt
är detta slagskepp
ja kanske
helt utan kanoner
kanonkulorna
planterades i sanden helt nära stranden
ser du palmerna
kokos
de skuttar uppför palmens välvda båge
macheten är en silverblixt
skär kokosnöten till dig ned
delar den i tvenne
bjuder dig
kokosmjölk
en gång kanonkulor
kanske
natten vandrar vidare med vindarna i handtyglar
vindkorgen
bär natten till ökenvidder
böljande hav av sand
vågor följande
följande
ser du stammens ådring
ser du havets rörelse
ser du stenen
fossilen
det är samma mönster
så vackert
medföljande
ring till ring till ring
in i oändlighetens enhet
etthet
ser en gestalt vandra
lämnar spår mjuka
vinden rör lätt vid
sanden dricker spåren in
en gestalt vandrar utan att lämna spår
vinden vänder bär mig till snövidder
gnistrande
tindrande rena
vita
kristalltäcken
vandrar med lätta steg
utan att spräcka
kristallvingeglasen
ser en gestalt vandra med snövidder
ser snön dricka spåren in
en gestalt vandrar utan att lämna spår
det är svårt vandra
utan att lämna
avtryck
spår
är spåren goda
flyger de fria
i varje steg du vidare tar
vad säger du
hur upplever du detta
jag vänder mig om
ser inte ett spår efter mig
jag fylls med leende
ro
leendero
det är
skönt
genom denna process eller detta skeende
är jag en amatör i varje steg
en amatör
läste att amatör bär betydelsen älska
och visst är det barnets steg
amatör
så fria dansar stegen
ty stegen älskar varje steg
och hålls ej kvar med våld
inser att varje steg är
det vinden är
vinden bär allt
vi bär vinden
jag lyftes ur natten
satte mig i stenröset
det stenröse vilket är stenarnas rösen
rösenriken
andäktiga satt vi
tysta
inväntande månskärans skördesånger
vi såg henne skrida i sakta makande
genom himmelsängders gräs
böljande silverblåvita
hörde månskärans skördesånger
i det toner steg upp såg vi att
skördesångerna ej var egentlig skörd samt
månskäran är hennes vänstra hand
så mildskimrande
hon frågar
minns ni skugglekarna vi gjorde
i nätternas andning
hur jag lyfte denna hand inför elden
mellan elden och tältens duk
hur ni viskade sagan fram
och jag följde edra skapandeljus
så många tinderstundsdroppar
se; alla bär jag i mitt panndiadem
varv på varv
varv till varv
varv efter varv
ringar spridas i vattnet
så satte hon sig ned
tillsammans med oss
hon svepte ut med handen
rörde vid oss alla
rörde vid min ögonsyn
det jag såg var och är så vackert
rösenriken
är
rosenriken
och vi lyftes till stigarna i tibet
i anderna
i friländerna
där pilgrimsfalkar
andas
vingar
min ögonsyn rullades över kanter
såg stenstoder vandra
in i hav
först trodde jag dessa var människor
så vackra
så fyllda med lugn
det strålade glädje runt dem alla
såg havet rulla upp stenar runda
ur munnar
vi har löst stoderna ur deras bojor
så ljöd havets stämma
och jag visste att dessa stoder var stenrösen
de rösen inom vilka människor lagt sten till sten
mången av börda
vandringsleder
leder
leda
finna
mening
och jag visste att dessa stoder var stenrösen
de rösen inom vilka människor lagt sten till sten
mången av börda
sägandes
jag har gått här
och varför är detta så viktigt
att du är ihågkommen
se ordet
i
håg
kommen
vandra dina livssteg fri
ser du treårsbarnet
sexårsbarnet
nioårsbarnet
tonåringsbarnungdomen tonande
så mycket kämpar de med glödpärlors
svettdroppar
sägandes jag
jag
lyft blicken
ser du solen stiga upp
jag är
ser du solen slockna
den jag är
så vaknar solen igen och igen och igen
detta jag är
är inte egenegot
det är gudomsegot
och det kan endast stiga fram
just i det du så ofta säger
jag har slocknat
så är det
vet
i detta släckande att du tänds
och visst är det så att du först måste
erövra ditt jag
detta för att se dess bångstyrighet träda in i styrighet
ser du den stegrande hästen
hör du hovarna trumma
hör du den stegrande hästen frusta
du måste stiga ur dina skor
och visst är det så
att du först måste erövra ditt jag
för att se dess bångstyrighet
träda in i
styrighet
och att erövra betyder ej negationsstrid
kokospalmen bjuder dig
mjölk
däremot kan du se strategin
krigaren brukar strategi
stenen omfamnar hav
hav omfamnar sten
vem urholkar
vem
kan du se strategin krigaren brukar;
jag ser
vem du är
därmed kan jag möta dig
sägandes
du är
den jag
är
fågel
satte sig
på mitt finger
se mig djupt in i vingarna
jag såg
och jag såg
ända tills jag ser
bläckplumparna lösas
och floderna flätade sina hår
i gyllenringens sjööga
fågel
bar mig
in i
dunets
vagga
vandrerska
vandrar i solvida
ökenhav
lämnar ej
spår
vandrerska
vandrar i snövida
lämnar ej
spår
finner mig
i min ro
viskar vandrerska
i styrka
vinden den vänstra ler
så är gott att vandra
kom
tag min hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar