i meditationen såg jag mig – barnet –
barnblomman
strålande söka berätta
ungdomen
ungdomsblomman vissnande
strålande söka berätta
min upplevelse
i kärlek till liv
den hårda handen
vilken slog mig över munnen
den hårda genomborrande blicken
gjorde så ont
och jag undrade i meditationen
varför slår ni mig ännu
så
hårt
visa mig
till
de blanka
städerna
däri
allt
är
blankt
minnesblankt
mycket av det en människa förnekar
innan det ens frågats
är hennes är
ser du visdomsbärarna
skator
giraffer
zebror
tassbärare med fläckar
vad säger de dig
vad händer i det de är i rörelse
vad viskar
visdomsbärare till dig
inom dig
med dig
jag ser dem
sitta i ring
är de kvinnor
är de män
hur många
i drömbladet
vet jag
detta är kvinnor
visdomsbärare
de vakar
i mitten ser jag ett knyte
ett barn
en kvinna
kvinnorna är tolv
rosor
runt
henne de vakar
med
*
så vandrar vi
öppna landskap
kan se
så långt ögat når
ändock ser vi ej längre än till näsetippen
ett näs är ju en slags udde – i min värld –
en udd
se blyertspennans udd
du vässar denna och den är vass
skriver klara linjer
kanske kan sägas vara skarpa
alltmer trubbas den
rund
trubbig
du lägger den till vila
udden
ja den är berättarljus
så vandrar vi
öppna landskap
kan se
så långt ögat når
ändock ser vi ej längre än till näsetippen
ett näs är ju en slags udde – i min värld –
en udd
ett nässlut
varför nyser du fnyser du
ett nässlut
ett uddslut
med andra ord väljer vi att släcka ljuset
därmed synes ej detta nässlut uddslut
vi famlar i blindo samt märker ej att vi står fasligt nära kanten
i mötet med barn ”måste” vi se längre än näsetippen räcker
”annars ramlar vi utför stupet” -. nåväl barn brukar mjukt ta emot
i mötet med barn ”måste” vi se längre än näsetippen räcker – observera att detta ej innebär ett bildgörande av barnets väg. ett sådant bildgörande är en tegelstensmur vilken hindrar barnet. det är bara det att det ej går – är förenligt med barnets hjärta – att hindra barnets livsväg; den vägen står skriven i barnets händer. barnet gör sig inte illa –oftast – om du ej med hög röst eller skrikig röstvolym ständigt hindrar barnet. detta falsettskrikande är din egen osäkerhet – du litar ej på dig själv och definitivt inte på barnet. barnet gör sig inte illa – oftast – om du ej med hög eller skrikig röstvolym ständigt hindrar barnet - ordmässigt, gestikulerande hotfullt hindrar barnet - . jag säger absolut inte att barnet har tillåtelse att gå bärsärkargång och slå sönder allt i sin väg. jag säger inte att barnet obehindrat skall fara fram och exempelvis sticka händerna i elden, dyka in i havet, lägga händerna på kokplattan, ställa sig på vägen i värsta rusningstrafiken – det är inte detta jag säger. jag säger: lyssna till barnet samt sätt sunda gränser inte hindrande – livsutforskandehindrande. lär barnet att ha tillit till sig själv – finns i bakgrunden samt sätt den sunda gränsen innan barnet sticker händerna i elden. låt barnet lära känna elden, havet. låt barnet en bit ifrån – lagom nära – få känna hettan från kokplattan och så vidare. detta är att sätta sunda gränser ej ge barnet förbud. därigenom kan barnet sakta uppleva tillit till sig själv: jag känner världen – jag upplever världen från mina inre djup i min hud – jag är i världen – världen är i mig.
vi är lyssnarljusvärme till med varandra
det finns en läroväg vilken är en stig för er båda: förebildsvägen
genom dina gester
din gestartikulation
visar du barnet
hindar du ständigt barnet utan ett ”genomarbetat” själv – en ”genomarbetad”/övad person så stiger fördröjningen fram.
fördröjningen är ej förnöjsam
i närheten till med barn gäller ej förskrivningar
jo en; den heter jag är den jag är
denna fördröjning är
att bygga en mur vilken skall vittra samman
innan barnet kan se
sandens rubinstrålar
öva dina artikulationsgester
gestartikulation i nära närvaro
detta är åter bilden av sagan
sagoberättaren
en sak ytterligare finns att säga;
barnet – barnet upphör inte att vara varje så kallat vuxen är ett barn
hela mänskligtillvaron
mänsklig
till
var
on – ron
är ett barn
hur möter du ditt barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar