sjöar råmar
i nattens stjärnandning
isen
isen lägger stjärnnät
och edra ögon äro sjöar
träden
träden bär kronor
strålande
gnistregn
pärlor
uppstigna ur sjöars
ur havs
andedräkt
och detta ljus lever i eder
de vandrade in i haven
haven slöt vingar
ovanom dem
de fyllde haven med andningspärlor
syresatte
planterade syre i havens jordar
dessa pärlor
blad
blommor
stiger upp
i dessa vakande nätter
uppbär träden dessa ringar
i det isar spricker
sjunker de ej i förstone
isarna reser
reser sig
råmande
gnisslande
dånande
breder
du ut dina vingar
bred ut dina vingar
sväva runt
runt detta skeende
i åskådan
inskådan
medskådande
ögon
uppbär dina syner
nu ser du isarnas verklighet
jättelika kristaller
benämn dessa icke kristallmoln
stavar är detta
jättelika kristaller
seglar i sjöar
i hav
och haven
sjöarna är
knottrade hudar
kokande kittlar
stillnar
stillnar
så stilla är allt
i denna stillhet sjunker
kristaller in
sjöar råmar i nattens stjärnandning
isar lägger stjärnnät
flyg ovan molnen
flyger du ovan molnen
slår det lock i öronen
koka
gryta
koka
och manna regnar från himlar
ljuden blir
instängda
din hörsel är bomullsmolnsbedövad
ljuden blir
instängda
bedövade
ser du pepparkornsögon
glittrande
mahogny
leende
de vita tändernas
pärlband
den skimrande huden
regnskogens sånger
han iakttager
äro dina steg saktfärdiga mjuka
är du leoparden tigern
puman
regnskogspuman
då strömmar du i hans ögonfloder vidare
hastar du
river du
söndrar du
lyfter han röret
en pil når dig
sov
sov stilla
i ro
låten ljuden omfamna dig
sjunka in
och han vakar vid dig
vid den lövbädd han tillrett
inväntar dina ögons vaknande
och papegojor
färgskimrande
bär talsånger i näbbar
böjda till jordens ådror
din hörsel är bomullsmolnsbedövad
ljuden blir
instängda
bedövade
ljudisolerade
dyker du in i hav
under isar
under isen
kan du ävenså uppleva detta tillstånd
rösterna sipprar
sipprar genom en hinna
visst är det så av naturliga skäl att i det du faller ned
in i vaken
isens vakande öga
är vidgat
se genom mina linser
dina tankar kokar
ditt huvud är en ångkokare
tryckkokare
jag omsluter dig
du kommer att kippa efter andan
du kommer att frysa
en stund
skräcken kanske omfamnar dig
så är det att kylas ned
visst är det så av naturliga skäl
att i det du faller ned i vaken
så länge vandrade du sovande
nu
faller du ned
i
vaken
du är vaken
visst är det så
av naturliga skäl
att i det du faller ned i vaken
under isen
så kan det kännas
att du är under isen
nedstämd
i förstone i det du snubblat
fallit under isen
det var så vackert ju högre du steg
i allt detta strålande gnistrande
du glömde rotstigarna
nu faller du
faller
du blir stämd
strängarna blevo så hårt spända
nu blir du nedstämd
under isen
den vilken skadats svårt
sövs ned
ljuden är däri
isolerade
i alla dessa tillstånd är det en genomgripande känsla vilken springer ilar in
och den känslan är panik
här
där du fallit ned i vaken under isen
grips du av kylpanik
lugnar du dig
sjunker du in i hav
ljuden är bedövade
stämmor är klanglösa
ändock så fyllda
så klangfyllda
milda
mjuka
du är lätt
svävande
och detta är
barnets verklighet inom dig
och ökenstäderna
andas
skimrande
glödbäddar
lyser vägen
i deras vandringsstråk
*
(pinjedoft)
allt
under pinjeträd
i lunden
den nattstilla
sitter han
lägger
stråken
an
ljusvärldar
öppnas
tempelblads
urkälla
framstiger
ur toner strömmar
hav
alla
samlas de
i kristallcirkels
nu
sakta
stigande
lågor
*
(issånger)
sjöar råmar
i nattens stjärnandning
isen
isen lägger stjärnnät
och edra ögon äro sjöar
träden
träden bär kronor
strålande
gnistregn
pärlor
uppstigna ur sjöars
ur havs
andedräkt
och detta ljus lever i eder
de vandrade in i haven
haven slöt vingar
ovanom dem
de fyllde haven med andningspärlor
syresatte
planterade syre i havens jordar
dessa pärlor
blad
blommor
stiger upp
i dessa vakande nätter
uppbär träden dessa ringar
jättelika kristaller
seglar i sjöar
i hav
och haven
sjöarna är
knottrade hudar
kokande kittlar
stillnar
stillnar
så stilla är allt
i denna stillhet sjunker
kristaller in
sjöar råmar i nattens stjärnandning
isar lägger stjärnnät
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar