kvällsblomman
sluter sin knopp runt mina ögon
släden bar mig
in i vita
klangnejder
morgonblomman
viskar
vakna
öppnar blad
runt mina ögon
vem talar
jag talar
du
talar
fladdermusvingar
fladdermusvingar och ormslå
fladdermusöron
andas i
solen
lystrar ur vinklade vrår
i bakom
andas närom
i närom
andas framom
det är stigar vilka är inlindade
i dimsjok
det är stigar vilka är kristallklara vyer
det är mötesplatser vilka är gralsklanger
skärande enhetssvärd i vinden ljuder
i fursteklippornas memorandum
ur torngluggar
flyga tornfalkars spanande vishet
hon
den unga kvinnan
ungkvinnan
vandrar i skogens silverslå
solljusmantlar rör lätt vid hennes rörelse
visar henne vägen till krusmyntas hov
däri lindras de krampandes puls
de står på tröskeln
på vägen ut
stentrappan rinner ut
stentrappans steg
leder
väg
i luften höres de
fladdermusvingar
de gångande
stelnar
varför stelnar er gång
varför räds ni mörkerseendes
ekoklanger
räds ni dem för det dessa är
komna till
eller räds ni dem för de
fasoregn vilka lagts över dem
bringar de rabies
vad är vattenskräck
vattuskräck
spegel
spegel
varför har ni skräck för det
vilket uppfyller er
vatten
vattenmoln
vattenrosor
hör modern hjärta ljuda
i jorden
ur jorden
hennes röda hjärtsång
hennes
blod
kristallvatten
blåsilvrande
vitsilvrande
klarhet
vatten
vattenmoln
vattenrosor
stiger
skimra skimra
månpärla
i jordens inre
i jordens bröst
upplys barnets stämma
upplys
barnets ögon
ljud
ljud vackra klocka
silverne av smidda toner
övertoner
varför rädas fladdermusvingar
bringar de rabies
vad är
vattenskräck
varför skriar de i torkans damm
varför
och säg mig detta ords klang
varför
var
för
de minner er törstens snörda strupar
hur ni en gång flydde ur fiskarens garn
med blottade händer
lade han er i sanden
läste edra vägar
ritade pilar i sanden
med regnbågsfågelns fjädrar
slöts samman
och fågel flyger i vid båge
du är
skatten
i sanden lade han er
läste edra vägar
ritade pilar
kompassrosen andas
era ögon var slutna av havens salt
han tvagade dem med kärlekens tårar
drack edra suckar
edra kvidanden
edra blodssånger
ni väcktes i morgonblommans nektardoft
i sanden såg ni
mandalas skönhet
i en stund
vilken varade i en sekund
tonen steg
allt
högre
väcktes i morgonblommans nektardoft
i sanden syntes
mandalas skönhet
i en stund
vilken varade i en sekund
mer i
evig
rörelse
gavs ni pilblads saft
han blåste lätt
bilderna slöts in i edra rötter
utan att veta besteg ni pilarnas riktning
frågades vid varje vägkors
vem vandrar
vem drar av vana lasset efter sig
jag vandrar
du vandrar
så svara kvinnan
och lasset är tungt
mycket tungt
fårar jorden
vid det sista av vägkorsen
log vindmoder i apelns grenar
så släpp repen fria
se med dina ögon
kvinnan släppte repen fria
ormar rullade sig samman
till sandrosors doftblad
lasset från fordom
gavs bärarmar röda
rödbröstade lyfte de skornas slitna sulor
sju grisar
vandrar i cirkelhägn
dansa barfota med vinden
så sätt dig ned låt mig borsta ditt hår
låt mig kamma ditt hår
låt mig fläta in pärlorna
vilka haven svepte in
hon borstade
hon kammade
hon flätade
i tusende
månrörelser
så sprack himlen upp
varför räds ni dem
fladdermusvingar
för att de ser lassen ni kånkar på
är det ni vilka kånkar
eller lassen på er
varför räds ni dem
fladdermusvingar
för att de ser lassen
ni av vana drar
för att de vakar i edra hus
i det mörker faller över er
glömskemörker
varför slår du mig
frågar gräset i hagens slutna grindar
varför slår du mig med din hårdhand
smek mig med din vackra mjuka
jag hör din stämma
se jag sänker min gadd
ser
kristallslotten
växa upp
ur hennes händer
vem vandrar
vem talar
jag talar
du talar
och stormryttaren lade ned sitt svärd
i stjärnaskens kronstavar
tystvingar
omslut dess vilja
i törnfågelns bröst
intill pendelstundens stillnade
i nattsvalans vitdun
hon bär en ring
i mitten
rubinrosen
omgiven av blåklintssafirer
med gröna smaragders blad
i halsgropen andas
lapis lazuli
i malakiters närhet
ögonen
glimmar bärnsten i havens stammar
tigern ser henne stiga ur
snäckskalsvagnen
bildblomman öppnar
knoppen
haven andas in himlar
molnskogar lummiga
rör vid
skalbjällror
purpurscarabe
rör vid
tornugglas
vingar
lyser upp
bakom
i framom
närom
kvällsblomman
sluter sin knopp runt mina ögon
släden bar mig
in i vita
klangnejder
morgonblomman
viskar
vakna
öppnar blad
runt mina ögon
vem talar
jag talar
du
talar
ur ormslå
andas
kopparskivas
skimrande
ljusfingrar
*
marker
skimrar
vattenblanka
mjuka tassar
tar in stegföljder
toner svävar
stjärnblänken vattnar skogar
vindar
höga
reser
renandemantlar
andas
friljus
i de öppnade hjärtansviljor
andas
vrider
smärta
om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar