ur
ursprung
urd
urd, ur, ursprung
arkeplag arketaktiska arkefaktiska
arketyper
urd
moder i dig andas liv
hon säger
luta dig till stammen upplev rötter sjunga
jordekronas ådror, hör mitt blod skimra dig
lyft blicken in i himmelskrona, se mina händer fingrar sammanflätade
jag silar ljus in i edra munnar
tala, tala fjärilsljusa vingar
vandra vandrerska
så mycket påbörjas i mänskligvärlden, uthålligheten är knapphändig, knappt nåbar
ja- fullfölja är ett av det svåraste, uthållighet är en gåva vilken växandet innehar ditt växande har en stor portion uthållighet, i mänskligtillvaron är hastandet mer i bruk än uthållighet, det sker dock uthållighetssträckningar
varelser ur de gamla mytologierna stiger fram ur bergens ur
urd släpper för en stund, i en stund sländan fri, tråden är bäckar, åar flöden
ådror av månsilver av solguld
och jag frågar eder
är det verkligen möjligt att vi kan flyga, färdas genom tidstunnlar
den tunneln är en tidsridå
och vi svarar dig
ja – det är en fråga i exakthet visande det tid – enkel – riktad tid är, även i det tunnlar innehar tvenne färdriktningar vari är tunnlar byggda, till vad är tunnlar byggda. kanske såg de blodkärlen, kanske såg de
och vad ser du
jag ser just nu vägtunnlar, ser tågtunnlar
det gör ont i mig ty de - jag ser dem hacka, ser dem spränga sig genom berget, en tunnel genom berget, en tunnel vilken egentligen inte är i - denna tunnel är ett slags brott, mer ett solar plexus brott ty däri, ungefär i det området är tunnlar
vad ser du
jag ser ett äpple i en hand ett äpple ur vilket kärnhuset tages ut med ett köksredskap, kikar ut genom hålet ett titthål i äpplet en kikare
tunnlar
i det du står inför en tunnel står du på sätt och vis framför ett gapande svart hål
en mun vilken du ej vet huruvida den skall sluka dig hel eller tugga dig en stund
du vet att du skall åka genom denna tunnel och har inte en aning om hur utgången ser ut, även i de stunder du har en karta i handen vet du inte med säkerhet – det du kan säga är;
här står jag och verkan av min vandring är orsakad av just denna vandring – detta steg. och har jag väl begett mig kan jag ej plocka stegen, bären åter i korgen. detta är det trångsynta tunnelseendet vilket förorsakar sådana mängder av beslutsångest samt mardrömmar, den största mardrömmen du gör är bilden av det du skall möta, detta är en tankebild vilken ej exponerar är, en tankebild vilken ej egentligen existerar såvida du ej ger denna tanke ett existensberättigande
i denna bemärkelse kan vi färdas genom tidstunnlar
det är dock en färd
vilken egentligen är tämligen enahanda
den färden mumlar hela tiden
tiden
orsak samt verkan
verkan samt orsak
vilken tur
vilken otur
det vet du ej
i det du står inför en tunnel står du på sätt och vis framför ett gapande svart hål
en mun vilken du ej vet huruvida den skall sluka dig hel eller tugga dig en stund
den tunneln är en tidsridå
nu eller är
torde i dessa ordstäv vara symptombilden
eller varför inte fantombilden
*
fjärilar har
i trenne dagar
i trenne nätter
spunnit
vävt
den finaste sidenväv
månvind sveper mjuk
ur
fjäril
stigherr hon
bäddar ängens bädd med
vitskimrande sidendröm
i grynings pärlljusa
rör hon
vid
molnöga
lägger liljekalken vid
huvudgärdens sömn
drick
älskade
drick din
morgonstämma ljus
lågan i fönsterkarm
stol
fladdrar
mjuk
skimrande
han ser en
fjäril
flyga in i vinteräng
snöflinga
smälter
på hans
läppar
*
i den västra vänstra skålens huvudlandskaps linjära tid bygges allt, brygges allt är tankestroferna orsak verkan, verkan orsak en mer eller mindre ständig tidsvandring
i denna tunnel tunnelseende
den tunneln är en tidsridå
vi kan jämföra detta tänkande, ty det är detta det är – ett existenstänkande, en teori en föreställning inte ideljuset.
detta orsak verkan, verkan orsak kan liknas vid en oformlig kropp, en så kallad oformaterad verklighetsförankring, en oformad kropp är det tre – årsbarnet, sex – årsbarnet samt tonåringen upplever kroppen vara
ett mer eller mindre hinder vilket står i vägen
vandra in i dalen
vid floden
hämta dig lera
denna ständiga
orsak verkan
verkan orsak
sätt dig vid drejskivan
detta ständiga
orsakverkande
verkansorsakande
är att ha bestämt sig
bestämt sig för att det godiset skall jag ha
jag vill ha
vill ha
bestämt dig för att så skall vasen se ut
se ut
leran har emellertid ej de beståndsdelarna
den sammansättningen att den kan hålla upp den tyngden
för att se ut så som
så
som
du har bestämt
leran rasar samman
du morrar
daskar den i drejskivan
hårt fast
öser mer vatten och sparkar igång drejskivan så den glöder
eller mer
du
glöder
du har bestämt dig att vasen skall vara så sirlig och enormt hög
den rasar ty obalansen är verkställd genom ickelyssnande
i tystnaden
stiger
du
ur
tunneln
den tunneln är en
tidsridå
linjal
du befinner dig i
livets
cirkel
*
kvinnan vandrar
till flodens
viskande
stämma
kom
kvinnofägring
kom
hon knyter upp kjolar vida
stiger i
till vaderna
knäskålar
svarar
stenskålar
lyft lera i dina händer
kvinna lyfter röd
lera
anings blå
solskiva
lägger sig inför
kvinna drejar
kruka
vas
solskiva strålar
månsilver väter
torkande
lärft
*
du kan med kärlek befinna dig
i då i fram i är/i nu
du kan knåda leran samt inlyssna
lyssna in
och vasen blir
i detta balansskapande
underskön med
ögonblommor i
i den omfamnande tiden
är allt samskapande trådar i livets oändliga väv
det är oändlighet
är evig skönhet
*
i tystnaden höres
maskrosdunet
tala
såpbubblor
tala
*
du kan trots orden vi sade: du kan ej förändra ett annat livs öde – säger vi att du i denna balans kan förändra
kan förändra det förflutna
hur gör du det
hur kan du förändra det förflutna
*
hon stiger ut ur
mardrömmen
kvinnan
omsluter
bakombarnet
förflutna
hav
ej med tanken
med dina händer
viskar
jag accepterar dig för den du är
kvinnan öppnar
händerna
släpper duva
fri
inväntar
duvas återkomst
med den grönskande kvisten
*
detta är ej ett negativt accepterande
det är att ge upp den negativa kampen
stiga ut ur mardrömmen
väva ”nya” drömmar – det nya är skeende – det är att ge upp den negativa kampen – det är att ge upp i positiv bemärkelse samt stiga in i det föränderliga universums balans
upphör vi med vårt ständiga sökande
samt etablerar i bemärkelsen stiger in i den jag är den du är
stiger vi ur sökandet in i närvaron
samt blir skapande i skönhet
vi blir skönheten
vi blir de heliga rum vi så effektivt söker efter
vi blir
exakt det vi är
vi kan också säga att etablera är visshet
den visshet örnen utstrålar
strömmar
i den stund örnen släpper klippan och är luft
trots att du med dina ögon ser en örn
du visualiserar ej längre
du har etablerat
flyttat in i den du är och i den vissheten vet du att allt är gudomens ljus
gudomens värme
i kärlek
i den kärlek du är
*
jag har ägnat alla dessa årsringar
till att bekräfta negationerna vilka gavs mig i oförmåga genom deras ögon
detta var det liv – jag för mig – kunde bekräfta
genom de ögon jag då
hade
jag kan ej ändra det skedda
jag har vandrat med min skam
för de val jag gjorde
genom de ögon jag då hade
vandrat med skam
för de steg jag gjorde
genom de ögon jag då hade
det var de bokstäver jag såg
brännjärnsinskrivna
det var de bokstäver jag såg genom dessa ögon
jag inser nu
att jag kan vidga mina ögon
jag kan ej göra bedömningar utifrån
de ögon
jag såg genom
då
jag ser nu
omfamnar mina tankar
samt lägger dem i hjärtkorgen
däri leder de mig i kärlek
däri har jag förändrat
fram
nu/är
bak
mitt tänkande har blivit det detta är
hjärttänkande
jag kan icke skämmas
för det jag gjorde
de möten jag var i
genom de ögon
jag då
levde med
däremot kan jag omfamna då med
mina
ögonvingar
samt se med
skarpa linser
just det
snö
är
*
jag stiger ut ur sökandet
in i närvaron
samt blir skapande i skönhet
vi blir skönheten
vi blir de heliga rum vi så effektivt söker efter
vi blir
exakt det vi är
är i
visshet
den visshet örnen utstrålar
strömmar
i den stund örnen släpper klippan och är luft
trots att du med dina ögon ser en örn
du visualiserar ej längre
du har etablerat
flyttat in i den du är
i den vissheten vet du att allt
är
gudomens ljus
gudomens värme
i kärlek
i den kärlek du är
*
satte mig
i snölyktan av
glasvingars kristalljus
gavs nya glasögon
ett av de största nystan
välordnat nystat rullade in
nystan med alla berättelser
bliv
livsfjäder
i min hand
jag har ägnat många månvarv
till att med denna fjäder putsa tråden
genomskinlig
vit
jag inser att jag kan möta allt
igen
och igen
samt se med
kristalljusvingars ögonvidgan
allt är nya möten
nya är skeenden
en nya
jag inser
genom att du älskar mig
älskar jag mig
genom att jag älskar mig
älskar du mig
genom att jag älskar dig
älskar du mig
genom att du älskar dig
älskar jag dig
därigenom är vi
levande ljus
levande värme
just det
snö
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar