måndag 5 december 2011

den 5 december 2011

och jag säger dig
du kan ej ingripa
ejh heller förändra ett ”annat livs ” öde – livsmening


du måste se vidare än dina ögon kan se
ni är
allt är inbegripna i varandra
det vore att försöka ta bort en maska ur stickningen
klippa av en träd i väven, lyfta ut ett solvöga – det vilket sker är att ett hål uppstår


försöker du ingripa eller förändra är det enda ni åstadkommer en fördröjning


detta är ej en fastlåst position
det är levanderörelse


du kan ej ingripa förändra i ett livsöde
gör du så
gör du
tillverkar
förorsakar du en fördröjning


var i tillit i det livsbeständiga


de vilka sitta runt elden
inbegripna i samtal
levandesamtal är vackra


först nu kan jag se dessa ord;
det är ditt drama


jag kan se en fylld innebörd
nämligen;


det är ditt drama och jag befinner mig i detta drama


det är ditt drama
jag kan ej vara den eld vilken eldar under ditt drama
den eld vilken skänker syre till dess höga förtärande flammor


jag kan vara den eld vilken mildrar ditt dramas hetta


*


ej längre
är min vilja att påverka meningen av mitt liv


jag följer vinden


vinden vilken smeker mitt ansikte


i visshet av


är
*


nej
inte ”ens” stoffet av stenarna
kan ägas av människan


hur skall vi kunna äga detta
vi är detta


allt är i det livsbeständiga
vilket är det livsföränderliga
detta innebär att allt det vilket regnar ned i våra händer
stendamm
stenrök
regndamm menar droppar


allt är det föränderliga livsbeständiga
hör alltets röster tala
stämma våra snörda
insnörda liv
hör dessa röster tala i det dessa lägger sig i din hand
alla dessa röster säger
du är allt
vi är allt
vi verkar tillsammans


stenarna har splittrats genom dynamitarder
människorna har splittrats genom dynamitarder, det slog lock för den mänskliga djuphörseln
nu lyftas locken av brunnar
därav lider så många av tinnitus
de hör de ljud
de stämmor vilka kallas ohörbara
de ligger
talar så att säga en sekvens högre än det så kallade hörbara
dessa höga sekvensers svängningstal är de röster exempelvis dunet har då det lägger sig tillrätta i din hand


var i det livsbeständigas skönhet


vi har talat mycket i ord av öde
sökt lyfta detta öde ur straffsyndrome
ur straffkonstruktioner lyfta detta öde ur negationssnaror
samt bilor


stundtals vid åskådan är det i princip en mängd av huvuden vilka vandrar i jordsfären
huvuden avskilda från kroppen – nåväl naturligtvis är huvudet sammansatt med kroppen – huvudet lever dock en egen vandring vilket gör kroppsupplevelsen en aning snurrig – drabbandes av yrsel vandrar månget väsen – kristallstavar i obalans i hörsel – närvarosinnet


se huvudet
se den högra samt den vänstra sidan


se hjärtats ”punkt”


hur dessa strömmar från huvudet
rinner ned
in i hjärtpunkten
vidare ut i händerna


se händerna stå med bollar i


ser du strömmarna
rinna nedför ut in i händerna
det ser ut att vara ett hopprep


hoppar du med detta hopprep skapas eller bildas en cirkel


det uppstår en omloppsbana


det är så att jag önskar fråga dig


ser du din vänstra samt din högra världsbild
vindlingarna
hjärnan


ser du
hur dina händer jonglerar med dessa gärningsbollar


det är hög tid att människan tar dessa bollar på allvar
i allvar
ser dessa bollar
verka i kärlek


det är verkligen en omloppsbana
vilken så att sägandes förbinder det högra med det vänstra det vänstra med det högra
detta är det livsbeständiga
föränderliga


det är det totala nutillståndet där mänskligheten lever i helandegärning


är en levandevandrande lemniskataandning
det är att inom citationstecken förhoppningsvis förverkligat att stiga ut ur den linjära tiden samt stiga in i livets cirkel däri oceaner av kärlek andas


detta är skönhet


det är att verkligen instiga i din kropp
i ditt övergivna hus
i din ödegård


öde


i det du nedtecknar detta – vad ser du
jag ser kattmoder
kattmodern frambära sina livsfrön
önskefrön
hon tog emot mot dessa frön
i bejakelseregnen
i bejakelsehänder
tassar
planterade dessa frön i sin moderjord
vattnade dessa frön med sin modersvärme


kattmodern frambar sina kattungar
gårdsfolken
människorna vilka sade sig äga kattmodern samt allt hon företog sig
sig företog
stod nu beredda
vart efter kattungarna andades in av sig själva
lades de i en säck
en jutesäck
först såg de bak slutna ögonlock ljus skimra, detta vita ljus vilket genom moderns hinnor tidigare var rött – rödskimrande
så många dofter nådde deras vädrande nosar
så upphörde det slaget, den arten av ljus, de stoppades åter in i kattmodern; ljuset var ej det samma – de stoppades åter in i kattmodern så trodde kattungarna
så var det ej, de stoppades i en säck med stenar, kastades i sjön
dränktes
sjönk till botten genom stenarnas tyngder
kattungar samt stenar dränktes


sjönk till botten


till botten genom stenarnas tyngder
vilka rev vilka grund är det du stöter på


öde
ödet är ej en snara
det är helt visst den så kallade enskildes väg
den vägen hör till helhetsväven
det är ofrånkomligt
livsbeständigt
livsföränderligt
förverkligande
av
är


öde hör till den enskildes väg, den vägen hör till helhetsväven, den vägen kan ej vandras av andra
ödet är ljusminnet
födslominnet
förvaltarminnet
din viljemening vilken du förverkligar genom dina drömögon
bilden med de dränkta kattungarna – det den är det ödet har gjorts till genom att vara en huvudfoting utan både armar och ben
utan händer fötter fingrar tår


utan ögon näsa öron mun


ödet gjordes så


låt oss stanna vid huvudfotingen
barnet ritar
målar en huvudfoting med miljoner av strålar
den vuxna tillrättavisar
så många.. är det ej


tillrättavisar


till rätta visar


hur skall vi kunna visa till rätta i det rätt och fel är en inre moralisk upplevelse vari rätt och fel ej existerar


det är helt enkelt hjärtats moral
bilden med de dränkta kattungarna – det den är det ödet har gjorts till genom att vara en huvudfoting utan både armar och ben
utan händer fötter fingrar tår


utan ögon näsa öron mun


ödet gjordes så
detta för att överheten, de vilka gör sig till förmer skulle kunna fortvara att vara just överhet
överhettade


du vandrar ditt din ödesväg genom att i varje stund vara genomskinlig
hur skulle du kunna läsa
se ditt öde om du
i det du befinner dig bak pansar


tag varje mursten i din hand
ruska den försiktigt loss
pillra loss den röda sanden och se havet
livshavet du är

Inga kommentarer: