regndroppar
stannar
grenar böjda
valv
bågar
diadem
eller nosar de
vad är doften
eller bugar de
regndroppar
stannar
vinden omfamnar
nordanvinden
omfamnar
pärlor
klara
isdroppar
gnistrande
allt är stilla i indigoblå djupa händer
dun faller
sakta
bäddar in i tystnad
marker ljuslängtande
andas vita
vita sidenjordar
är inkomna
natten är vitsträckta lakan
vävda i
skogssalars
till ytan slumrande
ögon
snölågor flämtar
detta flämta är ej att kippa efter andan
är ej svårigheter att andas
detta flämta är
lågornas
pulsandning
vilken sker till
gagnande
sakta dras lågor
samman
samman
du kan se lågorna
dras
dras in till mitten
i en stund
förblir de
stilla
så genom ett ”trollslag”
”feslag” vidgas ringen
det vandrar en tystnad
i vitbladens häll
rister
stenar
hår
så vackra blomma de
i örtagården vilken rinner in i
mötande dammen
julrosor
lågor vita
dras in till mitten
i en stund
förblir de
stilla
så genom ett ”trollslag”
”feslag” vidgas ringen
de släpper ej varandra händer
de vet
detta är livsnödvändighet
ser du denna rörelse från ovan
från nedan är det en svävande
snömanet
det lugn vilket uppfyller själen i möte
möte med bilder av en svävande rocka i havet skänker detta
mötet med bilder av maneter skänker detta lugn då du bortser från allt lagrat; maneter bränns och varför heter det djävulsrocka
är ej detta fascinerandevisande
djävulsrockan lever i – i – havet
kanske förtäljer djävulsrockan dig att även du har demoner eller mörkerstrålar
kanske
kanske är det detta pianotangenterna säger
(han spelar piano)
de lever i trädgrottor
ozeloter strövar
träd skänker droppstenar
i natten
obsidian
i gryning karneol
vindar lyfter
moln
skakar lätt
ur valnötsträd stiger
valnöt
ur valnöt stiger
skrin
ask
i det franska fönstret fläktar
han anar
tänder kandelabrar
öppnar locket
sätter sig
vid pianot
lyfter händerna
soluppstigning
molnskingran
vadi är din väntan
mjuka
maskrosparaplyer
svävarfaller
ned
hans fingrar når tangenter
han smeker dem mjukt
närvarande
som om
om som
ur svartvita nätter ur vitsvarta
stiger hon
i tacksamhetsglöd
*
kanske är det detta pianotangenterna säger
för visst är det så att de vita tangenterna omfamnar de svarta
och är det tangenter
tangerande
tangerin
fingrar
ser du ögat
ser du denna bild
pupillen är svart
vid skarpt ljus drages den samman
kanske flyr pupillen ljuset
i mörker vidgas pupillen
och jag frågar dig
vad gör dina sinnen i mörker
(snöfolkens rörelser)
du vandrar i
snöfolkens rörelser
lugna
skridande
gnistfolken
allt tätare faller
faller
snöstjärnor
kristaller
du fryser
berget öppnar händerna
du är i grotta
du vet
ty det hör du att
gångarna är många
i förstomne
ser du ej
du vandrar med
dofterna
sensibla
andningsorgan
*
(fågel blåbröst)
fågel
blåbröst
knackade på fönstrets
froststjärnor
låt mig
värma mig
i dina händer
kupade mina händer
fågel blåbröst
flög in i mina händer
stiger
snölykta
skimrande
fram av
snödunsdiamanter
vi sätter oss stilla
däri värmer vi
våra ögon
händer
vid
elden
*
(tofflor)
jag minns
dina tofflor
susade asken i drömvakan
sträcker sig en aning
en bit
snömoln virvlar leende
så mjuka var dina tofflor
så vackra sömmar var sydda av
mural
uralbergsfingrar
var har du gömt dem
i förgårn kanske
eller
vad har du
i din för klädes ficka
*
(snöskogen)
i snöskogen andas de
snöbladsträden
tänder
ljuslyktor
snöfolken
vitgnistfolken
skrider
han täljer av is
ett vidblad
av ljusstråle stiger
staven
rorsstaven i hans hand
han sträcker den andra handen
stöder henne
sätt dig här
de strömmar allt inunder träden
till tystkronors hemländan
vitgnistfolken kupar händer
häller vita blad
är deras bädd
snöfångare
snögivare
i snöskogen andas de
snöbladsträden
tänder
ljuslyktor
snöfolken
vitgnistfolken
skrider
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar