den 31 december 2011

låt oss bege oss ut

medans några droppar ljus lever kvar

finnes kvar

hängen

i granars

träds

fingrar

*

av det vilket är, är

är - är

detta är

vägen till klockornas riken

jag talar ej om tid

jag talar klockklangens av järn

av blådrömmars klockors utslagna

ödmjukt

bugande

krona

vari

kläppar är

vita

*

i min kvinnovärdighet

vandrar jag

rödstigars

eldblad

brända äro sulor

genom fotvalv strömmar

flod

ur hälsjö

ur framsjö

strömma

strömmande

harmoniklanger

tåblommor

viker

ut

blad

lotus seglar

vida

*

i min kvinnovärdighet

lyfter jag händer in i månskäran

hon skördar

det växta

skär av

band

bundna

av

icke

är

*

purpureldblad

regnar

dalar

i korgen

bär en kvinna

blad

korgen är flätade revben

broar

frågebroar

svarsbroar

i huvudet bär hon rasselkedjor

huvudet värker

ängen är frostfältad

skogen är silhuetterad

stjärnor exploderar

röda

fyrverkerier

så är

detta

hon lyfter handen

den vänstra

strör

purpureldsblad

*

hon hör vattnets lemniskatadans

porlande

livfylld

röra vid

varje

vart steg

kvinnan lyfter blicken

Orions bälte

svärdet

framstiger

Orion

tystnar huvudets värk

det finns tid

tiden rinner ut in i haven

detta är tidens längtan

det finns de vilka säger

mellantiden i avseende mellanrum eller en glugg i göranden

se detta ord

mellan tiden

detta är intighetens skönhet

bed hennes hand leda dig

frukta icke detta tomma

andas däri

huvudet ditt upphörde värka

en mardröm var denna värk

så många mardrömmar andas nätterna

viskandes

sägandes – se allt ordnar sig

jag viskar till det gråtande barnet

vaknat ur mardrömmen

mardrömmen stiger vi in i stiger vi ur

för att vi skall se att allt ordnar sig

i nätterna andas

marker

gräs

fjolårsdröm sjunker in i

bröst

vidgar ögonblick

in i syn

dun

bärande fjädrar

frostande blad

ädelstensstrålande

knoppar

knoppande

knoppning

se dessa fjädrar

huru vindar spetsar udden

tag denna fjäder i din hand se hur udden är snidad till skrivanden

det är

den är

ett blad

med en märgväg en tunnel ett rör

tag detta dun i din hand

skira fibrer, trådar

detta dun är en kupad hand, en skål, ett bläckhorn

han står i molnmantel insvept

bergen andas tunn luftskimran

han lyfter luren hornet ragdun

blåser

ljudar

toner strömmar utmed bergs sidor

i ängens

dalens

nyvaknade nugräs

vandrar

hon

i skiraste vitt

möter toner

ur fingrar växa

cymbaler

zimblor

svarande

mötande

lyftas av fågel

falken med vita vingar

vid elden sitta åldersvisa

doppar mjukt pennan

fjäder

i dun

lyfter droppe av indigo

av sepiaguld

skriver vitvördade tecken

deras händer föres av vindar till varande nära

snuddar

nuddar

kom låt oss vandra

medan några droppar ljus finnes kvar

tindrar

gör dessa ljusdroppar

i granens

klara andningsljusfingrar