sakta synes tankar
så länge inlåsta
spricka upp
rosenbröst är
tonande fingerpenslar
*
fortfarande
är ett vackervisande ord
fortfarande är ännu
är även fort farande
och visst är det så då du ännu upplever skönhet i det du är
då vandrar stegen fort även i det sakta
tröga
*
drömmar bär sorgkanter
spår av maror
mareldar har brunnit höga
svepande
slukande
huden är bränd
lakan är smutsade
lakanens rosenbårder
söndertrasade
hon sitter vid källans är
med händer utslagna
har tappat
allt
res dig
kvinna
vandra till drömfloden
tag mardrömmen i din hand
led mardrömmen in i goddröm
vandra till drömfloden
tvaga
dina vita blad
rena
se
rosenbården
andas
vit
*
av denna natt
är given
allt
ljusbördsvärme
av denna börd är
allt
och jag ser stormens ansikte
icke vredgat
det är ett ansikte
framsköljt ur alla tårhavs
renade
ansikten
det är ett ansikte av gryningsljus
vackra
gryningsansikte
dina händer
äro
kupade
du håller dem inför
dina rosenvingade
amorbågar
inför dina
läppar
du blåser
däri
väcker vinden
och de har namngivit denna storm till dagmar
är detta ej visande så säg
dag
mar
stormar ses oftast ej i det stormar är
de – stormar
lindas ofta in i veklagan
har du sett ett illskrikande
trotsbarn
ungdom
rödstrålande
med svettpärlor i pannan
en furie du ej vill kännas vid
… är detta mitt barn
det är ditt barn och du älskar ditt barn
och du kan se vad detta trots är
ett växande
det vill säga ett slags renande
skolande av viljan
storm är detta
stormvarning
stormar
ses oftast ej i det stormar är
stormar lindas in i veklagan
i undergåbngs
i straffdom
sägs vara maror
mar
vari är maran
allt vilket ej är fastsurrat – vilket ej givits fäste
snurrar
virvlar runt
lasten i skepp
i transportmedel har behov av att vara fastsurrat
samt balanserat
denna storm gavs namnet dagmar
dag samt mara
och av denna dag påminns alltet
allt om det skapande är
det är symfonisk verklighet
vad annat förtäljer
förtäljs av denna dag
denna natt
givet
jag ser i denna vindarnas dans
sufernas
stilla
snurrande rörelse
molnens bejakelse
*
(vingspann vida)
vindar är
vingspann
vida
andas med fyllda vingsegel
brösten
äro
öppnade
vind
vindens
drakar
drakfolken
rör vid oseddas stigar
haven
vaggar
nattens sånger
vandra människa i din skönhet
var stilla i
din
molnbädd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar