jag läser molnen helt utan sinne
min vilja är ej förstå
förestå
förställning
före ställning
fatta
med mina hjärtvingar
om
stiga
i
upphöra
jag läser molnen
helt utan sinne
klätt av mig känslan av
läser jag molnen
med sinnelag i händer
ändock är ju spåren så intressanta
ser du barnets tindrande ögon i det ni nosar i spåren
vem har gjort det spåret
vems spår är det
vems skal är det
så många sigill
ja visst är det sigill
ej brutna sigill
ser du azurblå hav
korallreven andas
böljande
skönhet
lugn
solfingrar rör vid azurblå hav
spelar
vattenharpa
ser du
en skugga lugnt följa rörelsen
bläckfisk med långa tentakler
skriver
ultrarapidblad
rocka svävar vida vingar
stig högre
du ser en skugga lugnt följa rörelsen
det du ser
är det en rundad bergstopp
nej
det är
sköldpaddsmor
så graciöst dansar sköldpaddsmor i haven
nu når sköldpaddsmor stranden
strandstrå vajar i vindarna
hon följer stranden högre
in
du sitter helt stilla och ser sköldpaddsmors spår
mödan
målmeningen
och jag frågar dig
hur tror du sköldpaddsmor skulle klara sig utan skal
skal behöver rimligtvis inte vara negationer
sköldpaddsmor väljer när och i vad hon sticker ut huvudet
det är tämligen insiktsfullt
sköldpaddsmor är mycket sårbar i sin strandvandring ändock gör hon denna vandring återkommande
spår är intressanta
lärdomsfyllda
björnens ramar
vargens tassar
hästens hovar
klövjedjuren
sniglar lämnar ”slemspår” snitslad bana, dessa spår är sedermera ja – skimrande flagnandehud
allt lämnar egentligen spårsigill
människan är troligen den enda vilken lämnar differentierade spår
skulle vilja säga spårmängder
detta kan – ofta i det jag skriver – höras vara negativa ord jag skriver i samband med människan. det är ej så, det är dock så att människan är mycket svåravläst
barn härmar spår
härmar och inte bara härmar, det är i direktefterhärmning med mycket stor precision, barn är precisionsverktyg för att skärpa den vuxnes luddiga sinne.
barn härmar spår i direktefterhärmning med mycket stor precision, lekfullhetsprecision
precisionslekfullhet
inte alls till förströelse – tro inte det – inte till förströelse och inte bara därför att och inte av en slump. slumpen finns icke. barnen gör detta, lever detta i största allvar – allvarsmening . barnet efterhärmar all rörelse samt därvidlag spåren
därav
spårlös skönhet
det barnet övar och förhoppningsvis med den vuxnes ledning är ju att se människan – barnet har ju begett sig in i människogestalten och gör allt det människans urbegynnelse var;
att sätta sig in i varje livsrörelse
just precis för att vara det den vuxne skall vara för barnet – en förlängning av barnets arm samt hand intill den stund barnet lär sig uppleva fysiskvärldens formkraft, formskapande verklighet
formgestaltande verklighet
det
är
människans urbegynnelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar