upplev
ditt själv
i det inres
djup
detta är att dyka
djupt in i haven
stig upp
till
ytan
var dig själv
i ditt själv
detta visar dig valen – valfisken
*
havet
frågade mig
varför
grumlar ni min yta
jag klarnade ytan så att ni skulle kunna se bottnens
bottnarnas skönhet
se alla klippor
alla rev
vilka ni stöter på grund på
på grund av den grumlande ytan
se jag lyfter mina vattenvingar
kupar dessa till en skål med
genomskinliga väggar
du behöver inte känna dig vara måltavla för prickskytten
i det du har avklätt dig grumlet
behöver ej värja dig
ej försvara dig
bara
vara
genomskinlig
är
se jag lyfter mina vattenvingar
kupar dessa till en skål med
genomskinliga väggar
i skålen bär jag
visar jag allt det jag är
rentvättade fönster är skinliga
skinande
blanka
vad är det blanka
hästen heter blanka …
det blanka är tömt
är renat
rent
hästen är tvagad
ryktad
borstad
befriad från grumlet
är ej tanke mer
är
häst
det blanka är tömt
är renat
är
rent
skinande leende
ett slags glädjeuttryck
det finns ett uttryck:
den genomskinliga lögnen
jag skulle vilja säga; ett förande bakom det upplysta av ett väsen vilket ej bär lögnen med sig
lögnen
det icke sanna
grumlar ytan
grumlar synen
och det är i de färdlederna ni går på grund
färdas ni med klara avsikter
i rena vatten
styr ni runt eller genom klippreven vilka alltså därigenom ej existerar
det finns intet att dölja för den vilken lever i sannhet
efter
med sitt hjärta
*
(ögonvråsfågel)
det finns en bok med tomma sidor
var gång du upphör
stiger tecknen fram
inte i en brusande
älvfåra
med rullande
timmerstockar
dånande
slippriga
det finns en bok med tomma sidor
var gång du upphör
stiger tecknen fram
ett och ett
för att du skall kunna läsa
läsa dem alla
seendedjupt
i den boken existerar ej vrakdelar
varje sida är
ordväv
livsväv
är sammansatt
*
valv
välva
bro
brovalv
och haven mynnar ut i floden
och floden mynnar ut i haven
mynnar
munnar
och floden flyter under
under
stiger
upp
*
det viner in
genom
väggstängsel
värmen flyr in i hjärtats röda ström
haven stiger över härd
knäpper
fingerluta
*
Lutar mig till
Sömmargångens stämma
*
fågel sitter på mitt bröst
knäpper upp
blusens pärlknappar
ur öglor
av pärltråd
månhjulen
snurrar
kvinnofloder i drömstrofer
rytmstilla
vishet
sälar glittrar
i natthavs strandklädnad
fågel sitter på mitt bröst
knäpper upp
blusens pärlknappar
ur öglor
av pärltråd
viker upp valven
bron
det seglar ett sagoskepp med
skimrande segel i höstfloden
glödande
lasten är
dunen
lättar
skrudar markerna vita
vid tjärnens spegel
målar hon ögonen med kanjal
läpparna med
körsbärs
smultron
ordpärlor
viskar hon
på kinderna doftar hon ros
ugglemor sluter brovalv
knäpper blusen samman
det vakar en fågel
i ögonvrån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar