den 17 december 2011

var är du min syster
i morgonvindens vingar


var sveper du markernas ljusgläntande pärlor


doften
doftande
liljekonvaljer


ringer in


snö
snömolnsbärarna
vitgnistrande
skrider


julrosen andas
i örtafrid


var är du min syster
i morgonvindens vingar


var höljer du
pannans månskära i tinningarnas dimma


syster var är du
i morgonvindens vingar


jag sjunger dig i aftonstjärnans händer


hör du vinden vandra
vandra mjuka pulsslag
andas
huden


sover du stilla


var är din bädd
du vilken så länge varit glömd
höljd i dimma


skymtar dig
i drömflodens inre


där du andas omfamnande i flodens yttre


i ögonvrår skimrar vita lågor
i väggar dansar cinnober
röd är hennes klädnad


flamma flammas milda ljus
lindrar glödens kamp


vem häller vattenblad över min kropp


stigen ur bäcken står en man ur ålder
i handen den vänstra håller han kanna av guld
ur pipen rinner vattenstråles bladguld
illa är ej min vilja
tala till mig du vilken är glödbädd
sänd ångan till min syn
tillåt mig
i vördnad se


stig in i mitt hjärta
bed ångan skingra ditt dunkla tjäll


vinden vandrar mjuka pulsslag
andas huden


lyssna till cypressernas timjan hav
vid haven har de begråtit stelnade stränder
lyssna till cypressernas timjanhav
de strör kvistar av rosmarin
inför hans ögonväg


vattenbubblor
bollar
klot
skimrande


svävar framför honom


kom kommen är du
hennes hjärta andas jorden
ännu varsamtyst


ur dimman ur ångan synes en kvinna
skrden hon bär är skirljus aning
hennes hjärta andas jorden varsamt stigande


myrfolkens rödbruna kroppar
är långa pärlband
lyfter stickor lyfter strån undan


i blomknoppar lätt vidgade
lyser ljusfolksstavar vägen


han hör hennes hjärta
varsamt stigande
lugna stormrösternas hastande
kastande blickfång


räds icke tistlarna
räds icke kardborrarna
vandrat har de
ur strålars nålverkssymfonier


hör du klipporna vilka ej är klippor fällas


rasa


hör du
splittrande färderna
hör du flisorna malas till sand
hör du karavanernas penningskrammel


ser du baldakinfolken
sitta vid eldar i lugnväntan


tältdukarna är
böljande svalkande hav


ur sanden stiger källvatten till dem
fuktar deras läppars helandevingar


ordfjärilar dansar
i vindalle


kronhjortar betar
i grönhav


hör du sanddynerna dåna
vika ut bladen
vågorna


ser du templen stiga
växa upp


ser du henne framstiga ur grottan
där hon gömdes
moder
jordens hjärta


hon bär eldfågel i sina händer
flyg fågel flyg


värm de frysandes hudar


ser du den apelkastade hästen


äpplet
stugan den runda i skogen
kastat ur hand
kärnhus


det stiger upp ljus ur


kärnrummen
är upplysta
helt utan väggar
skalvagga
sådor
vådor


det växer grenar ur äpplet


blommande
grenar